Rådmannen på Rådmansgatan
Rådmansgatan är en av Stockholms äldsta gator. År 1685 omtalas gatan som Rådmans Sahl. Niels Nilssons gata. Senare blev namnet kort och gott Rådmansgatan. Gatan är ca 1,5 km lång och kuperad. Den sträcker sig från Dalagatan i väster nästan ända bort till Valhallavägen, som visas på kartan nedan från Google.
Denne rådman Nils Nilsson, så anonym, som ändå blev odödlig, genom namnet Rådmansgatan. Varför uppkallades gatan just efter honom?
Hans fullständiga namn var rådman Nils Nilsson Empograrius. I mitten av 1600-talet förvärvade han egendomen, som då kallades för Stenmuren. Den kom senare att kallas för Pariserträdgården eller Lundbergs trädgårdar.
Idag avgränsas området av Rådmansgatan, Upplandsgatan, Observatoriegatan och Drottninggatan. På bilden nedan ser vi hur det ser ut idag. Rådmansgatan är markerad i grönt i övre vänstra hörnet. Längst ner i vänstra hörnet syns Spökslottets tak, invid Drottninggatan. Den gröna gatumarkeringen i högra delen av bilden är Observatoriegatan. Gatutmarkeringen i övre delen av bilden är Upplandsgatan.
Med hjälp av kopparsticket från år 1700 gör vi en resa 300 år tillbaka i tiden.
Bilden är troligen skapad från Kungsklippan på Kungsholmen, alldeles invid dagens Barnhusbron.
I bildbakgrunden finns Observatorielundens väderkvarn Spelbomskan. Till höger syns nuvarande Tegnérlundens väderkvarn Barnhuskvarnen.
Mitt i bilden syns två torn, längs en väg (höger grön linje). År 1685 omnämndes den som Rådmans Sahl. Niels Nilssons gata, som då nyligen avlidit. Han ägde tomten med bostadshus på det som idag är Rådmansgatan 70 A.
Mitt i bilden syns två hus och en trädallé på ena kortsidan till egendomen. Det är nuvarande Upplandsgatan (nedre gröna linjen). I Torstensson tomtbok från 1663 omtalas en gård i hörnan av Gråbergsgatan (Upplandsgatan) och Rådmansgatan, vilken syns på bilden.
Drottninggatan (övre gröna linjen) slutade vid senare delen av 1600-talet vid övre Kungsbacken, det vill säga i korsningen till Tegnérgatan, före detta Trebackarlånggatan. Trakten var som synes mycket kuperad och var i stort sett öde.
Den vänstra långa trädallén som pekar mot en väderkvarn vid horisonten är idag Observatoriegatan (vänstra gröna linjen).
Den äldste kände ägaren till denna imponerande stora egendom var en man vid namn Jacob Parih (Paris) från Köningsberg. Har var gårkock (värdshusägare) och levde under första halvan av 1600-talet. Den kom i början av 1800-talet att kallas för Pariserträdgården (länk till uppsats). Men på Tilleus karta från år 1733 kallades den Lundbergs trägård.
Detta stora område på 40 000 m2, Stockholms största tomt under lång tid, styckades vid sekelskiftet 1900 upp till att bli tre kvarter, Stjärnfallet, Paris och Vega. Det senare kom senare att få namnet Kunskapens kvarter (länk till uppsatsen Kvarteret Vega). Själva namnet Paris blev nytt kvartersnamn på Södermalm.
Idag finns en byggnad, uppförd på 1950-talet, för att kunna husera Zootomiska institutet. Sedan år 2017 är huset bostadsrättsfastighet.
F.d Zootomiska institutet
Men vad vet vi om denne idag så anonyme Nils Nilsson med det imponerande tilläggsnamnet Empograrius och som en gång ägde ett stort område med en byggnad, där han troligen bodde tidvis, på nuvarande Rådmansgatan 70A?
Han föddes i Långtora i Uppland år 1607 (dog 1681). Fadern var där kyrkoherde och släkten hade tidigare haft många präster. Empograrius är en svensk släkt. Namnet kommer troligen från Ovanåker. ”Empir” betyder, både på grekiska och latin, ”upp”. Släkten dog emellertid ut i mitten av 1700-talet.
Nils Nilsson började studera i Uppsala år 1622. Karriären inleddes som stadsbokhållare år 1631. Fem år senare blev han stadskassör och byggnadsskrivare. Han var också inspektor för Stora barnhuset som anlades vid Drottninggatan/Norra Bantorget på 1630-talet. Han hade även affärer med Danvikens hospital.
