Norrtull

Inledande bild tullen


Tullen

Tull har tagits upp i Sverige alltsedan medeltiden. Så tidigt som på 900-talet omnämns tullar, och något slags tullväsende fanns på slutet av 1100-talet. En del svenska städer hade en stadsmur som försvarsverk där stadsporten fungerade som tullport. För varor som importerades från utlandet till svenska hamnar betalade man tull, Stora sjötullen, på 1500-talet. Räkenskaper för Stora sjötullen finns dokumenterade och bevarade från 1533. Den stora skeppsleden in till Stockholm gick förbi Dalarö dit Stora sjötullen förlades 1636. Samma år reorganiserades tullväsendet i landet.

Tullverket grundades 1636 i samband med Axel Oxenstiernas reformer. Redan då fanns det flera tullportar runt Stockholm där man tog in tullavgift på importerade varor från utlandet. Tullverket kom att spela en stor roll i stockholmarnas vardagsliv. I modern tid har alla varor som beställts från utlandet tagits in till Tullverket för kontroll innan varorna har hämtas ut mot en tullavgift. Det har rört sig om deklaration, vägning, mätning och eventuell kemisk analys i Tullverkets laboratorium. Detta system avskaffades 1974 och i dag är en av Tullverkets huvudsakliga uppgifter att förhindra smuggling.

Tullhus, portar, bommar och staket uppfördes i svenska städer. Några tullportar finns bevarade, t ex Norreport i Halmstad och Söderport i Visby. En del namn på platser påminner om de tullar som fanns från denna tid, t.ex. Norrtull, Roslagstull och Skanstull. Tullportarna fick ofta namn efter väderstrecken eller efter den ort dit vägen ledde från staden. Vi har också talesättet ”staden inom tullarna”. 

Under Gustav II Adolfs regeringstid, infördes ytterligare en tull för inhemska varor, vilket var ett sätt att få in pengar till staten för att finansiera de krig som Sverige var inblandat i. Mycket av statskassan gick åt till att finansiera trettioåriga kriget och kronan hade brist på kontanta medel. Den nya tullen kallades omväxlande för Stadstullen, Landtullen och Lilla tullen. I slutet av 1600-talet kom cirka 10 % av statens intäkter från Lilla tullen. Tullen togs ut på alla "ätliga, slitliga och förnötliga varor, vare sig levandes eller dött" som skulle säljas i städerna. Skattesatsen var 1/32 (3 %) av varans värde. Så blev all försäljning av varor utanför städerna, ”landsköp” olaglig. Alla varor som producerades på landsbygden måste alltså föras in till städerna för försäljning. Det gällde alla konsumtionsvaror som livsmedel, beklädnadsvaror, kreatur, trävaror, metaller m.m.

Lilla tullen väckte ett stort motstånd hos landsbygdsbefolkningen eftersom man fick ett bättre pris vid försäljning ute i bygderna. Det var huvudsakligen bönder som sålde sina varor i städerna och som protesterade mot den nya tullen. Även adeln, som tidigare hade varit befriad från skatt, var tvungen att betala Lilla tullen vilket kanske var något förmildrande för bönderna. Adeln säkrade sig i gengäld andra förmåner och privilegier. Tullen måste betalas innan varorna fick säljas vilket skapade problem när kontanter saknades och oavsett om varorna blev sålda eller inte. Borgarna fick betala tull för sina odlingar som låg utanför stadsstaketet även om varorna inte skulle säljas utan användas för egen konsumtion. Prästerskapet fick betala tull för sitt tionde. Ilskan och avskyn mot Lilla tullen riktades mot tulltjänstemännen och deras ”snokande”, misstänksamhet och kontroll.

