Paristrädgården
På ovanstående bild hur det ser ut idag på platsen där Paristrädgården låg. Längst ner i vänstra hörnet syns taket på Spökslottet. Gatan framför är Drottninggatan, som går i nord-sydlig riktning. På andra sidan gatan syns gamla Kungliga Tekniska Högskolan och Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin. Rådmansgatan (i västlig riktning) går snett uppåt och slutar mitt på bildens överkant, där Upplandsgatan (förr Stora Gråbergsgatan) korsar. Parallellt och norr om Rådmansgatan (till höger i bilden) går Kungsstensgatan. Det vi ser är kvarteren Vega och Astrea. Kungsstensgatan och Teknologgatan tillkom senare.
För att beskriva Paristrädgårdens omfattning under första hälften av 1600-talet, behöver ytterligare ett kvarter läggas till, kvarteret Stjärnfallet (syns inte i höger del av bilden). Egendomen slutade i norr längs nuvarande Observatoriegatan (som allra först kallades Parisgränd).
När vi på detta sätt kan utgå från hur det ser ut idag, kan vi bättre föreställa oss vilket enormt stort område som Paristrädgården (eller Lundbergs trädgård, som det kom att heta i början av 1700-talet) en gång var. Den största tomten på Norrmalm. Med sin egen långa historia fram till idag. Totalt handlar det om 4 ha (40 000 m2). Detta var den största tomten i staden under flera århundraden.
Med hjälp av Anders Wijkmans kopparstick från år 1700 kan vi resa 300 år tillbaka i tiden. Denna bild är tagen från det motsatta hållet. Mitt i bilden syns två torn, längs en väg. Det är det som några årtionden senare skulle få namnet Rådmansgatan. Mitt i bilden syns två hus och en trädallé på en kortsidan till egendomen. Det är nuvarande Upplandsgatan. Den vänstra långa trädallén som pekar mot en väderkvarn vid horisonten är idag Observatoriegatan.
Bilden är ett utsnitt av ett panorama över Stockholm, skapad med utsikt från Kungsklippan, idag där Stadsarkivet finns. I bakgrunden finns Observatorielundens väderkvarn Spelbomskan. Till höger syns nuvarande Tegnérlundens väderkvarn Barnhuskvarnen.
Den äldste kände ägaren till denna imponerande stora egendom ägdes av gårkocken Jakob Parih från Königsberg i Tyskland. Han levde under första halvan av 1600-talet.
På 1600-talet fanns det ca 20 gårkök i Stockholm. Gårköken tillredde varje dag rätter för avhämtning. De var således dåtidens ”Take-away”, hämtkök. Gårköken behövdes då många bostäder saknade möjligheter att laga mat. Kunderna tog helt enkelt med sig egna kärl i trä och senare i plåt för att hämta ”dagens rätt”. Ägarna, gårkockarna, kom inte sällan från kontinenten. Som Jacob Parih gjorde. Gårköken fick på det sättt en aura av kontinentalitet. Kanske bidrog det till populariteten.
Paristrädgården kallades även för Pariserträdgården. Man kan spekulera över varför. Man kan tänka sig att trädgården från början kallades för Parihs trädgård. Det låter naturligtivs som Paris trädgård. Och vad associerar man till? Jo, staden Paris. På precis samma sätt som vi kallar något från Hamburg för ”Hamburger” är det naturligt att trädgården kom att kallas för ”Pariserträdgården”, det vill säga trädgården från Paris. Men det var ju inte riktigt sant. Men så kan det bli.
Drottninggatan slutade vid senare delen av 1600-talet vid övre Kungsbacken, det vill säga i korsningen till Tegnérgatan, före detta Trebackarlånggatan. Trakten var som synes mycket kuperad och var i stort öde.
I Torstensson tomtbok från 1663 omtalas en gård i hörnan av Gråbergs- och Rådmansgatorna. År 1685 omtalas den senare gatan som Rådmans Sahl. Niels Nilssons gata. Namnet hänvisar till den då nyligen avlidne rådmannen Nils Nilsson Empograrius, som ägde tomten med bostadshus på det som idag är Rådmansgatan 70A.
Mer om Rådmansgatans historia finns att läsa i en särskild uppsats. Om rättsväsendet i Stockholm på 1600- och 1700-talen finns ytterligare en uppsats.
Tomten Paris fick genom århundradena många olika ägare. Den köptes år 1714 av inspektören för Kungsträdgården, Lars Lundberg. Efter dennes död i mitten av 1700-talet, tog Johan Wolffgang Meijerhöffer över, även han inspektör för Kungsträdgården. Det är genom Tillei karta 1733 som tomten under lång tid kom att kallas för Lundbergs trädgård. Men även andra namn har förekommit. Förutom Pariserträdgården även Rådmansträdgården.
