Sjukvård Norrmalm



Sjukvård å Norrmalm 

Av sjukvård i bemärkelsen sluten vård har funnits bara två på Norrmalm nämligen Sabbatsbergs sjukhus och Norrtulls sjukhus. Vidgas begreppet att innefatta även öppenvård i olika former får inkluderas allt i från enskilda läkar- och tandläkarmottagningar till vårdcentraler och större enheter i form av läkarhus eller liknande. I denna uppsats beskrivs endast några av de större öppenvårdsenheterna. En speciell institution på Norrmalm är Eastmaninstitutet, där stadens barnodontologi samlades. Institutet beskrivs liksom några tidiga verksamheter som är avvecklade sedan lång tid tillbaka.

 

Tidiga sjukvårdsverksamheter

Långt tillbaka bedrevs sjukvård (utanför hemmen) i klostren. Under medeltiden förekom  hospital som var ett mellanting mellan sjukhus, fattighus och härbärgen. På 1200-talet fanns Helgeandshuset och S:t Örians hospitaI. Hospitalverksamhet bedrevs också på S:t Klara kloster. Det revs 1527, men klosterverksamheten fick under 30 år husera i Gråmunkeklostret på Helgeandsholmen. Efter reformationen blev det en kraftig nedgång på antalet vårdanstalter. På äldre vårdinrättningar tog man hand om gamla, obotligt sjuka, sinnessjuka och föräldralösa barn, men inte människor med övergående åkommor. Dessa behandlades i hemmen. Vid epidemier ordnades det dock med vårdmöjligheter som till exempel spetälskehospital under 1400-talet och tillfälliga vårdlokaler under koleraepidemierna under 1800-talet.

Några sjukhus i senare tids mening fanns inte i Stockholm förrän 1752 då Serafimerlasarettet stod färdigt.  På Sabbatsbergsområdets Klarahus fanns sjukrum och Katarinahuset fungerade 1865 – 80 som provisoriskt sjukhus i avvaktan på att Sabbatsbergs sjukhus skulle bli en realitet.

År1834 grasserade kolera i Stockholm. I Stockholm hade dessbättre skapats ett gott beredskapsläge i avvaktan på att koleraepidemin, som härjat några år i Europa, skulle leta sig upp till vårt land. Alla möjliga lokaler togs i bruk. För vård av befolkningen på Norrmalm, Kungsholmen och Ladugårdsgärde köpte Sundhetskommittén i Stockholm redan 1831 restaurangen Claes på Hörnet och planerade för 42 vårdplatser. Sabbatsbergs värdshus (Katarinahuset) hyrdes för att rymma 85 vårdplatser och man tog tacksamt emot kyrkoherde Bergvalls erbjudande att på hans malmgård (vilken?) att ge plats för 25 vårdplatser. Utrymmena reparerades och utrustades med sängar, badkar, rengöringsmedel och likkistor. Personal sattes i utbildning. Sedan epidemin avklingat sålde staden huset någon gång i slutet av 1830-talet. Restaurangen hade redan 1809 rekvirerats av staten för att användas av Andra gardets fältsjuka offer efter krigshändelserna i Finland.

Andra gardet hade sitt ursprung i Svea livgarde, Finska gardesregementet och Svenska gardesregementet. Gustaf IV Adolf var missnöjd med deras insatser under finska kriget och degraderade dem till vanliga värvade regementen. Men efter kungens avsättning 1809 återfick de gardesrangen och slogs samman till Andra gardesregementet senare namnändrat till Andra livgardet. 

Även om förlossning inte primärt betraktas som sjukvård är BB numera förlagda till sjukhusområden med resurser att hantera komplicerade födslar.  Barnbördshuset Pro Patria var dock separat beläget, först på nuvarande Wallingatan 7, men flyttade 1778 till Stora Badstugatan 22, nuvarande Sveavägen 40 (Thulehuset). 1930  - 1951 fanns lokalerna på adressen Thorildsgatan 5-7 på Kungsholmen. Därefter svarade Allmänna BB på Östermalm (fram till 1976) och de stora sjukhusens förlossningsavdelningar för BB-behovet. Att medicinsk utveckling förekom illustreras av att föreståndaren doktor Magnus Retzius 1848 introducerade kloroform som smärtlindring vid förlossning, troligen först i Sverige.

