TESSINS – EN LYSANDE EPOK
Tre generationer. Nicodemus d.ä och Nicodemus d.y och Carl-Gustav. Från Gustav II Adolf till Gustav III. Stormaktstid-envälde-ofärdsår. Kungamakten - ätten- familjen skulle framhävas. Arkitekturen hade stor betydelse som politiskt instrument och då detta skulle manifesteras visades det i form av byggandet av slott och palats.
Nicodemus Tessin d.ä 1615-1681
Föddes i Tyskland. Anställd hos svenskarna i Stralsund fram till 1636. Ritade befästningar. Hans upptäckare och mentor i Stralsund var Olof Hansson Örnehufvud som var fästningsarkitekt och stadsplanerare.Hade varit i Pommern i två år. Han hade stor betydelse för hans framtid. Axel Oxenstierna var där och tog med sig Tessin till Sverige.
Hans första uppdrag i Sverige var på Oxenstiernas slott Tidö och Fiholm. Fyra år senare utnämnde Oxenstierna honom till byggnadsarkitekt. Han fortsatte med stadsplanering under Örnehufvuds ledning under en mycket intensiv period .Planering av tex Kalmar, Jönköping, Örebro, Göteborg, Jönköping, Uppsala, Västerås, Alingsås, Åmål, Norrköping och Stockholms malmar. Norrmalm. Brunkebergsåsen.-Drakryggen- Östra sidan Regeringsgatan. Västra sidan Drottninggatan.
Senare 1646 fick Tessin uppdrag att kartlägga flera norrlänska städer och stadsplaner. 1639 skrev Drottning Kristina ut ett pass åt ingeniören Tessin.
1646 kunglig byggnadsarkitekt på Oxenstiernas rekommendationer efter Simon de la Vallee. Simon främsta verk Riddarhuset. Färdigställdes av sonen Jean. Simon mördad av Oxenstiernas kusin Erik som var en känd bråkstake. Fick böter.
1649 hade Jean varit på en studieresa till Rom och Frankrike. Utsänd av Kristina. Första gången en svensk konstnär skickades ut för att hämta hem kunskaper. Jean blev efter hemkomsten 1651 utnämnd till kunglig arkitekt och uppsyningsman över alla kungliga byggen och med dubbelt så hög lön som Tessin.
Men Tessin sändes också av Kristina till Tyskland, Italien, Frankrike och Holland. Han inspirerades mycket och fick ny luft under vingarna. Även Tessin blev kunglig arkitekt. Jean de la Vallee var långsam. Tessin arbetsam och snabb. Oklart vem som gjorde vad. Jean hade mer elegans och finess.
1653 gifter sig Tessin med Maria Pederdotter Svahn. Borgmästardotter. Ett resonemangsäktenskap där Oxenstierna medverkade. Maria hade två barn i boet. Trots allt blev ett lyckligt äktenskap. Året efter föddes parets enda barn, Nicodemus Tessin d. y. Marias son Abraham, adlad Svansköld blev hovarkitekt och medarbetare till styvfadern och dottern Maria gifte sig med Urban Hiärne. Hiärne bidrog till bla att häxprocesserna av skaffades. Alla tre barnen blev mycket goda vänner. Mamma Maria blev tex 90 år.Efter sin utrikes utbildningsresa 1653, blev detta en vändpunkt i hans karriär. De franska idealen fick ge vika för hollänsk klassicism, där de la Vallees Riddarhus är det mest typiska exemplet. Detta påverkade Tessin som startade ett stort projekt med Borgholms slott och höll på med detta fram till 1660. Uppdraget Drottningholms slott fick han 1662. Juvelen i kronan. Huvuddelen av slottet stod klart vid han död 1681, året efter då det karolinska enväldet utropats.
Andra stora projekt engagerade Tessin. Som Wrangelska Palatset och Skokloster. Beställare var C G Wrangel. En av trettioåriga krigets stora fältherrar. Tom Karl X Gustav var oroad av Wrangels politiska ambitioner. Stora rikedomar kom till Sverige genom kriget och det gladde alla, speciellt drottning Kristina.
Wrangel förlänades 1657 Sparreska palatset. Förfallet efter en förödande eldsvåda. Fin tomt. De la Vallee var arkitekt. Gick förstås långsamt. Anlitade då Tessin som höll på med Skokloster. Inflyttningsklart 1663. Många år 1697 senare hölls en storslagen ceremoni utanför slottet, nämligen Karl XII:s kröning. Ordnad av Tessin d. y.
Palatset hade brunnit 1693 och slottet Tre Kronor 1697. Tessin d.y fick i uppdrag att göra palatset snabbt iordning Han byggde till en tredje våning. Där bodde kungafamiljen i 50 år tills det nya slottet var inflyttningsklart.
Tessin fortsatte med Schering Rosenhanes palats. Byggdes i början av 1650-talet. Rosenhane bla varit ambassadör i Paris och en av de svenska förhandlarna vid Westfaliska freden. Tessin anlitades även till Rosenhanes slott Tistad och Säby. Redan 1783 såldes Rosenhanes palats till Frimurarna.
Tessin byggde till och ritade om Stenbockska palatset vid torget på Riddarholmen. Riksmarskalken greve Johan Gabriel ville ha en mer representativ bostad. Palatset ärvdes 1705 av Carl Gustav Tessins (barnbarn) svärmor. Grannbyggnaden Hessensteinska palatset, byggt 1680-talet ingen Tessin involverad som arkitekt men barnbarnet Carl Gustav hyrde delar av det. Idag är baksidorna på Stenbockska och Hessensteinska palatsen nästan sammanbyggda med riksarkivet (1891) som förtar mycket av palatsens prakt.
Andra stora uppdrag för Tessin var Bondeska palatset, ett parisiskt privathotell. Granne med Riddarhuset. Jean de la Vallee biträdde. Vem som gjorde vad är oklart i vanlig ordning. Nu säte för Högsta domstolen.
Regner Leuhusen palats från 1500-talet hade 1656 köpts av Clas Tott som uppdrog åt Tessin att modernisera det och lägga till två flyglar. Han arbetade samtidigt med totts sätesgård Ekolsund. Men det var Tott som lockade de la Vallee till Sverige för att projektera Ekolsund. I slutet av 1700-talet köptes palatset av direktören i Ostindiska kompaniet Petersén. Det ägs fortfarande av familjen Petersén (Erstavik)
Ett av Tessins mest storslagna verk jämsides med Drottningholm var det nya Rådhuset som skulle ligga vid Stortorget, uppfördes inte. Det gamla Rådstugan var flera hundra år och mycket förfallet. Men ritningarna finns kvar.