Rådman blev han år 1647, först som extra ordinarie (tills dess något ordinarie rum blev ledigt). Vid tillfället fanns fler rådmän än vad som behövdes. I brev från Kungl. Maj:t utnämndes han två år senare till rådman. Det har spekulerats om Nils Nilsson adlades 1651, men det är konstaterat att han ej tog introduktion (i Riddarhuset).
Han gifte sig år 1633 med Elisabeth Amundsdotter Beronius i hennes andra gifte. Hon dog år 1657. Hennes föräldrar testamenterade tillgångar till svärsonen år 1640. De fick flera barn. Abel Empograrius (1646-1693) blev också rådman. Dottern Christina Empograria gifte sig med assessor Johan Lange, som adlades. Hon kallades sig därefter Christina Palmström (1619-1710). Hon lär ha varit en kraftfull kvinna.
Nils Nilsson gifte sig en andra gång med Karin Eriksdotter år 1663. Hon var då änka efter handelsmannen Christoffer Henriksson Nieth, De hade inga barn. Hon dog 1677, fyra år före hans egen död.
Efter trettio år som rådman avgick han på grund av sjuklighet, år 1678. Tre år senare, den 7 oktober 1681, dog han. Han begravdes i Jacobs kyrka.
Det noteras att han vid sin död ägde två stenhus. Det ena var den då nyuppförda fastigheten på Storkyrkobrinken nr 6, det så kallade Nietska huset, som Nils Nilsson blivit lagfaren ägare av efter giftermålet med Karin Eriksdotter, som allmänt kallades ”Nietskan”. Huset hade då tidigare ägts av den holländska hattstofferaren (damhattar och dekorationer) Henrik Niet (Nijth), som var Karin Eriksdotters första make.
Storkyrkobrinken 6
I samband med att Storkyrkobrinken 1651 skulle breddas fick flera husägare släppa till delar av sina tomter. Det från medeltiden härstammande Nietska huset fick rivas. Längre in på tomten byggdes då den nya fastigheten.
På Storkyrkobrinken 6 finns än idag portalens överstycke, som ritades av Johan Wendelstam. Två skulpturer föreställande två liggande krigare och mellan dessa en kartusch (ornament i form av en rulle) som krönts av en krona. Kartuschen är omgiven av festoner (bågformigt sammanflätade blommor, frukter och blad).
Måhända har Nils Nilsson Empograrius på detta sätt velat framhäva sitt välstånd och inflytande. För om han är anonym idag, var hanr en av den tidens mäktigaste män i staden. Och egendomen långt ut på Norrmalm, där hans namn lever än idag, var troligen plats för odlingar, frisk luft, för rekreation. Norrmalm var vid denna tid ren landsbygd, som framgår av kopparsticket.
Källor
adelsvapen.com/genealogi/Palmström_nr_867
Bidrag till Upplands beskrifvning, 1 (Upplands fornminnesfören :s tidskr., 1, 1871—70)
Biographica, Brev till Sten Bielke, EA. — L. Kagg, Dagbok 169S— 1722, utg. gm A. Lewenhaupt (Hist. handl. 24, 1912)
Dahlbäck, G: I medeltidens Stockholm, 1987
Ericsson, L.: Stockholms historia under 750 år, 2001
forum.genealogi.se: Jacob Parih
Hasselblad, Björn: Stockholmskvarter
Högberg, S: Stockholms historia, 2004
järnrötter.se, Nielsson Emporagrius
palmstrom.net
riksarkivet.se, Empograrius släkt
Sankt Eriks årsbok 1904, Norrtullsgatan och dess omgivningar, 1904
Selander, N & E: Två gamla stockholmares anteckningar, 1920
Sjögren, A: Drottninggatan genom tiderna, 1923
Stahre N.G.: Stockholms gatunamn, innerstaden, 1986
Stockholmiana, anteckningar (Volume 3) Wrangel F. U.
Stockholmskällan - vårt kulturarv på nätet
Stockholms rådhus och råd, 2 (1915)
Stockholms stadsarkiv (SSA)
Stockholms stadsmuseums arkiv (SSM)
Sv. riksdagsakter, ser. 1. del 3 (1894—1910), s. 123, del 4 (1909-h38), s. 494;
Sv. riksrådets protokoll, 7 (1892—95)
Wikipedia
Leif Stenudd 2018