Norrmalms surbrunn
År 1685 köpte Peder Muur, komminister vid S:t Olofs kapell, en tomt vid Stora långa gatan för att anlägga en trädgård. Han upptäckte en källåder på sin tomt ute på ”Sanden”, som området kallades efter sandbergen i nuvarande Vanadislunden. Källan visade sig ha ett mineralrikt vatten, som fick ett gott anseende. Under 1700-talet började Stora Långa gatan, som gick från Drottninggatan till Djurgården, kallas Surbrunnsgatan eller Stora Surbrunnsgatan.
Norrmalms surbrunn, även kallad Suurbrunnen, låg i nuvarande kvarteret Surbrunn, omskuren av Döbelns-, Surbrunns-, Tule- och Odengatorna. Nya brunnslokaler byggdes under 1720-talet och verksamhetens hade sin storhetstid under 1730-talet. Här fanns då förutom brunnslokalen, lokaler för gymnastik, gudstjänst, apotek och boningställen för obemedlade. Även ett värdshus fanns på området men lär bara ha serverat stärkande drycker. Brunnen hade sin storhetstid fram till 1760-talet då källådrorna började sina. Sabbatsbergs Hälsobrunn hade samtidigt sin glansperiod.
Krigsåren var slut och folk hade börjat få det bättre. Det blev mer och mer nöjesliv och mindre hälsokurer och värdshus började växa upp intill. Det närbelägna värdshuset Clas på Hörnet öppnades 1731 av Clas Browall i en f.d. malmgård och blev livligt frekventerat av brunnsgästerna. Värdshuset låg då i nordöstra hörnet av nuvarande Surbrunnsgatan och Roslagsgatan. Se kartan ovan och bilden nedan.
Efter en nedgångsperiod vid mitten av 1750-talet övertog Petter Helin år 1774 verksamheten. Åter blev Clas på Hörnet Stockholms "mesta" inneställe. Carl Michael Bellman, allerstädes närvarande vid denna tid, var personlig vän till krogägaren Helin, som dock sålde stället år 1783 till Carl Westman, bror till Bellmans nära vän och gynnare, bryggaren Abraham Westman, som återkommer senare i berättelsen.
Carl Westman lät 1784 uppföra ett tvåvåningshus vid hörnet Surbrunnsgatan och Birger Jarlsgatan. Där inrymdes danssalong, som blev på modet i staden. Westmans oförmåga att sköta det ekonomiska gjorde att verksamheten såldes 1788. Från år 1800 började krogens popularitet återigen dala. Därefter hade lokalerna en skiftande historia, bland annat som kolerasjukhus på 1830-talet. Lokalerna återinvigdes 1984 renoverade till ursprungligt skick.
Referenser
Nordisk familjebok, Westman, 1921
Högberg, Stockholms historia I, Brunnsverksamhet, 1981
Forsstrand, Storborgare och Stadsmajoer, 1918
Nyreröd, Lusthus till bruks och till syns, 1975
Werner, Sankt Eriks årsbok, Norrtullsgatan och dess omgivningar, 1904
Sydvästra Vasastaden Byggnadsinventering, Stockholms stadsmuseum, 1976
Petrus Tilleus karta, 1733
Lundgrens karta, 1885
Leif Stenudd 2013