Trädgårdsmästaren Anders Wassberg var gift med en dotter till Lars Lundberg. Wassberg ägde egendomen på 1760-talet. Han begärde och fick tillstånd att utöka tomten i nordöstra hörnet för att ”öka regulariteten”. På ritningen ovan syns förändringen i korsningen av Parisgränd (nuvarande Kungsstensgatan) och Drottninggatan just där den idag byter namn till Norrtullsgatan.
Ovanstående är en detalj av en karta utgiven i koppargravyr 1733 av stadsingenjören Petrus Tillaeus. Här finns Lundbergs trädgård angiven. Kartan är roterad till att visa ungefär nord-sydlig riktning. I nordost ligger Observatorielunden med Spelbomskan. Norr om Lundbergs trädgård ligger två kända väderkvarnar, Stora Tisan [c] och Lilla Tisan [b]. Söder om Lundbergs trägård ligger ännu en väderkvarn, den tidigare nämnda Barnhuskvarnen [g].
Själva trädgården har ett antal planteringar och gångvägar. I norr finns en byggnad. På söder sida ser det ut som två mindre byggnader. På kopparsticket från år 1700 finns två tornliknande byggnader. Det kan vara samma som syns här på Tilleus karta.
Omedelbart öster om Lundbergs trädgård, på andra sidan Drottninggatan, finns dagens Schefflerska palatset, Spökslottet, med sina ekonomibyggnader norr och söder därom. Det byggdes omkring år 1700.
Efter att svärsonen Anders Wassberg sålt Lundbergs trädgård kom sonen Petter Lundberg att under en kort tid äga fastigheten. På grund av ekonomiska problem sålde sålde sonen i mitten av 1780-talet. Trädgårdsmästaren Edvard Lönngren köpte nu trädgården. År 1800 innehades tomten av trädgårdsmästaren Anders Holm. Han ägde den till sin död på 1820-talet. På tomten fanns då en större byggnad vid Observatorieplanen (vilket kan ses på Selanders karta från 1850).
Under flera århundraden hade tomten omgetts av plank. När grosshandlaren W. N. Burmeister övertog tomten på 1850-talet tomten togs planken bort..
På bilden ovan, från 1840-talet, i hörnan Kungsstensgatan och Drottninggatan, ser man fortfarande ett plank, bakom vilket ligger Lundbergs trädgård. På den motsatta sidan finns den norra ekonomibyggnaden till Schefflerska palatset. Den byggnad, som senare, på 1860-talet, skulle få namnet Petissan, Teknologernas Café Petit.
I boken ”Två gamla stockholmares anteckningar” berättar bröderna Selander, att strax nedanför Observatoriet, där de växte upp på 1850-talet, kunde de se en stor trädgård, begränsad av Drottninggatan, Parisergränd (Observatoriegatan), Stora Gråbergsgatan (Upplandsgatan) och Rådmansgatan. De kunde se en tvåvåningsbyggnad i herrgårdsstil och en större tobakslada.
I en bok från 1944 skriven av Alice Lyttkens (Längtans blåa blomma) berättas följande:
”Färden gick vidare nedför Trebackarlånggatan, varefter lansån åter svängde in på Drottninggatan. Häruppe låg husen glest och mellan dem blommade syren, hägg och jasmin. Pariserträdgården var som en prunkande bukett. Allting var så vackert, att Betty glömde rysa vid åsynen av Spökslottet. När de kommit förbi den stora tobaksladan på vänster hand och den grönskande Observatoriekullen på höger med ’Stjärnkikeriet’ och väderkvarnen, tog landsvägen vid och smutsen stänkte i högan sky…"
På nedanstående karta från 1850, avbildad ur bröderna Selanders bok, finns intressant nog även gatorna inritade från 1920 (i rött). Ett stort antal gator tillkom under mellantiden. Rådmansgatan sammanknöts. Odengatan, Västmannagatan, och Dalagatan anlades. Parisgränd blev Observatoriegatan. Och två gator anlades i Lundbergs trädgård, Kungsstensgatan och Teknologgatan.
På kartan nedan över Stockholm från 1863 är Jakob Paris fortfarande ihågkommen, mer än två hundra år senare. På kartan står det inskrivet för hand att tomten en gång hette Paris efter före detta gårkocken (värdshusägaren) Jacob Paris och att han dog år 1669.
På kartan, som visar Lundbergs trädgård, finns två planerade gator inritade, utan namn. Det skulle bli Kungsstensgatan och Teknologgatan. Kungsstensgatan, som fick sitt namn av närliggande kvarteret Kungsstenen, drogs fram på 1770-talet. Troligen skedde det under den senare delen eftersom gatan inte syns på Neuhauss ballongbilder från 1875. Däremot syns ett antal imponerande byggnader, mittemot Observatoriet, vid Observatorieplanen. De som bröderna Selander beskrivit. Men när de byggdes och av vem är inte känt. Rådmannen sägs ju ha bott på södra sidan.