Förordningen om Lilla tullen utfärdades i Stockholm den 20 november 1622 och varade till 1810. Huvudstaden hade då, i början av 1600-talet, ungefär 9 000 invånare. I tullordningen för Stockholm stadgades att sex tullplatser skulle inrättas vid huvudstadens infarter, fyra för landvägen och två för sjövägen, och staden skulle omges av ett högt staket. På vintrarna, när bönderna for med släde över isen på frusna sjöar, inrättades särskilda vintertullar. Tull upptogs vid Danvikstull, Hornstull, Norrtull, Vintertullen, Roslagstull och Skanstull.


Tullstaket

För att förhindra smuggling av varor in till staden byggdes alltså tullstaket med tullportar. Om någon ertappades med att inte använda tullportarna så dömdes han till en bot på 40 daler. Den som blev tagen på bar gärning med att göra hål i tullstaketet blev straffad med böter på 100 daler första gången, och 200 daler andra gången.

I Stockholm byggdes tullstaketet runt Norr- och Södermalm och Ladugårdslandet. Det skulle löpa på samma avstånd från tornet på slottet Tre Kronor. Intentionen var att formen på tullstaketet runt staden skulle forma en regelbunden polygon enligt renässansens ideal för stadsplanering. Det fyra meter höga staketet var byggt av liggande och stående timmer. I november 1622 började 300 knektar att sätta upp tullstaketet kring Norrmalm.

 

Tullstaketet och tullporten vid Roslagstull, illustration från 1666-1670. Krigsarkivet.


Hur det skulle se ut vid tullportarna beskrevs i landtullordningen. Vid varje tullport skulle det finnas ett tullhus där alla som kom till staden skulle förtulla de varor som de hade med sig. Intill tullhuset skulle det finnas en avgränsad inhägnad plats där varorna förvarades tills förtullningen var avklarad. Tullavgiften lades direkt av den betalande i en låst tullkista inne i tullhuset, till vilken bara ståthållaren (landshövdingen, tillsyningsmannen) hade nyckel. 

Stockholms äldsta tullstaket ledde på 1620-talet från Klara sjö ungefär längs dagens Barnhusgatan mot öster till Rännilen, dagens Birger Jarlsgatan. På Stockholms karta från tidigt 1600-tal är stadens första tull, Rännebanan, utmärkt strax norr om Kvarteret Beridarebanan, vid dagens Hötorget. Den hette Thollen Week och kom till vid 1622 års tullförordning. Staketet fortsatte österut mot Saltsjön. På 1630-talet flyttades tullen norrut vid Drottninggatan, i höjd med dagens Barnhusgatan, och kallades då Barnhustullen efter Barnhuset för föräldralösa barn som låg i närheten. Barnhustullen fanns till 1650-talet.

 

 Stockholm 1637 med tullstaket och Barnhustullen norr om Brunkebergsåsen. Kartan är kompletterad med moderna stadsdelsnamn av Holger Ellgaard 14:11, 27 April 2008 (UTC) Stockholms kartor.


Stockholm expanderade på 1600-talet under Sveriges stormaktstid. På 1640-talet ändrades stadsgränsen och tullstaketet flyttades längre österut och ledde från dagens Linnégatan-Narvavägen mot norra Humlegården. 1649 var det dags igen att flytta tullstaketet från läget vid Barnhusgatan till nuvarande Odengatan. En tullstuga fanns nedanför Observatorielunden i korsningen av nuvarande Norrtullsgatan och vägen som ledde till Carlbergs slott. Staketet ledde längs Rörstrands beteshage och övergick i Rörstrandsmuren som ledde ner till stranden och blev gräns i väster. Gränsen i öster vek av mot sydost vid Träsksjön, nuvarande Jarlaplan. På 1670-talet flyttades tullen ytterligare en gång norrut till Norrtull i slutet av Norrtullsgatan.

Tullen, som så småningom blev Norrtull, låg således först i närheten av dagens Hötorget (1620-talet), därefter vid Barnhusgatan nära dagens Norra Bantorget (1630-talet) och sedan vid Odenplan (1650-talet) innan placeringen slutligen blev vid dagens Norrtull (1670-talet).