Riksbanken hus vid Järntorget är ytterligare ett verk av Tessin. Byggt i senrenässansens romerska stil. Byggnaden var inte helt färdig vid Tessins död och sonen slutförde byggnaden och ombyggnaden 1712. Problemet i byggandet var då att man byggde på utfyllnadsmassorna vid stranden. Då måste pålning till, så att inte byggnaderna skulle sätta sig.
Stadshusets arkitekt var Tessin d. ä. Nuvarande Stadsmuseet. Tidigare hade Bondeska palatset fungerat som stadshus under en period. Nu skulle det uppföras ett ståtligt hus. Förr låg här Ryssgården, ett område som upplåtits åt ryska köpmän. Man ville ha dem på avstånd från centrum. Staden ville ha ny bebyggelse inom området och Tessin d.ä fick uppdraget. Det uppfördes lagerbodar, ryssbodar och ett Södra stadshus mot Götgatan. Detta för att främja export och handel. Men efter faderns död fick Tessin d. y fortsätta.
På Blasieholmen blev Tessin d. ä arkitekt för Bååtska palatset 1662. Det var ett exempel på den franska stadshustyp som blev stilbildande för palatsen i Stockholm. Bååth fick tomten av drottning Kristina i utbyte att de byggde ståtliga bostäder som liknade dem på Riddarholmen. Bååth hade många titlar. Bla president i Svea hovrätt, kansler och riksskattmästare. Ritade även åt Bååth ett stenhus på Myrö i Närke. Plasten skulle manifestera ätten att vara den äldsta i Sverige, med Oden som stamfar. Byggnaden inspirerats av Palazzo Bernini i Rom. Tessin ansåg att byggnaden var ett av hans främsta verk. Sedan 1874 säte för Frimurarna. Det är en av de bäst bevarade husen från 1600- talet. Oscarssalen i palatset är magnifik. På 1600-talet inredd som katolsk kyrka.
Sparres palats vid Kungsträdgården hade Tessin d. ä som arkitekt. I huset introducerade Tessin den ovala salongen. Rummets höjd översteg intilliggande rum. S.k. ”salong á l ítalienne. Finns även på Steninge slott som ritats av Tessin d. ä . 1686 brann. Ritades om av Tessin d.y.På 1700-talet såldes slottet till staden och som fram till 1879 användes slottet till borgerskapets änkehus. Senare nöjespalats innan det revs och sen byggdes N.K.
Det kungliga stallet på Hegeandsholmen var ytterligare ett verk av Tessin. Byggt på 1670- talet, men förstördes vid en brand 1696. Tessin d.y ritade nytt. Efter en byggtid på två år blev det färdigt och ansågs vara en av stadens vackraste byggnader. 150 hästar. Dessa åt ur marmorkrubbor. Men Karl XII var ej nöjd. Nytt uppdrag. Rann ut i sanden pga pengabrist. Det gamla revs och nu ligger riksdagshuset på tomten.
När man studerar de gamla palatsen och husens historia finner man två framträdande drag. Bränder och ekonomiska problem. Eldade med ved. Husen stod tätt och de var byggda i trä. Byggherrarna förbyggde sig. De levde på för stor fot. Konkurser, husen intecknade till skorsten, man fick pantsätta familjesilvret och släktingar fick gripa in. Även reduktionerna spelade in och det politiska spelet. Högadelns makt skulle brytas.
Tessin d. ä hade även betydelse som kyrkoarkitekt. Insatser mest utanför Stockholm som tex Kalmar domkyrka. Tessin ritade grunddragen till Drottningholms slottskapell och Karolinska gravkoret vid Riddarholmskyrkan. Han blev även ombedd att presentera nya ritningar till Maria Magdalena kyrkas ombyggnad. Han gav den gamla kyrkan en helt ny prägel. Flera bränder och senast ombyggd 1825. I Tyska kyrkan (S:ta Gertrud) arbetade han. Han ritade kungaläktaren i två våningar 1676.
Även på Slottet Tre Kronor var Tessin d. ä inkopplad. Under alla åren byggde man om och byggde till. Slottet växte okontrollerat. Slitage som småbränder, slitage, fukt, röta, regnvatten, utrymmesbrist. Allt samverkade till krav på nyordning och renovering. Ett ombyggnadsförslag utarbetade 1654 av de la Vallée på uppdrag av drottning Kristina.
Karl X intresserad. Ombyggnad fördröjdes. Inga pengar. Tessin d. ä utarbetade en reviderad version. Förfallet fortsatte. Ombyggnad och renovering blev ofrånkomligt. Karl XI beslöt 1690 att äntligen inleda en ombyggnad av slottet, som började med ombyggnad av slottskyrkan. Tessin d. y fick uppdraget. Han efterträdde ju givetvis sin far.
1662 fick Tessin d. ä uppdraget av änkedrottningen Hedvig Eleonora att rita lustslottet Drottningholm. Det tidigare slottet som byggts av Johan III hade brunnit ned. Skulle senare bli Sveriges bidrag till Unescos världsarvslista. På senare år blev Tessin d. ä influerad av sin son. Han kom med nya idéer i samband med sina studieresor till kontinenten. På faderns uppdrag skickade han hem ritningar, skisser och kopparstick. Det fick stor betydelse för bådas verksamhet. Samarbetet kan väl betecknas som erfarenhet och förnyelse.
Tessin d.ä byggde ett eget hus på Skeppsbron 20. Knappast något hus på Skeppsbron hade ett så förnämligt utseende. Färdigt 1674 men såldes tre år senare, pga hans dåliga ekonomi. Strax innan sin död skrev han ett brev till änkedrottningen om sin dåliga ekonomi, att han ej fått ut sin lön de senaste åren. Tessin anser också sin egen situation vara ett tecken på konsternas ställning i Sverige. Hans änka fick till slut en årlig pension.
Även Jean de la Vallée fick ett likartat slut. Han dog också fattig. När han adlades kunde han inte lösa ut sitt adelsbrev. Skeppsbron 20 köptes senare av Brandstodsbolaget som rev det1899. Ett nytt hus byggdes uppp i italiensk barock. Hyllning till Tessin?
Tessin d. ä var inte bara slottsarkitekt. Han var en av stormaktstidens främsta arkitekter jämte sin son. Han hade en mycket stor arbetsbörda. Han var känd för sin enorma arbetskapacitet. Han avled 1681. Han hade även varit rådman. Han adlades 1674. Något porträtt har inte kunnat finnas.