Pro Patria har sina rötter från sent 1700-tal. Det var en hemlig orden och ett välgörenhetssällskap. År 1814 lades ordensinrättningen ned och välgörenhetsverksamheten utvidgades.  Barnbördshuset var en av denna.

 

                    Barnbördshuset kring sekelskiftet 1900           

  

Sabbatsbergs sjukhus

Sjukhusets lokalisering inom Sabbatsbergsområdet har beskrivits i en uppsats av Leif Stenudd på denna hemsida till vilken hänvisas. 

Genom den starka befolkningsökningen i Stockholm under 1800-talet ökade behovet av sjukvårdsresurser. Stadens sundhetskommission bearbetade frågan under mitten av 1800-talet vilket bland annat ledde till att ett stort sjukhus skulle anläggas på Sabbatsbergshöjden. I avvaktan på färdigställandet av byggnaderna fick Katarinahuset från 1865 fungera som provisoriskt sjukhus.

Sjukhuset ritades som en paviljongbyggnad av arkitekten Ernst Jacobson och stod klart 1879. Entrén låg mot Torsgränd med infart från Torsgatan. Runt sjukhusets paviljonger anlades en sjukhuspark för rehabiliteringen av patienter. Sabbatsbergs sjukhus byggdes senare ut riktning mot Dalagatan. Huvudbyggnaden byggdes 1914 ut med fler paviljonger. Huvudentrén flyttades till Dalagatan, som strax skulle byggas färdigt.




Sabbatsbergs sjukhus 1897. Entrén från Torsgatan. Se även bild från 1879 i Stenudds uppsats på denna webbplats om Sabbatsberg. Teckning av

O.A.Mankell i Ny Illustr Tidning

 

Antalet vårdplatser var från början 340. Både allmän sal och enskilda salar fanns. Inläggning på allmän sal debiterades med 75 öre/dygn och enskilt rum kostade 4 kronor/dygn. Medellösa fick fri vård. År 1887 vårdades 3133 patienter. Till- och ombyggnader gjordes 1889 med en operationsbyggnad, 1903 med landets första konvalescenthem och 1910 inrättades den första öron-, näs- och halskliniken i landet och en röntgenavdelning. Efter utbyggnaden 1914 fanns 819 vårdplatser. År 1949 invigdes en kvinnoklinik. År 1950 fanns 775 vårdplatser fördelat på 8 avdelningar med bland annat 30 platser för TBC-patienter och 1970 fanns 644 platser.

Under sent 50-tal pågick diskussioner om att göra sjukhuset till ett undervisningssjukhus men uppdraget gick 1961 till S:t Görans sjukhus. 1968 hade paviljongsjukhuset efter 90 år tjänat ut och ersattes successivt med nya byggnader och avveckling av vissa kliniker påbörjades. Men fortfarande 1986 fungerade Sabbatsberg som ett akutsjukhus. Olof Palme fördes dit skjuten till döds. År 1993 upphörde den offentliga akutverksamheten. Ett privat så kallat närsjukhus tog vid.

Numera bedrivs i privat regi operativ verksamhet i gynekologi, handkirurgi, allmän kirurgi, plastikkirurgi, ortopedi, urologi samt ytterligare ett antal specialistmottagningar. 

Sabbatsbergs sjukhus


Öron- och ögonpaviljongen, den enda byggnaden som finns bevarad från ”paviljongtiden”. Bilderna från Stockholmskällan,1927.


Både sjukhusbyggnaden och verksamheten låg från början i framkant av utvecklingen. Elektricitet 

infördes redan när huset byggdes och var ett av de första sjukhusen i världen med den tekniken; ett par hundra glödlampor fanns initialt. Byggnaderna försågs med ett nytt och oprövat värme- och ventilationssystem. Luft passerade en värmekammare med tillförsel av ånga för att få en lagom fuktighetsgrad och drevs till sjuksalarna av en ångdriven fläkt. Den orena luften avlägsnades genom evakueringsskorstenar. Systemet drabbades av en hel del barnsjukdomar med värmeförluster och höga bränslekostnader. Problem som småningom någorlunda kunde bemästras. Vattenklosetter fanns i samtliga byggnader.