Strax norr om tullstugorna vid Norrtull går gränsen till Solna. Från tullhuset vid Norrtull löpte tullstaketet till tullstugan vid Roslagsvägen och det stora Djurgårdsstaketet, som ledde ner till Saltsjön. Lilla tullen för inhemska varor avskaffades 1810, men en del tullar fanns kvar till 1864 och hade då en bevakningsfunktion för att bekämpa insmuggling av varor från utlandet. 1864 stängdes de sista tullarna.


 Tullgränsen vid olika tider. Solna Hembygdsförenings skrift.


Tullhusen vid Norrtull

Namnet Norre tull fanns redan 1667 och år 1686 hette den Norre Mallms Tullen. Efter att tullen flyttats till Norrtull på 1670-talet fungerade ett enkelt trähus som tullstuga det första halvseklet men ersattes 1733 av de två tullhusen som finns bevarade på samma plats.

Tullhusen ritades av stadsarkitekt Johan Eberhard Carlberg, stadsarkitekt i Stockholm 1727-73. Carlberg ville bygga nytt och ersätta det gamla förfallna tullhuset. Ritningarna godkändes av byggningskollegiet. Tullhusen vid Norrtull, eller ”tullporten vid Stallmästaregården”, som den också kallades, uppfördes på entreprenad av Carlberg själv och handelsmannen Carl Aspegren. Carlbergs arkitektur byggde på regelbundenhet, symmetri och avvägda proportioner. Några pråliga detaljer kom inte i fråga. Själva tullporten byggdes som en triumfbågelik träportal krönt av en balustrad. Den kunde stängas vid behov. De båda paviljongliknande tullstugorna med vardera fyra rum och pyramidformade tegeltak omgav tullporten. Genom portgångar på båda sidor om portalen kunde de passerande gå in i tullokalerna. Tullgården inhägnades av ett plank och stensattes under 1740-talet.


Johan Eberhard Carlbergs ritning till tullhusen vid Norrtull uppförda 1731 – 33. Stockholms stadsarkiv.

 

Norrtull fungerade också som ett försvar för staden och en barriär mot inkräktare. 1743 när över 4000, mestadels dalabönder, tågade mot Norrtull i samband med ”Stora daldansen” mötte kung Fredrik I dem vid Norrtull och försökte skapa ordning. Vid särskilda ceremonier och hyllningar av kungligheter utsmyckades tullporten vid Norrtull. Så sattes en äreport upp vid Adolf Fredriks och Lovisa Ulrikas bröllop 1744 liksom när Jean Baptiste Bernadotte gjorde sitt första intåg i Stockholm genom Norrtull 1810, och 1823 då kronprinsessan Josefina kom till Stockholm, för att gifta sig med Oscar I, också genom Norrtull.

 

 Äreport rest vid Norrtull vid kronprinsessan Josefinas

ankomst till Stockholm den 19 juni 1823. Stockholms stadsarkiv.


 Norrtull. I bakgrunden syns Brunnsviken och utvärdshuset Stallmästaregården, 1860-talet. Stockholms stadsmuseum.

 

 Tullstugorna vid Norrtull 1890-1899. Fotograf okänd. Bilden är tagen innan de båda tullstugornas förstugor med portgångarna revs 1902. Träportalen som sammanband tullhusen revs redan på 1860-talet. Stockholms stadsmuseum.


Tullstugorna vid Norrtull från Solnasidan. Foto Kasper Salin 1901. Stockholms stadsmuseum.

 

 Norrtull. Tullhusen syns strax till vänster i bildens mitt. På den kalabergknallen byggdes Rödbergsskolan. Till höger syns Norra station, Norrtull där de stora godsmagasinen höll på att byggas när bilden togs. Ovanför i korsningen av S:t Eriksgatan och Norra stationsgatan ser man Grönstedtska palatset där Vin- och sprithistoriska museet (Spritmuseum) hade sina lokaler 1967-2012. Foto Oscar Bladh 1937.