Hans personlighet sammanfattas som ”En man av en stilla, nykter, gudfruktig, uppriktig natur. Alltid flitig och tjänsteaktig samt vänlig i konversationen. Han pockade inte på uppmärksamhet och berömmelse, till skillnad mot senare son och sonson. En stor arkitekt i stormaktens tjänst och i vars huvudstad han verkade men som mot slutet av hans liv lönade honom illa.
Nicodemus Tessin d.y 1654-1728
Han föddes i Nyköping eftersom hovet befann sig där. Änkedrottning Maria bar fram honom till dopet. Detta visar också på den ställning familjen Tessin hade vid den tiden. Vid 10 års ålder gick Nicodemus i Tyska skolan. Tyska var hans andra modersmål. Språk intresserade honom och i Uppsala läste han engelska, franska och italienska. Det hade han senare stor glädje av då han långa perioder vistades i dessa länder. Han kom till Uppsala 1670 och då ledddes universitetet av Olof Rudbeck. Rudbeck var även arkitekt. Till hans verk hör Botaniska trädgården och Gustavianum. Han var inte blygsam. Han ansåg att ingen förstått byggnadskonsten bättre än han. Det gällde även trädgårdskonst. Antiken var hans stora förebild. Han tog inte intryck av samtida arkitekter.
Drottning Hedvig Eleonora hade tidigt uppmärksammat Tessins begåvning. Hon stödde hans utbildningsresor till Rom och Paris. Vid hemkomsten blev han kammarherre vid hovet och ansvarade för den arkitektoniska verksamheten. Det gällde speciellt lustslotten drottningen låtit bygga och äga. Tessin d y blev involverad i färdigställandet av Drottningholms slott efter faderns död och speciellt i slottskyrkan. Han ansvarade även för slottets utsmyckningar. Här verkade Sylvius, Ehrenstrahl och stuckatören Carove. Applicerade allt han lärt sig utomlands.
På drottningens rekommendation fick han uppdrag av hennes bror Hertig Kristian av Holstein-Gottorp att restaurera den gamla kungaborgen och trädgården. Men det var inte bara detta som låg bakom. Han gifte sig där med en av änkedrottningens hovdamer Hedvig Stenbock. Skedde i stillhet för att undvika uppmärksamhet. Blev stor skandal i sociteten och speciellt i Hedvigs släkt. Så hade man glömt att be drottningen om tillstånd. Hon skrev till kungen Karl XI att brottslingarna skulle straffas, men kungen stödde Tessin. Kungen ville kväsa adels makt och ambitioner. De stora reduktionerna var ett led i detta. Inga uppdrag från adeln utan mest kyrkan och kronan.
Stor studieresa 1673 78 till Rom. Reskamrat markisen del Monte. Han var drottning Kristinas sändebud i Stockholm. Tessin var inte imponerad vad han såg i Tyskland. Mycket gammal och illa byggd var ett av hans omdömen. Hade rekommendationsbrev från både KarlXI och änkedrottningen Hedvig Eleonora så han fick omgående träffa drottning Kristina.
Kontakten med Kristina skulle få stor betydelse för Tessins utveckling som arkitekt och för hans karriär. Genom henne lärde han känna Bernini, Carlo Fontana Giovanni Bellori. Till Rom kom också andra samtida konstnärer som Ehrenstrahl, Sylvius och Lemke. Dessa skulle vara verksamma på Drottningholms slott senare.
Kontakten med Bernini innebar att han fick tillgång till hans atelje. Han kopierade flitigt. Det var storslagna verk som Louvren i Paris och Spanska trappan. Även ritningar av paradtrappan i Vatikanen och av Petersplatsen kom till Stockholm.
Fontana byggde en teater i Kristinas palats och det var han som skapade ett epitafium över Kristina i Peterskyrkan efter hennes död. Tessin stod i nära kontakt med Fontana. Kopierade mängder av ritningar av mästarens verk, som palats, kyrkor, teatrar, trädgårdar och fontäner.
Tessin d.ä fick också egna uppdrag i Rom. Han tecknade byggnader, trädgårdar och monument.
Belloni var Kristinas bibliotekarie och kurator för hennes samlingar. Han var inte arktekt eller konstnär. Undervisade i arkitektur och hade ett stort inflytande över Tessin d. ä.
Efter tre år i Rom utnämndes han till hov-och slottsarkitekt i Stockholm. Han var även kammarherre hos Hedvig Eleonora. Hans samlingar från studieresetiden finns nu på Nationalmuseum. Inte minst alla original av Bernini och andra, eftersom de som funnits i Rom förstörs vid bränder.
1678 snart efter Romresan fick Tessin uppdrag av Karl XI att åka till Frankrike och studera trädgårdskonst. Fadern hade startat upp Drottningholms trädgård och nu skulle sonen vidareutveckla och fortsätta med den. Tessin tog omvägen till England pga krig. Det enda som imponerade var S:t Pauls katedralen. Han skulle studera den franska trädgårdskonsten. Han var imponerad vad han såg av fransk trädgårdskonst och även av skulpturer. Arkitekturen var han mer ljummen till. Inte ens Versailles imponerade. Det var det italienska som föll i hans smak. Ingen byggnad i Frankrike föll han för. Men däremot gillade han interiören och inredningen. Där är fransmännen geniala och skickliga.
I Paris kom Tessin bla i kontakt med Charles le Brun. Kungens högste förtroendeman, inom alla delar av konstlivet. Mycket viktig del var hyllningsarrangemang, cermonier och festligheter. Allt för att förhärliga kungen och kungamakten. Redan i det gamla romarriket var påkostade cermonier ett viktigt politiskt verktyg.
Detta kom att bli en av Tessin d. y uppgifter vid hemkomsten. Festen var en underavdelning till arkitekturen, det gällde kröningar, begravningar, banketter och festspel. Det handlade om att föra ut kungens makt och härlighet till bredare folklager. Ett lysande exempel är drottning Kristinas intåg i Rom och även hennes kröning i Stockholm. När hon själv anlände till Stockholm hade ej sista vagnen ännu lämnat Ulriksdal.
Tessins första uppdrag kom 1680. Karl XI bröllop. Det var ett lysande spektakel med inspiration från Paris. Fyra av kungaparets söner dog under 1680-talet. Största cermoniuppdraget var Hedvig Eleonoras begravning 1693. KarlXI död 1697, Karl XII kröning. Tom Drottning Kristinas silvertron hade man släpat ut framför Wrangelska palatset, under en baldakin. Det var december månad.
