Westmans fåfänga


Westmans Fåfänga

Abraham Westman var den som lät bygga den ståtligaste Fåfängan i Stockholm på sin tid. Vem var nu han? Han har fått en egen berättelse, som du hittar här

Abraham Westmans svåger, slottsbyggmästaren A. U. Kirstein hade redan år 1777 fått arrendera åkermarken vid Sabbatsberg, där han försökte odla tobak och holländsk klöver. Här anlade han en malmgård på den östra högplatån. Westman lyckades ta över kontraktet efter besvärliga förhandlingar med fattighusdirektionen. I kontraktet ingick även ansvaret för driften av värdshuset. Svågern fick också tillåtelse att överta arrendekontraktet, som han tillträdde år 1793. Senare återfinns också på en karta en anteckning att Sabbatsbergs värdshus arrenderats ut av fru Westman.


På tomten lät Kirstein bygga ett rappat korsvirkeshus i en våning med brutet tegeltak. Alldeles ovanför, vilket framgår av kartan här nedan, började Westman samma år att uppföra ett sommarställe. 


Det stod klart sommaren 1794 och hade flera namn: Lusthuset, Fåfängan eller Salongen. Det bestod av en 11 m lång och 8 m bred tegelbyggnad i två våningar med tjärat spåntak. På den södra fasaden fanns oljemålade dekorationer mellan fönstren. Pardörrarna var av ek och plåtbeslagna. Ingången var på den norra sidan. Bottenvåningen innehöll förstuga, några mindre rum och kök. Våningen en trappa upp var ett stort rum. Huset hade fyra fönster åt varje väderstreck, små i bottenvåningen, stora i den övre.

Fåfängan vid Sabbatsberg lär ha varit den skrytsammaste av alla i staden. Den beskrivs av en samtida så här: Abraham Westman har på en kulle i parken låtit bygga ett vackert lusthus av sten med en ypperlig utsikt över staden och ger stället en märklig prydnad. I parken bredvid dammen fanns ett runt, öppet tempel med åtta kolonner och kupigt koppartak. Därtill fanns i parken två små sjöar eller dammar. Templet revs före 1834. Det finns också markerat på kartan ovan.



Änkan Elisabeth Westman behöll Sabbatsberg till sin död 1830. Mot slutet förlorade hon intresset, varför Fattihusdirektionen önskade återta arrendekontraktet.

Senare användes Fåfängan för Sabbatsbergs brunnsbaler och revs i slutet av 1870-talet för att ge plats åt Sabbatsbergs sjukhus. Lusthuset torde ha legat i förlängningen av Rådmansgatan i anslutning till Sabbatsbergs högsta punkt. 

Och till sist: varför hette det Fåfänga? Som vanligt finns det olika tolkningar och teorier. En tolkning anger att ursprunget till begreppet Svensk Fåfänga är en översättning från franskans La Folie, som också lånats till engelskan i ordet folly. 

Etymologiskt betyder folie "brist på förstånd", "dårskap". Det är dåraktigt, fåfängt, att odla en ofruktbar jord, att bygga ett stort hus etc. I Frankrike fanns hundratals platser som kallades La Folie.



Betydelsen av "Folie" blev med tiden snävare. Under slutet av 1700-talet avsågs med dessa "Folies" de lusthus eller "maisons de plaisance". Begreppet "Fåfänga" uppkom senare än själva byggnaderna, först ett par årtionden in på 1800-talet. 

Men även denna teori har sina svagheter när man noterar att tysken Hackert redan 1764 benämnde Bellevue som "Vue de Paschens fåfänga". Och det är ju en annan historia, Bellevues.


© Adolf Fredriks historiegrupp 2007 – 2016