Norrtull blev knutpunkt mellan Norrtullsgatan, Uppsalavägen och vintervägen över Brunnsviken. 1930-talet.

 

Vid Norrtull togs Lilla tullen upp från 1670 och fram till 1810. Tullen fanns kvar till 1864 då tullbevakningen upphörde. Då revs träportalen som sammanband tullhusen medan tullstugornas förstugor med portgångarna revs 1902. Tullhusen bevarades och har under olika tidsperioder varit målade i ljusa sekelskiftesfärger omväxlande med kraftigt orangegult.

 

 Tullhusen med orange och gul färgställning och gröna fönsterluckor. Före renoveringen 2013.


Vid fasadrenovering 2013 fann man en ursprunglig spritputs i pärlgrå färg på den större väggytan och en rosa kulör i bågformationerna. Så återskapades tullstugornas ursprungliga färgsättning från 1730-talet i rosa och grått. De betraktas som ”riktiga pärlor av gedigen arkitektur och en del av Stockholms historia” enligt Stockholms stadsmuseum.

 

 Tullhusen vid Norrtull 2015. Foto A. Lundqvist.


Tullstugorna vid Norrtull är de enda bevarade tullhusen i Stockholm från tiden då man hade landtull eller Lilla tullen. De fick stå kvar efter att tullbevakningen hade upphört 1864. Under ett antal år förföll de, men revs inte och enligt Stadsmuseets klassificeringskarta är de ”av synnerligen kulturhistoriskt värde”. Tullstugorna ligger vid norra gränsen av Stockholms innerstad. Genom den tretton meter breda (eller smala) passagen mellan de båda husen leddes trafiken fram till 1940. Det var huvudstadens in- och utfartsväg mot norr, Uppsalavägen. Förbi Norrtull gick vägen också till de kungliga slotten Haga, Ulriksdal och Drottningholm. Efter 1940 drogs Uppsalavägen öster om tullhusen.


Östra tullhuset med återskapad färgsättning. Foto A. Lundqvist 2015.

 

 Pärlgrå väggyta och rosa kulör i bågformationerna. Foto A. Lundqvist 2015. 


Vid det västra tullhuset står en gammal vägstolpe. Skylten riktad söderut visar till Stockholms stad medan skylten norrut visar mot Danderyds skeppslags vägdistrikt. Det medeltida begreppet skeppslag (härad) syftar på de svenska kustprovinser som hade skyldighet att utrusta krigsskepp. Skeppslagen fungerade på många ställen också som tingslag. Danderyds tingsplats har haft olika placeringar, bland annat 1844 i Stallmästaregården och 1907 i Haga tingshus. Därav sannolikt skylten.


Gamla vägskylten med riktning mot Stockholm och Danderyds Skeppslags Vägdistrikt. 2015. Foto A. Lundqvist.

 

Olika verksamheter har ägt rum i tullhusen. De har hyst bland annat polisstation, café och ungdomsgård. I den östra tullstugan ligger i dag färghandeln Kulturhantverkarna. Där hade tidigare skulptören Björne Selder sin ateljé som har fått ge namn åt kvarteret Björne Selder.

 

 Kvarteret Björne Selder. L. Blogg DN, Epstein 2012.


Norrtull är en av Stockholms största trafikplatser med 100 000 passerande fordon dagligen. Europaväg 4 och 20 (Norra länken) och Värtabanan passerar Norrtull och läggs i tunnel under området.

 

Modell av blivande Hagastaden i Solna med överdäckad järnväg och motorväg. Kulturhuset 2011.

