Stockholm - klosterstaden

Stockholm, klosterstaden, som byggdes i tegel

Klara kloster på Norrmalm instiftades av Magnus Ladulås. Hans dotter Rikissa blev en av klostrets abbedissor. Nunneklostret blev också av honom och senare också av andra rikt försett med jordagods. 

År 1288 och därefter skänktes nuvarande Rörstrand, Karlberg samt Djurgården med tillhörande fisken. Det innebar att stora delar av Norrmalm och Östermalm en gång ägdes av Klara kloster.  Ända ut till Sandhamn låg skärgårdsöar som låg under klostret, som kunde användas för vedhygge och timmertäkt. På Runmarö låg ett kalkbrott.

Livet i klosterstaden träder fram i de allra första bevarade breven från 1270-talet. Först då får vi veta något om Stockholm, staden utanför borgens murar. Dessförinnan hade ordet Stockholm endast förekommit som dateringsort i sju brev som bevarats från åren 1252 till 1273.

Under 1300-talet behövdes tegel och murbruk för den växande staden. Inte bara till kyrkor och kloster eller för det kungliga slottet som började byggas på 1290-talet. Även borgargårdarnas bostadshus byggdes inte sällan i tegel.

Tegelbruket hade enligt en regleringskarta från 1650-talet fyra större tegellador, som fanns i bruk fram till 1600-talets slut. På en Rörstrandskarta från år 1693 markeras platsen med en nedriven tegelugn.



Klostret som tillhörde fransiskanerordens kvinnliga gren råkade i delo med samma ordens manliga gren, gråmunkarna, vilkas ägor gränsade till Klaraklostrets. Vissa källor hävdar att området kring Sabbatsbergs ägdes av Gråbrödaklostret. Ytterst handlade stridigheterna om pengar. Kalk och tegel gav klostren goda inkomster i den växande staden. Tvisten gällde den sand och lera som från den norra malmen hämtades till tegel och murbruk.

Rörstrand brukades flitigt av klostret fram till år 1511. I söder, på marken som kom att heta Sabbatsberg, låg sedan 1200-talet ett tegelbruk. Härifrån kom helt troligt också det tegel som användes för att bygga Klara kloster. 



© Adolf Fredriks historiegrupp 2007 – 2016