Nicodemus d. y hade samlat en mängd förlagor till den cermoniella delen. Teckningar, gravyer och böcker från kung Klodvigs dop 491 och framåt är en otrolig källa (kung i Frankrike)Materialet finns i en katalog från 1712.
Tessin hade franska förebilder. Det var bla skulptören Francois Giradon. Tessin beundrade speciellt hans ryttarskulpturer. Inspirerade honom till en staty med KarlXII till häst. Skulle placeras på borggården. Men det gillade inte kungen. Modellen finns kvar på slottet. Dekoratören Jean Bérain var en mästare inom den dekorativa konsten. Han hade mönster och skisser från teaterdekorationer till katafalker till mausoleer. Han skapade en ornamentstil med musslor, figurer,rankor, blommor som spreds över Europa. Tessin ansåg han var ett geni. Andre Le Nótre var den store trädgårdsarkitekten. Under sina resor hann Tessin d. y se 70 lusthus och trädgårdar. Le Notre blev något av en fadersfigur för Tessin d. y. Han var fullastad med skisser, ritningar och kopparstick. Dessa konstnärer verkade vid bla Versailles, Fontainbleau och Tuilerierna.
Tessin d. y redovisar också de fem viktigaste förutsättningarna för en lustträdgård. Rätt placering- bra mark - vatten- utsikten och platsens läglighet. Relationen mellan byggnad och park viktig. Byggnadens storlek ska stå i proportion till trädgården. När Tessin kom tillbaka till Sverige hade han alla kunskaper i sin hand för att tillämpa Le Notres läror. Detta använde han främst på Stockholms slott, Drottningholm,
Steninge och Rosersberg. Speciellt Stockholms slott där fasaden var i romersk barock, interiörerna i fransk barock. Under sina utlandsresor förde Tessin d. y dagböcker, tättskrivna volymer i flera band. Ett stort material som fokuserade på arkitekturen, trädgårdskonsten och cermonierna med ett otal teckningar av byggnader, utsmyckningar och skulpturer. Det är tättskrivet och svårläst. Tyska språket dominerade, men han skrev även på svenska, franska och ibland italienska. Breven till pappan var av teknisk art och där han skrev om alla framstående personer han träffade. Breven till mamman på svenska var mer personliga. Han skrev om vardagen.
Med stor förtjusning berättar han om alla berömda personer han möter. ”Namedropping” Vid ett besök i Versailles visade kungen honom när alla fontäner spelade. Det var förbehållet ambassadörer och ministrar. Han hade en stor social kompetens.
Nationalmuseum och K.B har en av världens mest omfattande dokumentationer av illustrerade fest- och cermonibeskrivningar. 1000 titlar. F. ö finns Tessins stora samlingar av teckningar, gravyrer och kopparstick. Han gav ut en katalog över samlingarna.
Tessin d. y höll sig underrättad vad som hände i Paris genom envoyen Daniel Cronström. Han hade kontakt med konstnärer, arkitekter, inredare och sände mängder av material till Stockholm. Under 25 år pågick detta samarbete.
I Stockholm ritade Tessin 1699 också bl. a Långa raden på Skeppsholmen. De byggdes för KarlXII:s elitförband, drabanterna. Material plockade man från Svartsjö och Nyköpings slott. Han ritade också ett stall på Skeppsholmen, men hästarna var i fält. Då blev det tyghus (för ammunition och skeppsredskap) 1732 fanns det lejon och tigrar där(gåva från Algeriet) Huset kallades för kung Fredriks lejonkula. Senare övertogs av Östasiatiska museet.
Parallellt med arbetet med nya slottet skapade Tessin ett eget palats. Det skulle bli ett mästerverk och en av arkitekturens förnämsta byggnader. Interiören parisisk, exteriören romersk och trädgården italiensk inspirerad.
Tessin hade planer att bygga en kunglig begravningskyrka vid Gustav Adolfs torg. Som fadern var han aktiv som kyrkoarkitekt. De samtida kungarna var alla mycket engagerade i kyrkobyggandet. Det var inte bara kyrkans yttre form som intresserade Tessin. Speciellt intresserade han sig för predrikstolar och altare. Bildhuggaren Precht följe med honom på resor utomlands. Ett praktfullt exempel på Tessins arkitektur är Slottskyrkans interiör. Han gjorde även om Storkyrkans kor och de förgyllda kungsstolarna i kyrkan.
Han ritade även kyrkan i Kungsör och två kyrkor i Karlskrona.
Tessin d. y hade en ledande roll som politiker och ämbetsman. Det gällde att skapa och bevara positioner i tronens närhet. Det yttersta målet var den kungliga välviljan. Där hade han framgång. Han var även kammarherre och överintendent, slotts-och hovarkitekt. Kungligt råd 1712. 1699 Friherre, 1714 greve och kansler Åbo universitet. 1716 överstemarskalk. Det var den högsta hovtjänsten. 1705 skrev Frankrikes ambassadör redan att Tessin var Sveriges mest inflytelserikaste person näst efter kungen.
Tessin hade också visat prov på handlingskraft och organisationsförmåga. År 1710 hade han evakuerat änkedrottningen och hovet till Sala pga pest i Stockholm. Där bodde 500 personer i ett halvt år. Efter KarlXII:s död förlorade den trogne anhängaren Tessin d. y sitt inflytande. Han hade satsat på fel häst. Efterträdare blev kungens syster och inte Karl Fredrik(systerson).
1716 hade Tessins hustru dött, men han gifte om sig efter några år med Maria Horn. Kammarfröken hos hertiginnan av Holstein, Hedvig Sofia. Detta stärkte inte allas Tessin hos drottning Ulrika Eleonora d. y eftersom hon hatade allt vad den tidens Holsteinskt hette. Tessin föll i kunglig onåd och utsattes för trakasserier och blev avsatt som överstemarskalk 1727. Han drog sig tillbaka till sitt palats och avled året efter.
Tom Peter den Store hade uppdragit åt Tessin 1724 att rita en kyrka i S:t Petersburg. Ritningarna byggde på planera av den ej uppförda kyrkrn vid Gustav Adolfs torg. De sändes till tsaren i januari 1725 men bara några veckor senare avled tsaren och det blev inget av.
Tessin d. y eftermäle har varit varierande. Han har varit en förebild och präglat svensk arkitektur ända in i vår tid. Han har betraktats som en genial gestaltare av enväldets tid. Hans tid har betraktats som en guldålder. Man har kritiserat honom för eklekticism. Lånta fjädrar. En del ansåg honom som en pompöst uppblåst potentat. Självklart var han påverkad av alla sina intryck från sina resor och likaså av sina föregångare. Men Tessin d. y storhet ligger i att han genialt sammanfogade delarna till den strama karolinska barocken den som manifesterar stormakten Sverige och enväldets kungadöme. Han har sammansmält sina intryck till en mäktig helhet, som påverkade sin samtid och fortfarande influerar senare generationers arkitekter. Tessin d. y uppmärksammades senast på Victoria och Alberts Museum 2009.