 

På ovanstående bild ser man Norrtulls placering i den framtida Hagastaden. Norrtull är den med grönska bevuxna rondellen till vänster under bildens mitt. Tullhusen, knappt synbara, ligger strax ovanför den gröna rondellen. Framtidsplanerna är att Norrtull ska bli en öppen cirkulationsplats, där tullhusen ”får en mera framträdande roll i stadsbilden” när Norra länken och Hagastaden är färdigbyggda. På bilden ser man Sveavägen, som leder fram till det cirkelformade Wennergrens Center och vidare mot Norrtull. Den andra stora gatan som leder fram till Norrtull är S:t Eriksgatan, som leder bort till Karlbergskanalen och S:t Eriksbron. Vidare kan man identifiera Vanadisplan och Gävlegatan, som leder fram till de planerade Norra tornen, som syns till höger i bildens mitt. Karolinska institutets aula ses som trekantig formation längs Solnavägen och till vänster om den ligger Nya Karolinska sjukhuset. Brunnsviken med Stallmästaregården, Haga tingshus och en liten del av Hagaparken ses i bildens vänstra hörn. Gränsen mellan Stockholm och Solna går precis söder om tullhusen.


Hagastaden – Modell av tullhusen vid Norrtull och den öppna cirkulationsplatsen när Hagastaden är färdigbyggd. bygg.stockholm.se

 

Norrtullsgatan

Norrtullsgatan leder fram till Norrtull. Den är en fortsättning av Drottninggatan och beskrevs 1677 som den "stora gatan som löper åt Upsala". År 1673 kallades den Drottninggatan och Nya Drottninggatan, 1681 benämndes den Norra Tullportsgatan och på Petrus Tillæus karta från 1733 kallades den Wägen till Norrtull. Först i början av 1800-talet fick gatan sitt nuvarande namn. Norrtullsgatan var den stora landsvägen som kantades av flera malmgårdar, lador och bergknallar. Den var ett stråk för stadsresande bönder och stockholmare på söndagsutflykt. Krogarna låg tätt längs gatan. I början av 1800-talet breddades den och försågs med trädplantering. Vid åverkan på träden kunde en skyldig dömas till stockstraff, och att få stå nedanför predikstolen inför allmänhetens beskådande och lyssna till prästen, som berättade vad vederbörande gjort sig skyldig till.

Vid Norrtullsgatans nummer 14 (äldre numrering), där sedermera Allmänna Barnhuset (senare Norrtulls sjukhus) kom att ligga inom samma tomt, bodde August Strindberg som barn i en hyrd malmgård. Varje morgon vandrar han Norrtullsgatan ner förbi Kungsbacken, som var en del av Drottninggatan, för att gå till Klara skola. Han har beskrivit den lantliga idyllen. I Tjänstekvinnans son 1886, minns han ”Norrtullsgatan var en trädplanterad aveny som ännu inte hade stenlagda trottoarer och var föga bebyggd. Bönder och mjölkbud beforo mest gatan då de skulle in och ut från Hötorget… trädgården som omgav det lilla huset var vidsträckt. Långa alléer med minst hundra äppelträd och otaliga bärbuskar den första våren var en underbar överraskningarnas tid…” I sitt sista drama från 1909 som fick titeln ”Den stora landsvägen” återvänder Strindberg till Norrtullsgatan.

Efter många år som folklig gata byggdes under slutet av 1800-talet stora offentliga byggnader som Allmänna Barnhuset, Borgerskapets Enkehus och Hamburgerbryggeriet längs gatan med den tidens eklektiska arkitektur. Norrtullsgatan har gett titel åt Elin Wägners roman Norrtullsligan som handlar om fyra kontorsanställda kvinnor som delar en liten lägenhet på Norrtullsgatan och deras vardagsliv några år in på 1900-talet. Ett par decennier in på 1900-talet skriver man om Norrtullsgatan "Över gatan vilar en säregen stämning, intimt förbunden med dess trafik. Glada lustfarande på väg till Hagaparken, kapplöpningsfälten vid Järva, friluftsteatern i Norrbackabergen eller Stallmästaregården blanda sig med de långa och många begravningstågen som i dyster högtidlighet skrida ut mot Norra kyrkogården." Där hade begravningståget med August Strindbergs kista dragit fram en majdag 1912 åtföljt av många tusen sörjande. 2015 finns förslag på att göra Norrtullsgatan till gågata. Tyvärr är de gamla lindarna längs gatan i dåligt skick och måste efter hand bytas ut mot nya träd.

