Drottninghuset
Johannesgatan16, Stockholm.
Ett kulturarv som alltjämt fyller sin uppgift alltsedan 1600-talets slut – kanske rent av ända från 1200-talet, då Magnus Ladulås här anlade S:t Görans Hospital.
Det fanns en fattiginrättning på Johannes kyrkogård bestående av ett antal små oansenliga stugor, omgivna av plank. De bibehölls och användes även efter det att Drottninghuset tillkommit. – Då kunde man tillgripa flyttning från Drottninghuset till småstugorna som straff för de fattiga hjonen som var bråkiga och oregerliga
Drottninghuset byggdes ursprungligen 1686, som fattigstuga på tillskyndande av Drottning Ulrika Eleonora för ”allmosehjon”. Huset hette först S:t Johannes hospital. Det kan nämnas att redan 22 juni 1686 skänkte fru Elisabet Funck 2.000 daler kopparmynt till ”ett husbygge vid S:t Johannes för de fattiga, som vid senaste eldsvåda lidit skada”. (var det ”småstugorna”?)
Den 18 november 1686 brann huset ner. I januari 1689 stod ett nytt hus i sten färdigt. Det var ritat av M. Spieler (svärson till Jean de la Vallée och släkt med Nicodemus Tessin d.ä.). Han var vice stadsarkitekt och ritade även Ulrika Eleonoras = Kungsholms kyrka.
Huvudbyggnaden räknas som Stockholms äldsta ännu fungerande ”välfärdsanläggning”.
När det var färdigt 1689 räknades det som ett av Sveriges offentliga hospital och stod under viss statlig kontroll. Mellan åren 1696 och 1716 var genomsnittet intagna 145 per år, därefter sjönk antalet till mellan 115 och 120 personer.
1774-1775 genomfördes en restaurering av Carl Fredrik Adelcrantz. Tack vare fortsatt kungligt bidrag, nu från drottning Sofia Magdalena, kunde Drottninghuset förbli en ”fristad för bättre änkor”.
Drottning Ulrika Eleonora önskade att Drottninghuset skulle vara ett hem för gamla och orkeslösa fattiga och att barn skulle fostras på barnhuset eller i småstugorna, något som respekterades även efter drottning Ulrika Eleonoras död 1693. Av de 146 personer som vistades där var 90 personer mellan 60 och 74 år, medan endast 10 av 54 fattighjon i småstugorna tillhörde den ålderskategorin. På Drottninghuset dominerade änkorna medan endast 25% av småstugehjonen var änkor.
Pesten i augusti 1710 decimerade Stockholms befolkning, som då var 55 000 personer, av vilka 22 000 avled.
Genom kungl. Brev den 6 juli 1721 fick Drottninghuset karaktär av en enskild stiftelse. 1733 lades verksamheten om. Johannes hospital blev äldreboende för ”utblottade änkor, pauvres honteux” och kallades Drottninghuset.
På 1750-talet hade man mellan 130 och 135 intagna. De stora salarnas logementsmässiga prägel försökte man mildra genom att var och en med hjälp av möbler och förhängen avdelade sitt eget bås. – Ändring på 1800-talet till en fast, grönmålad säng och en byrå eller skänk bidrog till att avskärma utrymmet. Båsen var knappt 3 m2!!
1819 försäkrades Drottninghuset för första gången i Stockholms brandförsäkringskontor.
På sid 83 i boken ”Drottninghuset 300 år” kan man se en situationsplan över Drottninghusets område med huvudbyggnaden från 1689, tillbyggnaden 1735 och flygelbyggnad mot Jutas Backe uppförd 1949 samt flygelbyggnaden mot Drottninghusgränd uppförd 1983.
Sedan 1978 kan både män och kvinnor få bo i de 40-talet moderna pensionärslägenheterna.
1976 blev Drottninghuset byggnadsminnesförklarat. Statsbidrag upphörde att utgå med 1975 års utgång.
Drottninghuset saknar övre gräns för inträde, dock finns en nedre gräns – vederbörande skall ha fyllt 60 år.
Av de 30-talet damer, som under ombyggnadsperioden 1976 – 1978 måst evakueras, var det endast två som utnyttjade möjligheten att flytta tillbaka.
Drottninghusets karaktär av vårdinrättning har ändrats till att bli lägenheter, som hyrs av pensionärer.
Monica Granbeck 2009-07-06