1680 startade Tessin d. y ombyggnaden av Stockholms slott. Slottet bestod på den tiden av många olika byggnadsdelar, grupperade runt en medeltida försvarsanläggning. Borgen förstärktes av Gustav Vasa för att motstå angrepp. Johan III byggde ut i renässansens stil. Det hade funnits planer sen tidigare att renovera och modernisera. Planerna hade avbrutits vid Karl X död, men återupptogs av Tessin d. ä. Man hade tänkt huvudentrén på norra ändan. Processionsväg då ut mot Sveavägen. Tessin d.y övertog arbetet efter faderns död.
Karl XI tog aktivt del i planerna. Startade upp 1692 med fokus på norra ändan med en våning för kungen. och en ombyggnad av kyrkan. Kungen var ambivalent till att bygga ett helt nytt slott. Nya kyrkan invigdes i januari 1697 och inredningen av de kungliga rummen pågick då branden bröt ut i maj samma år. Kyrkan totalförstördes. Den förödande branden jämnade stora delar av Tre Kronor till marken. Detta förändrade radikalt förutsättningarna för slottsbygget. Tessin ledde själv släckningsarbetet och har beskrivit katastrofen i ett brev. Vi fick se hela slottet lagt i aska. Elden startade ovanför rikssalen mitt på eftermiddagen Några rum räddades. Det som var kvar var några stora yttermurar, den stora fasaden och fasaden mot gården.
Redan dagen efter branden fick Tessin d. ä i uppdrag av förmyndarregeringen att lägga fram en plan för ett nytt slott. Den var klar två månader senare. Slottet skulle byggas som ett romerskt stadspalats med en fyrkantig gård. Inspirerad av Frankrike lade Tessin paradrummen mot staden och bostadsdelen mot borggården. Slottet med över 600 rum skulle även inneha den växande statsförvaltningen. Kungens våning hade entre från västra valvet och drottningen från östra. De förenades med med ett galleri. Likartad rumsindelning. Drabantsal, förmak, matsal, audiensrum, sängkammare och kabinett.
Byggtiden var beräknad till sex år. Men Tessin garderade sig. Människan spår, men Gud rår. 1710 upphörde slottsbygget helt. Krig, pest och hungersnöd. Inga pengar. Arbetet återupptogs först 1728 och finansierades med en särskild skatt, slottsbyggnadshjälpen. Utkommenderade soldater hjälpte till. 1731 stod västra längan klar. 1742 var slottet färdigt till det yttre och man lade koppartak. Slottet hade påbörjats i barock, sedan rokoko och avslutas i klassisk antik stil. 1754 blev slottet inflyttningsklart och kungafamiljen flyttade in. 158 rum stod då färdiga och möblerade.
Detta gigantiska projekt genomfördes med handkraft i stort sett. Man bar, grävde, hackade och släpade tegel, stock och sten. Vinschar och hästdragna spel var enda tekniska hjälpmedel. Sten hämtade man från Gotland och skärgården. Man hade soldater, dalkarlar och arbetsföra män och kvinnor. Även krigsfångar. Startade kl 5 och arbetade till mörkret kom. Sand tog man från Brunkebergsåsen. Renhår från Lappland till murbruk. Arbetet med inredningen av rummen gick efter ett visst schema. Först en skiss – ritningar- Timmermän byggde stomme, golv tak, väggar- stuckatörer gjorde tak och lister- snickare gjorde paneler, dörrar golv. Sen fortsatte ornamentsnickare och figurbildhuggare. Målning av väggar och siden spändes upp. Spisar och kakelugnar murades upp och sist kom gardiner och möbler. Tessin själv var mycket praktisk lagd och väl insatt i elementär byggnadskonst. Han visste tex vilken typ av kalksten som var bäst, hur man hindrade röta i stockarna.
Tre principer var vägledande för Tessin som arkitekt. Styrkan, bekvämligheten och skönheten. De finns också infogade i hans grevliga vapen. Lejonet, snäckan och liljan. Viktigt för honom var också samverkan mellan måleri, skulptur och arkitektur.
Han hade inte bara svensk arbetskraft. Konstnärer, skulptörer, bildhuggare, stuckatörer, timmermän, smeder, snickare, murare osv. hämtades från kontinenten och kom att berika landet för generationer framåt. De började redan komma på 1630-talet och fortsatte under många år. Från slutet av 1600-talet fanns många fransmän. Ibland var det svårt med rekryteringen. Cronström i Paris ställde upp och förmedlade. Karl XII hade många synpunkter på slottet. Tessin brevväxlade med honom i Bender. Skickade kopparstick. Kungen hade blad och teckningar uppsatta i sina rum.
Tessin ville tex ha en stor ryttarstaty av Karl XI på borggården. Nobbades av kungen. Han ville ej heller ha statyer på taket. Antika skulpturer hade varit på modet sen 1500-talet. Tessin d. y läromästare Bernini framhöll skulpturens betydelse. Konstnärer skulle tillägna idéer om det sköna och hålla fast vid det. Tessin köpte i Paris en mängd gipskopior för slottet med hjälp av Cronström förstås. Den är nu en av de äldsta samlingarna i Europa. De här statyerna finns nu i Västra och Östra valven på Slottet.
Slottet är en stor kvadrat med flyglar. Ett stildrag är det platta taket. Enligt Tessin att ju mer man döljer taket ju vackrare framträder fasaderna. För att understryka det monumentala helhetsbilden ritades en ramp. Den är Lejonbackens uppfart till den norra portalen. Iden till det fick han i Vatikanens trädgård.
Trapporna i slottet är magnifika. Genom tre våningsplan reser sig trapporna med balustrader av grön kalksten från Kolmården och taken i ölänsk kalksten. Ljus trappa tack vare de höga fönstren. Tessin fäste stor vikt vid trapporna för de var en del i de kungliga cermonierna. Rang och släktskap bestämde var i trappan gästen skulle välkomnas.
Västra fasaden var kungens sida mot högvakten och den östra fasaden mot Logården och vattnet var drottningens sida. .