Sjukhuset var det första i Stockholm som utrustades med röntgenapparatur (1900).

År 1879 öppnades utbildning för sjuksköterskor i Röda Korsets regi. År 1884 uppfördes hem för sjuksköterskor där också utbildningen bedrevs. Ett nytt sjuksköterskehem invigdes 1927 Det första låg på Gråbergsgatan 34 (Numera Upplandsgatan 16??)

Sabbatsbergs sjukhus kom, efter en blygsam start, att inta en framstående plats inom klinisk forskning och utveckling och nådde internationell uppmärksamhet. Det främsta namnet var professor Clarence Crafoord (klinikchef 1939 – 1957) som utvecklade den, av hans företrädare professor K.H. Giertz initierade, thoraxkirurgin. Crafoord blev världskändis 1944 som den förste att utföra en lyckad aortaoperation och fick i pressen titeln ”hertigen av Aorta”. Andra framträdande personer var Crafoords adept Åke Senning och klinikcheferna Åke Holmberg, ögonsjukvård, Axel Ingelman-Sundberg, kvinnokliniken och Gunnar Holmgren, öron-näs-halskliniken.

Det kan noteras att den sjukvården i Stockholm fick en omfattande upprustning omkring den tid som Sabbatsbergs sjukhus byggdes. Sålunda grundades Maria sjukhus 1876, Norrtulls sjukhus och Eugeniahemmet 1886, S:t Görans sjukhus 1887, Sophiahemmet 1889 och Serafimerlasarettet byggdes om 1889.

 


Norrtulls sjukhus

Norrtullsgatan 14

Sjukhuset har sin förhistoria i Allmänna Barnhuset som inrättades 1633 i kvarteret Barnhuset vid Barnhusgatan. Kronan skänkte marken och medel att uppföra byggnaderna. Efter 250 år flyttade verksamheten till ett nyuppfört byggnadskomplex i kvarteret Mimer på Norrtullsgatan som invigdes 1886. Byggnaderna bekostades av medel som inflöt genom försäljning av det gamla barnhusets och Länscellfängelsets tomter vid Drottninggatan och Barnhusgatan. Överläkaren professorn Oskar Medin och arkitekten Gustaf Dahl svarade för planeringen och som byggmästare stod Andreas Gustaf Sällström. Byggnaderna betraktades som en mönsteranläggning. Modern teknik tillämpades genom ett varmluftsystem som försågs med värme genom kaminliknande ugnar uppställda i källarplanet.  Anläggningarna försågs med elektriskt ljus genom en generator också den i källarplanet. 

Det ursprungliga komplexet uppfördes som med fem paviljonger i perfekt symmetri bildade en fyrkant runt en stor gård. Det tillkom senare några mindre byggnader bl.a. i nordvästra hörnet av tomten Skolan för sinnesslöa barn. Plats fanns för ”uppfostran och undervisning” av nio flickor.

 

 

 

Fasaderna är utförda i så kallad rohbau (oputsad fasad) med svart och rött tegel med ornament av terrakotta. Frederic Bedoire beskriver anläggningen som ”ett av de vackraste exemplen på 1800-talets institutionsbyggande och Stockholms bästa exempel på en komplett vårdinrättning från 1800-talets slut”.  Byggnaderna är blåklassade av Stockholms stadsmuseum.

 

Gårdsfest i maj 1920 för barn och personal. Fotot taget från administrationsbyggnaden.


Vid förra sekelskiftet fanns i den 100 m långa amsalsbyggnaden ca 250 barn och ca 150 ammor var engagerade. I norra paviljongen rymdes 100 koltbarn. Redan från början användes en paviljong som sjukhusbyggnad med plats för 45 sjuka barn.

Till följd av ny barnavårdslagstiftning minskade behovet av omhändertagande av spädbarn vartefter och 1922 blev barnhuset i stället ett barnsjukhus. Detta hade en viktig roll som plats för pediatrisk forskning och utveckling lydande under Karolinska Institutet. En roll som påbörjats i liten skala redan 1883. Isak Jundell var klinikchef och professor 1914 – 32. Hans socialpediatriska insatser hade stor betydelse för införandet av mödravård och han var pionjär inom disciplinen barnpsykiatri. Läkaren, professor Arvid Wallgren gjorde pionjärinsatser inom barnallergiområdet och social barnavård.  Bland läkarna på sjukhuset fanns en annan framstående person, Carl W.Herlitz,  som drev utvecklingen av skolhälsovården som skolöverläkare i Stockholm.