 

 Norrtullsgatan 14. Larssons ateljé 1904. Stockholms stadsmuseum. I bakgrunden syns Allmänna Barnhuset (senare Norrtulls sjukhus).

 

Folkliv vid Norrtull

Drottning Kristina brukade rida och jaga i trakterna kring Brunnsviken. Efter att drottningen valt att fira midsommar vid stallmästare Håkanssons gård beslöt han sig för att öppna utvärdshus på platsen. Så är Stallmästaregården vid Brunnsviken Stockholmstraktens äldsta kvarvarande utvärdshus med anor från mitten av 1600-talet. Norrtull kom omväxlande att kallas ”tullen vid Stallmästaregården”. I anslutning till värdshuset finns ett litet åttakantigt lusthus från 1600-talet, Drottning Kristinas lövsal, omgivet av två mäktiga lindar (tidigare fyra stycken), som är flera hundra år gamla.

 

 Värdshuset Stallmästaregården 2015. Foto A. Lundqvist.

 

 Drottning Kristinas lövsal. Foto A. Lundqvist.

 

Folklivet frodades i närheten av stadens tullar på de många krogarna som låg längs vägen till Norrtull. Krogen Tre Liljor där Allmänna Barnhuset (Norrtulls sjukhus) senare kom att byggas var känd för sin risgryns- och blodkorv. Krogen brann ner 1869. Under en period hade trakten både danssalong och tivoli, Norra Tivolit, som invigdes 1848 efter förebild av Köpenhamns tivoli, som hade startat några år tidigare. En portal ledde in till området som förutom attraktioner hade gångar och planteringar. Krogen Altona kom att ligga inom området.


 Norra Tivolit efter inträdesbiljett. 1882.

Carl Michael Bellman besökte ofta stadens krogar och utvärdshus och använde motiv från tullmiljöer i sin diktning. Han ger oss på det sättet en inblick i livet runt Stockholms hank och stör på 1770-talet. Krogarna Tre Liljor och Altona är omsjungna av Carl Michael Bellman. I epistel 44 skaldar Bellman:


”Movitz helt allena,
På Tre Liljor satt en 
Harpan mellan bena,
Glimmar bred och lång.”

I en humoristisk dikt till en av sina kvinnliga bekanta, slottsfrun på Forsmark, Carolina av Ugglas iklär sig Bellman tullbevakarens roll. Dikten illustrerar tidens lantliga karaktär vid stadens norra tullport där hög som låg passerade, bönder och madammer med sina ägg och levande kycklingar, och västgötaknallen med sina tyger. Till fru Carolina av Ugglas skriver Bellman (förmodligen 1783) om Norrtull.

Bort vid Norra Tullens plank,
I den gyllne gula porten
Är nu min station på orten,
Att spatsera och slå dank.
Där bland hölass och madammer,
Som om kycklingar och ägg
Slåss och knuffas mot en vägg,
Står jag mellan hjul och slammer.
Stundom hörs en spräcklig gås
I den gröna häcken kackla,
Stundom fålen i sin skackla

Gnäggar tätt vid bommens lås.
Stundom västgöten med täcken
Står och ljuger på fri hand,
Men med allt sitt 
Kommer han ej fram ur fläcken.
Grannens tjocka Greta, tänk,
Som från Ulriksdal och Haga
Jämt mjölkbyttorna plär draga