För Tessin var rytmen en viktig princip. Därför varierade han rummens storlek. Han fick en sammanhållande länk genom byggnaden med att placera dörrarna i fil i en rät linje. Ju viktigare rum, ju högre takhöjd. Karl XI:s galleri är kärnan i den kungliga paradvåningen två trappor i den norra längan. Förebild är spegelgalleriet i Versailles. Detta tyckte Tessin var det ståtligaste rum han skapat. Väggarna enkla, men taket rikt skulpturerat. Marmorstucken på väggarna kom till under Karl Johans tid. Karl XI:s galleri och Vita Havet är ännu centrum för de kungliga cermonierna. Vita Havet var ursprungligen två rum. En drabantsal och matsal.
Slogs ihop på 1800-talet till en balsal. Rikssalen var för kall på vintern. Nuvarande konseljsalen var Gustav III matsal. Där var det ” publik spisning” en gång i veckan. Bredvid konseljsalen ligger audiensrummet. Rummet närmast Karl XI:s galleri använde Gustav III som sängkammare. Det var här han avled av skotten på Operan. Det hade Tessin tänkt först skulle vara audiensrum.
Bernadottevåningen ligger under paradvåningen. Hit flyttade Adolf Fredrik och Louisa Ulrika in 1754. Interiören har inre kvar något av Tessin d. y eller Hårleman. 1860 skapades en ny miljö i nyrokoko. Victoriasalen för in till det stora Bernadottegalleriet, motsvarighet till KarlXI:s galleri ovanför. Det första kungaparet som bodde på slottet använde detta som gemensamt mottagningsrum. Gustav III hade det som tavelgalleri och idag en porträttsamling över ätten Bernadotte. Öster om Galleriet är nuvarande kungens audiensrum. Har kvar en av slottets bäst bevarade rokokointeriörer. Intill ligger Lovisa Ulrikas audiensrum med hennes magnifika kröningsstol. I nästa rum ligger Lovisa Ulrikas matsal där utrikesnämnden sammanträder.
Slottskyrkan och rikssalen ligger i södra delen. Över ingången höjer sig ett triumfbågemotiv. Förutom skulpturer finns det hyllningstext till Karl XII. Genom triumfbågen skulle kungen tåga ut till krig och återvända som segrare. Vestibulen är en av de mest praktfulla man kan se ansåg Tessin. Han hade höga tankar om sina verk. Under taket dins medaljonger på kungarna Karl XI, XII, Fredrik I och Adolf Fredrik. Gavlarna i kyrkbänkarna är gjorda av Haupt d. ä. De räddades undan den stora slottsbranden. Golvet är grön kolmårdenmarmor och övrig marmor från Carrara. Fondens altaruppsats av Tobias Sergel. Orgelfasaden ritad av Hårleman. Inredningen är barock och rokoko. Den nya kyrkan hade byggts som ett enda stort rum och höjden angav rymden.
Mitt emot kyrkan ligger rikssalen med Kristinas tronstol. En gåva av M. G. De la Gardie. Hårleman ledde arbetet. Notera de låga bänkraderna utan ryggstöd. Raden av marmorkolonner ger intryck av grekiskt tempel, det förstärks av skulpturerna vid de övre fönstren. 1755 öppnades riksdagen för första gången och 1975 för sista gången i denna sal. Denna sal använde bl.a Gustav III till maskeradbaler, Karl Johan talade till ständerna och här avnjöts kronprinsessan Victorias bröllopsmiddag.
Ett Bernadottebibliotek finns i norra Logårdsflygeln. Tidigare fanns Kungliga biblioteket här. Ursprunget var Johan III bibliotek och byten från trettioåriga kriget. Vid branden räddades bara 3000 band av 30.000. Djävulsbilden flyttade till nya K.B dragen på en kälke.
Slottet rymmer bla Livrustkammaren, Gustav III antikmuseum, Husgerådskammaren osv. För området kring slottet hade Tessin många tankar. Bl.a en kunglig krönings och begravningskyrka i fonden vid Gustav Adolf:s torg. Tessin föreslog också en bro från slottet till torget men det inleddes på 1760 –talet.
Tessin hade i ett kungligt brev till stadens invånare föreslagit att ändra husens röda tegelfärg till en romerskinspirerad gyllengul färg. Hösten 1718 träffades KarlXII och Tessin i Kristinehamn inför uppmarschen mot Norge. De diskuterade Tessins storslagna generalsplan för Stockholm. Han föredrog sitt projekt säkert medveten om att det aldrig skulle genomföras. Även en kung behöver drömma bort ibland. 2002 arrangerade Nationalmuseum en Tessinutställning. Där fanns en modell i trä av Tessins stadsplan.
Ett eget privatpalats byggde Tesssin åt sig och sin familj 1694-1701. Han ville skapa ett monument över sig själv som person. 1690 hade han gift sig med grevdottern Hedvig Stenbock. Detta var enligt tiden sätt att se ett etikettsbrott. Änkedrottningen förlät honom och han skulle själv bli greve senare. Vid invigningen superade änkedrottningen hos paret Tessin. Byggnaden har beskrivits som ett parisiskt privathotell med en trädgård som på Drottningholm. Exteriören från Rom och interiören från Paris. Grunden till all hans arkitektoniska verksamhet.
Uppgiften försvårades av tomten, som var smal och oregelbunden, inklämt mellan Bollhuset (nu finska kyrkan) och nuvarande Myntmuseet. Valet av tomt var ju läget –mitt emot Slottet. Det fanns ju inget vatten heller. Inspiration från Paris där tomterna var små och smala.
Framför palatset fanns en förgård med murar som nu är borta. Bakom huset finns en barockträdgård med två flyglar. Arkitektonisk gjorde han en illusion av att tomten var längre. Vanligt på kontinenten. Palatset var var stramt mot slottet men lättades upp av puttigruppen ovanför entren. Från entren går man rakt genom ut mot trädgården. Representation och avkoppling i en och samma byggnad. Palatset i tre plan. Enligt tidens sed paradvåningen högst upp. Rummen i fil med sal-förmak-sängkammare-kabinett. Under paradvåningen privatvåningen sal, kabinett och sängkammare. Inget är bevarat av den ursprungliga inredningen. I bottenvåningen finns entre, sommarmatsal och dessutom en vardaglig matsal samt köket. Farmor hörde till hushållet förutom de tre barnen. Tjänarstaben bestod av tjugo personer. Tessin var ju greve, riksråd, politiker och hovfunktionär .Man förstår Tessin att han skriver att palatset är hans största glädjekälla för min återstående levnad. Vid faderns död 1728 ärvde Carl Gustaf palatset. Han löste ut sina två systrar. Sonen ekonomi hade undergrävt av stora konstinköp och stort socialt umgänge. Han var dessutom mycket generös. Slösaktig och givmild. Situationen förvärrades i Paris då han fick stå för alla kostnader själv som ambassadör. 1755 såldes palatset till rådmannen Kierrman efter att ha varit uthyrt till Spaniens envoýe. Sedan köptes huset av Kronan. 1765 beslöt ständerna att palatset skulle disponeras av hertig Karl, sen Karl XIII. Han flyttade aldrig in utan stannade kvar på Slottet. Gustav III köpte palatset och sen förvärvades det av staden för att disponeras av överståthållaren. Idag är det ämbetsbostad för landshövdingen.
