Gasklockan

Gasklockan som nästan ändade 

brunnsverksamheten

Stockholms stad expanderade kraftigt under slutet av 1800-talet. Bostadsbrist och även brist på gas blev följden. Överingenjören vid gasverket Adolf Ahlsell föreslog att bygga en gasklocka vid Brunnsparken inom Sabbatsbergsområdet.

På grund av det framskjutna läge som klockan skulle få utlystes en pristävling. Projektet sågs också som en manifestation över stadens övertagande av gasförsörjningen. Det vinnande förslaget hade dimensioner som Pantheon i Rom med en högsta höjd på 43 m och en inre dimension på 48 m. I pristävlingen deltog även den då 24-årige Ferdinand Boberg.


På bilden ovan syns gasklockan sedd från Torsgatan. Bonniers kontor syns till vänster. Bilderna är tagna 1969 av Kerold Klang.

Från 1755 till 1869 användes sydvästra delen  av fattighusområdet som kyrkogård. I norra delen fanns ett gravkapell, som revs för att ge plats åt gasklockan. Ett nytt gravkapell uppfördes i mitten av 1880-talet norr om kyrkan i en byggnad som från början varit vagnbod.

När man schaktade och sprängde 1883 på fattighushjonens gamla begravningsplats ner mot Torsgatan, skadades källådern, med följd att brunnen sinade. Gasklockan blev mycket märklig och väckte stor uppmärksamhet. Den var i funktion till 1953. En arbetsgrupp med samlingsnamnet Gasklockan vid Sabbatsberg bildades 1968 för att förhindra dess rivning. Den revs till slut år 1970.

Man kunde tro att brunnslivet därmed skulle upphöra. Så var det inte, precis som i fallet med Surbrunnen, där nöjesverksamhet finns än idag. Här på Sabbatsberg kunde man sommartid i 85 år fortsätta att samlas för att dricka hälsovatten, låt vara buteljerat mineralvatten, som rekvirerades från apotek. Detta pågick fram till år 1968. Flera parker och trädgårdar fanns i omgivningarna. Bergius anlade sin berömda trädgård Bergielund 1751.

Vad som till för kort tid sedan återstod av brunnsverksamheten var en pump utanför Katarinahusets södra gavel, som upphörde att fungera 1968. Den har i dag ersatts av en staty, ett stycke veckat berg, ur vilket vatten ska komma. I verkligheten var det snarare ur leran som vattnet kommit.

Till Sabbatsbergs historia hör, förutom gasklockan, även gas- och vattenledningsverkets stora kontorskomplex längs Torsgatan. Det uppfördes under 1900-talets första år. Arkitekt var Ferdinand Boberg. 

På gamla kartor går Torsgränd snett upp mot Nikolai- och Klarahusen. I samband med att kontorskomplexet byggdes, drogs vägen om så att den numera går i den södra kanten av den tidigare kyrkogården. Idag finns bara kvar en liten gräsmatta som öppen yta. Resten av kyrkogården är bebyggd av nya bostadshus från 1980-talet.


© Adolf Fredriks historiegrupp 2007 – 2016