Och så vila på vår bänk,
Hon ett steg ej dristar vandra,
Förr’n i Kronans 
Båd’ till mått och kannetal

Hon avtalat som de andra.
Men du kusk, som ropar hej
Och med friska smällar hotar,
Vet, vid bommen jag dig motar.
Säg, vem kör du Jonas,
- Vad du visslar stolt med 
Svara utan 
”Ifrån Forsmark hennes nåd
Kör jag, Tullsnok – öppna 
Nå, ödmjukaste tjänare!!!
Hennes nåd, välkommen åter!
Ingen vagnsdörr jag upplåter,
Intet dröjsmål ska här 
Ingenting att visitera;
Hojta Jonas – skrik och smäll!!
Nådig fru lev nöjd och 
Bommen opp! – Hon får 
Ödmjukast av tullbesökarn vid Norrtull.


 Bellman välkomnar bugande slottsfrun Carolina af Ugglas

vid Norrtull. Akvarellerad teckning av Pehr Hilleström i

brev till fru af Ugglas.

 

En annan tidsbild från 1700-talet får vi genom en reseberättelse som skolläraren på Barnhuset i Stockholm, Anders Bergmark, skrev. Vi kan följa hur en liten "kortege" med tre enkla bondvagnar med en förridare som var ledare för gruppen passerade mellan tullhusen vid Norrtull ut ur staden en augustidag 1786. På vagnarna denna dag satt på varje vagn 11 barn och en sköterska. Gruppen bestod alltså av 33 barn och tre sköterskor på väg norrut. Barnen skulle sannolikt utackorderas i olika familjer. Man rastade och bytte hästar vid gästgivargårdarna och efter en veckas färd var man framme i Hälsingland. Kanske kom barnen från Allmänna Barnhuset vid Barnhusgatan i närheten där tullen en gång hade legat.


Tullnärernas situation

Tullavgifterna hörde till statens viktigare inkomster men var en tung börda för folk som bodde utanför stadsgränsen. Tullnärerna beskrivs som sura, misstänksamma och ofta korrupta tjänstemän som inspekterade varor som fördes in till staden och som stundvis lade förtjänsten i egen ficka. "Tullsnokarna" var tråkmånsar, som gjorde livet surt för folk.

Tullnärernas villkor var dock hårda med tjänstgöring från tidig morgon till sen kväll. Allmänhetens missbelåtenhet med Lilla tullen gick ut över dem, som själva ständigt var utsatta för kontroller från överheten. Några ledigheter förekom inte och i dåliga ekonomiska tider kunder lönen hållas inne. I gengäld kunde de få rätt att driva en krog i närheten för att dryga ut lönen. Det förklarar varför det ofta låg en krog i anslutning till tullen. Naturligtvis var det ingen populär uppgift att kontrollera att varor inte smugglades in i staden. Brännvin var en begärlig smuggelvara. Man använde alla tänkbara sätt att smuggla. Det kunde röra sig om att använda en dubbelbottnad mjölk- eller strömmingsbytta, olika förpackningar i form av skinnpackor, lådor med löstagbart gångjärn, att gömma varor i kållass, urholkade stockar, vedlass och gömmor under bykta och tvättade kläder.

Ilskan från bönder och borgare gjorde tillvaron osäker för tulltjänstemännen. De överfölls med ”hugg och slag” och allmänheten ”drev apspel och gäckeri” med dem. Å andra sidan finns tullhandlingar som beskriver tulltjänstemäns ”försumlighet, dryckenskap, stöld, överfall, slagsmål och sovande på vakt”. Det gick så långt att året efter Lilla tullens införande utfärdade kungen föreskrifter till tullmännens beskydd och under någon period fick de rätt att vara beväpnade och straffen för våld mot tullnärer blev dubbelt så höga som för andra våldsbrott. Domarna kunde bli så hårda som dödsstraff.