Carl Gustaf Tessin 1695-1770
1728 avled fadern. Drygt trettio år efter den stora slottsbranden som blev hans livsverk. Han fick ej se slottet färdigt men familjetraditionen fullföljdes. Bara sex dagar efter faderns död utnämndes Carl Gustaf till överintendent faderns efterträdare. Han skulle vara kvar i den befattningen till 1741 och han fick stor betydelse för slottsbygget och speciellt för inredningen.
Carl Gustaf föddes 1695, yngst av fyra syskon. Fick en bred uppfostran och influerades av den romerska och franska kulturen under sin långa utlandsvistelse 1714-19.
Överintendenten hade en viktig roll för slutförandet av det väldiga slottsbygget. Alla ärenden som rörde pengar föredrogs inför Riksens ständers slottsbyggnadsdeputation, som förvaltade skattemedlen som anslagits till slottsbygget.
När det gällde slottets inredning hade Carl Gustaf fria händer, obunden av faderns detaljerade ritningar. Där hade han en mycket stor betydelse, som förmedlare av frans kultur, smak, inredningskonst och utsmyckning. Han hade stora kulturella intressen och engagerade många ledande utländska konstnärer, bildhuggare, målare, stuckatörer, möbelhantverkare och andra yrkesmän. Detta skulle få en genomgripande betydelse för hela den kulturella nivån och standarden i Sverige. Konsekvenserna skulle spridas över landet som ringar på vattnet.
Kongliga ritakademin, senare Konstakademin efter en ide av Tessin d. ä grundade Carl Gustaf 1735 tillsammans med Carl Hårleman för att utbilda konstnärer.
Till hjälp med slottsbygget fick Tessin den begåvade arkitekten Carl Hårleman. Carls pappa hade varit Tessin d. ä medhälpare. Familjen kom från Tyskland. Samarbetet mellan Carl Gustav och Hårleman fungerade väl. Hårleman tog också över det formella ansvaret för verksamheten när han utnämndes till överintendent och Tessins efterträdare.
Det franska estetiken präglade hans gärning. Hårleman introducerade också den franska rokokon. Hårleman verkade också som trädgårdsarkitekt till slotten Ulriksdal, Gripsholm, Svartsjö, Strömsholm och Åkerö tex.
Carl Gustaf insatser gällde inte bara slottsbygget. Han var en av tidens ledande politiker och företrädde ”hattarna”som i motsatts till ”mössorna” förde en aktiv politik mot Ryssland med Frankrike i ryggen. Tessin var en lysande talare och gjorde sig snart bemärkt inom politiken. Han var vänlig, artig förekommande mot hög som låg.
Han blev kansler för Åbo universitet som pappan. Vald till lantmarskalk, adels högsta företrädare vid riksdagen 1738-39. Som trettioåring hade han redan sänts som envoyé till Wien för att få till ett traktat med kejsaren. Han blev informellt sändebud i Paris och utverkade franska subsidier och stöd för ett planerat krig mot Ryssland 1741-43.Men det fick ett snörpligt slut. Han ville frigöra Sveriges beroende av Ryssland. Eftergiften till Ryssland blev att välja en tronföljare med ryskt sinne Adolf Fredrik av Holstein-Gottorp.
1741 utnämndes han till riksråd och 1748 till kanslipresident. Ungefär som dagens statsminister. Under en period var stormakternas inflytande över Sverige stort. Det medförde korruption, intriger, maktkamp och ränksmideri.
Carl Gustaf verkade för giftermålet mellan prins Gustav och den danska prinsessan Sofia Magdalena. Han ville ha ett närmande till Danmark, den gamla arv fienden, han verkade då som ambassadör i landet. Detta resonemangsäktenskap misshagade det svenska kungaparet Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika, som senare skulle bidra till Tessins fall. Drottningen skulle aldrig förlåta Tessin som genomdrev sonens förlovning, trots att även hennes äktenskap hade varit ett resonemangsäktenskap.
Fadern ville att Carl Gustav skulle gå i hans fotspår. 1714 inleddes den stora bildningsresan och varade i fem år. Pappans gamle vän Cronström skulle hålla kontroll på sonen. Med på resan var Gustaf Palmcrantz (skulle bistå vid teckningsarbetet) och Johan Weslander. (guvenör) Han fick med sig en lista över intressanta konstnärer, arkitekter och gravörer. Han skulle även komplettera pappans samlingar. Men det fanns två problem. Dels hade Carl Gustaf ingen större konstnärlig begåvning, kunde helt enkelt inte avbilda och rita. Sedan var han mycket mer intresserad av det glansfulla societetslivet. Vidare gillade han spel, dobbel och kvinnor. Allt detta bekymrade djupt fadern. Dessutom blev han svårt skuldsatt. Weslander klagade över skräddarräkningar och Cronström var bekymrad. Cronström föreslog att skicka Carl Gustaf till Rom för att undvika Paris farligheter. Förklarigt nog brände Carl Gustaf många brev från ungdomstiden. Fadern hotade med att tillskiva kungen Karl XII att han var ovärdig för stipendiet att tidigare erhållit.
Även åren 1716-18 i Rom blev ännu mer negativt för Carl Gustaf när det gällde studier och arbete. Kvinnor, spel och fester var roligare än palats och kyrkor. Kulmen var i Venedig när en försmådd äkta man skulle döda Tessin. Dessutom hade han stora spelskulder. En uppretad Tessin d. ä kallade hem sonen. Men han samlade ihop sig och lyckades göra en serie inköp av grafik till fadern. Carl Gustafs charm och hade skaffat honom många vänner i Paris som hade betydelse för inredningsarbetet på slottet.
Efter pappans möte med Karl XII i Kristinehamn blev Carl Gustaf utnämnd till hovintendent. En befattning under fadern. Han fick även pengar för fortsatta studier i Paris. Tronföljden var säkrad. Detta blev en vändpunkt för Carl Gustaf. Han ville visa sig värdig i sitt nya ämbete och ha kungens förtroende.