Under åren 1922 – 31 hyrde staden lokaler för ett provisoriskt sinnessjukhus. Som mest fanns över 300 vårdplatser för kvinnor. Det bedrevs också barnpsykologisk vård och poliklinik för barnsjukdomar.

När Allmänna barnhusstiftelsen inte längre hade någon roll inom barnomsorgen såldes sjukhuset till Stockholms stad som från 1932 benämndes Allmänna barnhusets sjukvårdsanstalt för att 1937 ändras till Norrtulls sjukhus. År 1944 inrättades 3 barnavdelningar med inalles 150 vårdplatser, varav 43 för TBC-sjuka och senare inrättades en poliklinik för astmasjuka barn.  År 1948 inrättades en barn- och ungdomspsykiatrisk mottagning och tre år senare flyttade den pediatriska verksamheten till Karolinska sjukhuset..

I Norrtulls sjukhus och bedrevs därefter åldrings- och mentalvård. Isoleringsbyggnaden revs 1956. År 1957 fanns 7 avdelningar för lätt psykiatrisk vård för drygt 300 patienter. Sjukhusets administration överfördes 1969 till Långbro sjukhus förvaltningsområde. År 1970 infogades den kommunala sjukvården i Stockholms läns landstings ansvarsområde och Norrtulls sjukhus kom - till följd av organisationsförändringar inom den landstingsdrivna sjukvården - att under olika perioder höra till södra, västra och centrala stadens förvaltningsområden. 

Senare har i lokalerna fungerat diverse vårdverksamheter. Sålunda bedrevs psykiatrisk öppenvårdsmottagning, ett mobilt team och familjevård. År 1985 ordnades lokaler för social rehabilitering och 1989 startade eftervård för äldre kvinnliga patienter. År 2001 startade Centrum för överviktiga. Dessutom fanns fram till 2014 lokaler för Habilitetscenter Norrtull och Dövblindteamet. Under 1990-talet omvandlades den slutna psykiatriska vården till behandlingshem även för yngre patienter och för eget boende. 

Fastigheten såldes av landstingets fastighetsbolag Locum 2011 till Lilla Akademien som efter en kort tid sålde vidare till Ramsbury fastigheter med HM:s ordförande Stefan Persson som huvudintressent.

Numera används lokalerna för skolverksamhet; musikundervisning och friskoleverksamhet Viktor Rydbergs gymnasium. Renoveringen av byggnaderna i kvarteret Mimer gav 2015 byggnadsföretaget NCC ROT-priset.

 


Läkarhuset Odenplan

Odengatan 65

Läkarhuset med adress Odengatan 69 startade 1964. Fastigheten uppfördes av Försäkringsbolaget Thule. Arkitekter var Sten Lindegren och Stig Ancker och byggmästare var C A. Lilliesköld. Till en början disponerades 4 våningsplan för sjukvård, men sjukvårdverksamheten har successivt expanderat och fyller numera hela huset. Det första läkarhuset uppfördes i Vällingby. Det på Odenplan var det andra i Stockholm. Numera ägs huset av Skandia fastigheter.

Redan från början var en rik flora av specialiteter företrädda; barnkirurgi, barnmedicin, familjeläkare, dermatologi, oftalmologi, öron-näsa-hals, urologi, gynekologi, gastroenterologi, åderbrock, logopedi, röntgen, sjukgymnastik. Antalet läkare uppgår till ca 75.

 

Läkarhuset Hötorget

Sveavägen 13, plan 3

Läkarhuset i andra höghuset startade 1962. Fastigheten uppfördes av Fastighetsbolaget Tornet och Stockholms sparbank. Arkitekt var Anders Tengbom.

De specialiteter som fanns representerade från början var allmänmedicin, gynekologi, kirurgi, kärlsjukdomar, gastroenterologi, yrsel/balansbesvär och öron-näsa-hals. Antal läkare uppgår numera till ca 25. I anslutning till den medicinska verksamheten finns ca 15 tandläkar mottagningar, 5 kiropraktiker samt optiker. Mottagningarna som disponerar 3 våningsplan drivs privat.