Det allra viktigaste att notera vad gäller Lundbergs trädgård är kanske att sydöstra hörnet nu visar en anläggning med imponerande byggnader och omgivande park. Det Teknologiska institutet (senare Kungliga Tekniska högskolan) kunde flytta in samma år som kartan gjordes, 1863. År 1810 fick tomten därför namnet ”Paris 1”. Fortfarande 1863 hette kvarteret Paris, trots att avstyckning påbörjats till att bli tre kvarter. Kvarteren Astraea, Vega och Stjärnfallet skapades. Kvarteret Vega, där Teknologiska Institutet byggdes, kom att kallas för Stockholms Quartier Latin eller Kunskapens kvarter. Detta kvarter finns beskrivet i en särskild uppsats.
Den grekiska mytologiens Astaria, stjärnjungfrun var rättvisans gudinna. Kvarteren väster om Observatoriet hade namn som anknöt till stjärnhimlen (Stjärnfallet, Planeten, Kikaren).
Gatan, som idag heter Teknologgatan, skulle ha kunnat få en anknytning till denna stjärnvärld. Men Stadens namnkommitté sade nej, när intresserade tomtägare år 1881 föreslog att den ännu inte namngivna gatan skulle få heta Vegagatan. Gatan gränsade till kvarteret Vega i väster. Namnet Vega anknyter till den ljusstarkaste stjärnan i stjärnbilden Lyran. Dessutom hade Adolf Nordenskiölds återkommit från sin nordostpassage bara några år innan. Hans fartyg hette Vega. Namnet hade stark lyskraft också av det skälet. Det sägs att namnkommittén ansåg gatan vara för obetydlig.
Måhända hade Nordenskiölds bedrifter bleknat tre år senare. För år 1884 fick en ännu obetydligare gata detta namn. Gatan väster om kvarteret Karlavagnen fick nu heta Vegagatan.
På nedanstående bild ser vi hur det såg ut från Neuhauss ballong år 1875.
På Observatoriekullen byggdes Observatoriet 1751. På kullens nordöstra hörn kan man ana en tornförsedd byggnad, troligen Spelbomskan. Vid Observatorieplanen, mitt emot Observatoriet syns flera långa tvåvåningsbyggnader, som bröderna Selander beskrivit. Det nyuppförda Teknologiska Institutet syns med alla sina byggnader. Strax norr om dessa byggnader ses ännu en byggnad med mörkt tak. Bergsskolan flyttade in i denna byggnad år 1869. Idag finns Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin i denna byggnad.
Intressant att notera är att Lundbergs trädgård i övrigt synes obruten trots att tre nya kvarter styckades av under slutet av 1860-talet.
Längs Rådmansgatan syns två flygelbyggnader, hopkopplade. Väster om denna finns idag en byggnad som uppfördes år 1953, ritad av Paul Hedqvist, för zootomerna, de som studerar anatomi. Under många år hade Aktiespararna där sitt kontor, i hörnan av Teknologgatan, med adressen Rådmansgatan 70A. Huset är numera ombyggt till bostadsrättsfastighet av hög klass.
Exakt på denna plats, Rådmansgatan 70A, lät rådmannen Nils Nilsson Empograrius i mitten av 1650-talet uppföra en stenbyggnad, som bostad för sig och sin familj. Bara några år efter hans död i början av 1680-talet började gatan kallas Rådmansgatan. Mer om detta i en annan uppsats.
Om vi går tillbaka till år 1885 och betraktar nedanstående karta, kan vi nu se att de nya gatorna finns på plats. De nya kvartersnamnen Stjärnfallet, Astrea och Vega finns angivna, men även det ursprungliga namnet Paris, för säkerhets skull, 250 år efter att gårkocken Jacob Paris levde.
Ja, historiens trådar är långa.
Referenser
Dahlbäck, G: I medeltidens Stockholm, 1987
Ericsson, L.: Stockholms historia under 750 år, 2001
Forum.genealogi.se: Jacob Parih
Hasselblad, Björn: Stockholmskvarter
Högberg, S: Stockholms historia, 2004
Lyttkens, Alice: Längtans blå blomma, Bonniers, 1944
Sankt Eriks årsbok 1904, Norrtullsgatan och dess omgivningar, 1904
Selander, N & E: Två gamla stockholmares anteckningar, 1920
Sjögren, A: Drottninggatan genom tiderna, 1923
Stahre N.G.: Stockholms gatunamn, innerstaden, 1986
Stockholmskällan - vårt kulturarv på nätet
Stockholms stadsarkiv (SSA)
Stockholms stadsmuseums arkiv (SSM)
Sveriges Radio: Vetenskapsradion Historia - Från sylta till restaurang, 2018
Wikipedia
Leif Stenudd 2015, 2019