1729 åkte han till Paris för ett kortare besök och som också var bröllopsresa. Han återvände till Paris som informellt sändebud 1738-41 för att söka stöd hos fransmännen mot Ryssland. Han reste som privatperson, det skulle vara lite hemligt. Tessins politiska aktiviteter hindrade inte honom att köpa konst. Han grundlade här det som skulle bli hörnstenarna i Nationalmuseets samlingar. Han köpte konst i världsklass. Konsten blev därför ett så stort intresse att det undergrävde hans ekonomi totalt. Trots att han var gift med Ulla Sparre,en av Sveriges rikaste arvtagerskor. Till slut måste han sälja stora delar av sin konstsamling till Fredrik I och Adolf Fredrik. Hans stora mynt – och medaljsamling köptes av Lovisa Ulrika som numera finns på Myntkabinettet. Till hans dåliga ekonomi bidrog att han måste lämna i morgongåva till hustrun Tessinska palatset liksom gården Boo på Värmdö.
Under åren 1739 -42 sändes Tessin hem mycket konst från Paris som kostade mycket. Men av kvarlämnade räkenskaper kostade hans privata leverne betydligt mer än hans konstinköp. Vid ett enda tillfälle köpte Tessin flera tusen gravyer, teckningar och etsningar. Han byggde upp en samling från 1400-talet och framåt. Den finns nästan intakt på Nationalmuseum.
Carl Gustaf stod ännu väl till buds hos den kungliga familjen. Det var han som förde den blivande drottningen till Sverige. Tessin var en av favoriterna vid hovet vars chef och hovmarskalk han blev. Han arrangerade fester, skådespel, maskerader och utflykter. Han blev även den unge prins Gustavs guvernör 1749. Han ansvarade för den blivande kungens uppfostran. Tessin påverkade Gustavs franska smak.Det är ingen överdrift att säga att Gustav III:s intresse för allt franskt bottnade i Tessins inflytande. Han hade en modern pedagogik. Lära under lek. Inget utantill. Riksrådet Scheffer efterträdde Tessin.Han oroade sig för prinsens komedispelande, klä ut sig i kvinnokläder och leka med dockor.
De goda relationerna skulle dock skära sig. Kungamakten hade urholkats under frihetstiden. Till sist kunde kungens röst ersättas med en namnstämpel. Kungaparet ville återställa kungamakten. Planen var att rådet skulle häktas och riksdagen avblåsas. Det misslyckades. Tessin hade motsatt sig kuppen redan från början och föll i onåd. Drottningens agg mot honom för äktenskapet mellan Gustav och Sofia Magdalena låg honom också i fatet.
1754 avgick Tessin som överstemarskalk och kronprinsens guvernör efter en häftig scen med kungaparet. Tessin kände sig förorättad och förödmjukad, som han inte dolde till drottningens stora misshag. Tidigare hade han avstått från sin kanslipresidentskap till förmån för hovtjänsten. Som han senare ångrade. 1761 lämnade han rådet. I praktiken förvisade han sig till Åkerö. Han hade inte längre råd med att ha hushåll i Stockholm. Rådet drog tom in en stor del av hans pension. Men han fick pengar från franske kungen. Franske ambassadören hade förmedlat hans begäran. Han blev nu också angripen och attackerad av sina politiska motståndare. Hans hustru Ulla uppbar också en fransk pension som guddotter till Ludvig XIV.
Efter brytningen med kungafamiljen slog sig Tessin ner på Åkerö vid sjön Yngaren i Sörmland 1756, då det nya huset var klart. Åkerö ersatte slottet Sparreborgen från 1500-talet som Tessin lät spränga sönder. Carl Hårleman ritade Åkerö. Tessin var ju inte arkitekt, men han möblerade det. Pga sin höga levnadsstandard och konstköp tvingades Tessin sälja stora delar av sina samlingar. Mineralkabinettet gick till danske kungen. Böckerna till Gustav III. Skulpturer såldes till England. Dessa är nu spridda på museer i Europa. Köpstarka samlare fanns inte i Sverige. Åkerö fick säljas. Köptes av hans svåger, men Ulla och Carl Gustaf fick bo kvar. Han fick sälja Tessinska palatset och gårdarna på Värmdö och Läckö slott. Åkerö var sålunda vad som återstod.
Tessin var inte bara diplomat, politiker och hovman. Han var jägare och framsynt viltvårdare. Han var kritisk till att kungarna nära nog bedrev rovdrift på viltet. Man sköt på allt som rörde sig. Pga sina stora jaktkunskaper var han en ofta sedd gäst hos kung Fredrik I. Med den nye kungen Adolf Fredrik blev han ansvarig för jakterna vid de olika kungliga slotten. 1749 sköt man tolv vargar vid Ekolsund. Ulla Sparre deltog också, men det var ovanligt med kvinnor vid jakt. Med tiden blev Tessin mer och mer tveksam till sättet jakten bedrevs. Men han hade aversion mot alla sorters rovdjur. De skulle utrotas. På Läckö lyckades han bygga upp en stor stam med hjortar. Han hade ambitioner att lära Gustav III att jaga.
1757 började Tessin skriva sin dagbok på Åkerö. Ett jättelikt tidsdokument. Omfattar 29 band på 20.000 sidor. Carl Gustaf var Carl von Linnés välgörare och vän. De hade kontakt och umgänge under många år.
Carl Gustafs fall från kungliga nåden blev stort och bittert. Från att vara ledande politiker och medelpunkt , kungaparets förtrogne fördrevs han till Åkerö. Till slut kom en försoning till
stånd. 1769 sände kronprinsen Gustav honom sitt porträtt och även kronprinsessan. Senare samma år kom hela kungafamiljen till Åkerö och tog nattkvarter. De hade varit i Norrköping på riksdagsmöte. Några dagar innan hade kronprinsen varit där nästan ensam. Nu kom ett följe på 190 personer. Fast han våndades inför utgifterna för besöket.
Äktenskapet med Ulla Sparre var barnlöst. Tessin hade redan börjat sin uppvaktning när hon var tolv år. Ullas far var riksråd och fältmarskalken greve Erik Sparre. Familjen hade en stor förmögenhet som Tessin inte var ovetande om. De gifte sig 1727. Det var ett lyckligt äktenskap. Ulla Tessin avled 1768 och det var ett hårt slag. Två år senare 1770 avled Tessin. Åkeröträdet som Tessin planterade 1759 står kvar och ger fortfarande skörd.
Marianne Browalli 2010