Egen tull för roslagsbönderna

Före mitten av 1600-talet fanns ingen särskild tullplats för Roslagstrafiken, utan alla passerade norra tullen. Så småningom blev detta arrangemang obekvämt för roslagsbönderna och Roslagstullen inrättades 1666 vid infarten till Stockholm i stadens nordöstra del sedan tullstaketet hade flyttats till nuvarande Odengatan. Roslagstull ligger på Östermalm, på gränsen till Norrmalm, men tillhör Norrmalms stadsdelsnämnd.

Roslagstull har precis som Norrtull flyttats under åren. Den första Roslagstullen låg söder om nuvarande Roslagstull, ungefär vid korsningen av nuvarande Tegnérgatan och Birger Jarlsgatan vid nuvarande Eriksbergsplan, som på 1790-talet hette Träsktorget och på 1860-talet hette Roslagstorg. Innanför tullporten fanns ett torg med några byggnader för tullbetjäningen. En envåningsbyggnad med säteritak, byggdes år 1700 som tullhus. Vid sekelskiftet 1600/1700 drogs vägen mot Roslagen om. Den hade tidigare gått över berget. Den följde därefter Brunnsvikens strand.

Ett populärt namn på tullen var Brunnsvikstullen men också Kattrumpstullen efter rännilen som förband Brunnsviken med Träsksjön, som i folkmun kallades Kattrumpssjön eftersom den hade formen av en kattsvans. När tullen inrättades gick Brunnsviken ända upp till nuvarande trafikrondellen vid dagens Roslagstull. På vikens östra sida, vid foten av höjden fanns en smal landremsa med plats enbart för vägen och tullen. Viken fylldes så småningom igen. Det tidigare tullhuset ersattes år 1830-31 av ett tvåvåningshus i empirstil. Det låg nedanför berget, på den norra sidan av vägen mellan den nuvarande cirkulationsplatsen och Brunnsviken. Tullhuset ritades av Immanuel Nobel. Övervåningen var bostad åt tullinspektoren. I bottenvåningen fanns en krog. Utskänkning fortsatte där in på 1900-talet. När lilla tullen avskaffades 1810 användes tullhuset som magasin och servering. Huset revs 1965 när Roslagsvägen drogs om.


Roslagstull på 1790-talet. Efter akvarell av J F Martin.

 

Källor

Åke Abrahamsson. Stockholm: en utopisk historia. Prisma 2004.
Rickard Bengtsson & Jan Berggren. Svenska tullhus. Generaltullstyrelsen 1993.
Rickard Bengtsson. Vid stadens hank och stör. Tullstugor, portar och bommar i svenska städer 1622-1810. Argus, 1998.
Jan Berggren & Göran Nilzén. Tullverket 1636-1986. En jubileumsbok. Falköping 1986
Jan Berggren. Tullsnok – öppna bommen! Carl Michael Bellman och tullen. Carlssons 2003.
Jan Berggren. Alla tiders tull i stan. Historia och händelser kring Stockholms tullar. Carlssons 

Karl Bodell: Stad, bondebygd och bergslag vid mitten av 1600-talet. Stockholm 
Lars Epstein 2012
Nils-Erik Landell. Stockholmskartor. Rabén & Sjögren 1992. Rabén & Sjögren 1992. Jon Lindholm. Lilla tullen – ett statligt skattesystem 1622-1811, B-uppsats, Linköpings universitet 
William Smith. Äldre svenskt tullväsen. Lund 1934.
Svenska Bostäder 
STF:s årsbok 1929
Leif Stenudd. Tullstaketen. Historiska Norrmalm 2012.
Stockholmskällan
Lars Ericson Wolke. Stockholms historia under 750 år. 2009.  ISBN 9789185873661
Alla dessa tullar – en arkivguide. Vägledning till tullarkiv och tullhandlingar i Riksarkivet. 2006.

 

Anna Lundqvist, 2016.






© Adolf Fredriks historiegrupp 2007 – 2016