 

Cityakuten

Apelbergsgatan 48

Cityakuten startades 1983 av Praktikertjänst AB och var den första privata akutkliniken (specialistpoliklinik) i Europa. Initiativ tagare var läkaren Joakim Santesson efter ett besök på ett så kallat emergency hospital i Chicago. Specialiteter som finns är astma/allergi, gynekologi, invärtesmedicin, kirurgi, ortopedi, öron-näsa-hals, barnmedicin (akut på KS) och husläkare. Dessutom startades vaccinations- och resecenter samt senare tandakut.

 

Eastmaninstitutet

Dalagatan 11

 

Industrimannen och uppfinnaren George Eastman (Eastman Kodak Company) hade stora humanitära ambitioner med särskild inriktning på barntandvård. Han donerade betydande belopp för detta ändamål. Den första kliniken öppnades i Eastmans hemstad Rochester i USA redan 1917. Liknande donationer gjorde han till andra städer (Rom, London, Bryssel och Paris). Sist i raden var Stockholms stad som fick en donation (på 1 miljon dollar) år 1930. Eastman avled samma år som huset började byggas. Anledningen till att Stockholm kom ifråga som mottagare av donation antas vara att en svensk tandläkare arbetade hos Eastmans nära medarbetare Harvey J. Burkhart, direktör för Rochesterkliniken.




 Eastmaninstitutet 1936, innan skulpturen i fontänen kom på plats.


Byggnaden ritades av arkitekt Waldemar Johansson och uppfördes 1932 – 1935. Entrén har en bred trappa samt en portalomfattning i marmor med medaljonger av grundaren. Framför entrén finns en skulptur, kallad Eastmanfontänen och utförd av Clarence Blum 1936 . I vestibulen står statyn Moderslycka av Olof Ahlberg. En väggmålning är utförd av Einar Forseth. Byggnaden har genomgått omfattande renoveringar 1974 -75 och 2014 -16.

I Eastmans donationserbjudande angavs att huvudsyftet skulle vara att bedriva tandvård för mindre bemedlade barn under 16 år.  Institutet har kallat sig Nordens största kunskapscentrum för barn- och ungdomstandvård men verkar numera inom åtta kompetensområden för både barn och vuxna nämligen: Ortodonti, Oral kirurgi, Oral protetik, Parodontologi, Pedodonti, Endodoni, Röntgen och Bettfysiologi.

Förutom tandvård förekommer efter- och fortbildning samt kliniskt utvecklingsarbete och forskning.

År 1975 fanns 38 tandläkartjänster på institutet. År 2016 blir enligt uppgift antalet anställda ca 200 personer varav 60 tandläkare – en kraftig ökning jämfört med antalet före ombyggnaden. Med 61 behandlingsrum beräknas patientkapaciteten mer än fördubblas till ca 27 000 per år fördelat på barn och vuxna i lika delar. Klinikens barnprofil har således förändrats till specialistingrepp för alla åldrar.

 

Källor

Gudrun Bek. Norrtulls sjukhus – byggnadshistoria. Stockholm 1991

Göran Dahlbeck. Medeltidens Stockholm 1998

Bengt Järbe. Krigens och hjältarnas Stockholm 1998

Eva Langlet. 1834 - Året då koleran drabbade Stockholm. Recito förlag 2011 

Claes Lundin. Nya Stockholm 1890

Rune Olsson. Norrtulls sjukhus. Kompressen nr 5 1966

Martin Stugart. Allt om Stockholm 2006ä´ä

Nils Uddenberg. Lidande och Läkedom. Stockholm 2015

Mats Wickman. Stockholm förr och nu. Stockholm 2007

Rolf Zetterström. Läkartidningen sid 3074 -76, 2000

Stockholms kommunkalender

Sabbatsbergs sjukhus 111 år. Redaktör Valter Holmqvist. Stockholm 1990

Folktandvården i Stockholm. Hemsida.

Tandläkartidningen. Hemsida.

Wikipedia   

Bilder: Stockholmskällan, Wikipedia



Leif H. Eklund 2016 

© Adolf Fredriks historiegrupp 2007 – 2016