Kungsträdgården

SSM0003493 A


Något om Kungsträdgårdens historia


Kungsträdgården fram till 1600-talet

För mer än 800 år sedan fanns här ängar, som odlades upp. Man behövde odlingsmark, när befolkningen växte. Stadsholmen, Gamla Stan, räckte inte till. Den gamla försvarstanken att hålla sig till Stadsholmen fick överges.

Kungsträdgården omnämns som Eriks av Pommern (d 1459) kålgård år 1430. Den var begränsad i väster av Jacobs kyrkogård och i öster av Näckströmmen, som hade sitt utlopp där. Kung Karl VIII - Karl Knutsson Bonde (d 1470) fortsatte med hushållsodling på platsen.

Resultatet har blivit att Kungsträdgården har varit i ständig förvandling genom århundradena. Kungsträdgården har under alla tider varit i regenternas och senare i stockholmarnas hjärtan. Därmed har den också varit föremål för allehanda ambitioner och planer.

Gustav Vasa (d 1560) hade en liten örtagård i Gamla stan. Vi blir påminda om detta genom namnen ”Trädgårdsgatan” och ”Trädgårdstvärgränd”. Han flyttade örtagården till Kungsträdgården och organiserade upp odlingarna, som efterhand utökades. Här kom att odlas lök, persilja, gurka, rättika mm. Även  plommon och körsbär.

Erik XIV (d 1577) tog över efter sin far, så att Kungsträdgården kom att omfatta även området norr om Arsenalsgatan. Kungen inkallade den fransk arkitekten Jean Allard, som omkring år 1565 gjorde lustgård och orangeri. Dyrbara träd planterades i parken. Den kungliga nyttoodlingen flyttade så småningom till Humlegården.


1600-talet

Gustav II Adolf tog med sig från krigets Tyskland ett antal buxbomsplantor till Kungsträdgården.

Drottning Kristina (som abdikerade 1654) lät Jacob de la Gardie bygga slottet Makalös, 1635-43, vid Norrström mellan nuvarande Operan och Karl XII:s staty. Arkitekt var Hans Jacob Kristler.



Det var uppfört i två våningar i tegel. Huset hade en mycket framträdande plats i stadsbilden. Efter reduktionen 1680 blev det först ett sädesmagasin, sedan arsenal och livrustkammare. År 1793 blev boning för Dramatiska teatern. I november år 1825 brann huset ned. Dekorationer från det oerhört rikt dekorerade palatset finns idag att finna på andra ställen i staden, t. ex. i T-banan Kungsträdgården och på det lilla Gås-torget i Gamla stan. Efter branden utökades Kungsträdgården med palatsets mark. Här skapades Karl XIIs torg kring statyn över kungen.

Drottningen rustade upp parken till att bli en nordisk barockträdgård. André Mollet kallades 1648 in från Frankrike för att göra om det nordiska till något mer franskt. Hans verk "Le Jardin de plaisir" fick stor betydelse för arbetet. År 1653 lämnade han vårt land och trädgården förföll.

Det finns berättelser som förtäljer att drottning Kristina i lusthuset, som fanns i trädgården, hade haft "flera roliga och nöjda stunder".

Kungsträdgården gränsade vid denna tid till hamnen. Därav namnet Hamngatan. Strax intill fanns Packartorget, d.v.s. nuvarande Norrmalmstorg.

Under 1600-talets andra hälft fortsatte parken att förfalla. Den engelske besökaren Whitelocke berättar år 1654, att Kungsträdgården, var omgiven av ett träplank, avdelad i gångar, vilka var gröna och "illa hållna". Det enda som fanns av blommor var "mindre rara" tulpaner. Alléer av almträd fanns, men inga fruktträd.

Man beslöt att bygga en stenmur runt trädgården istället för träplanken, som hindrat allmänheten att komma in på ägorna. Hedvig Eleonora (d 1715) satte stopp för förfallet. Hon tog in en holländsk trädgårdsmästare, som fick i uppgift att rusta upp trädgården. 

Vid norra änden av trädgården uppfördes 1762 ett orangeri, som tio senare förändrades till vauxhall, en kombination av danssalong och musiklokal för allmänheten och ett slags mycket blygsam motsvarighet till Palais Royal i Paris. År 1690 stod parken åter i utomordentligt skick, denna gång i barockstil. Detta var under stormaktstiden och man ville visa vad Sverige förmådde genom att visa upp en ståtlig park.

Karl XI (d 1697) lät uppsätta en vattenkonst, vars vatten togs från Träsksjön. Den togs bort 1767. I stället anlades då en gräsplan, på vilken man ställde upp en byst av Fredrik I (där nu Karl XII:s staty står). 

Johan Hårleman (d 1707) var kunglig trädgårdsmästare från 1687. Han kom att förnya Kungsträdgården till det skick, som den ser ut i Erik Dahlbergs kopparstick (utgavs år 1715 i "Suecia antiqua et hodierna")


Stockholm från Brunkebergsåsen vid medeltidens slut:

Till vänster om slottet syns vedgården. Holmen mellan slottet och Norrmalm är Lilla Stockholm(en), strax till höger om holmen ligger Norrekvarn. På Norrmalmsidan, vid platsen med grinden ligger Sandbron, senare Norremalms torg/Malmtorget - i dag Gustav Adolfs torg. Framför/nedanför Storkyrkan syns stadsmuren, Norreport och gamla Norrbro. Byggnadskomplexet i mitten visar en rad av slottets ekonomibyggnader, bland annat slakthus, bryggeri och spannmålshus.


1700-talet


Erik Dahlberg skrev om Kungsträdgården: ".. en regelrätt barockträdgård, med fontän och blomsterslingrande broderidraparterr, med labyrintartade boskégrupper och sammanbindande dubbelalléer".

Platsen var fortfarande ämnad för endast ett fåtal högt uppsatta personer, det kungliga hovet och speciellt utvalda utlandsbesök. Det fanns strikta regler om vem som fick, respektive inte fick komma in i parken.

Korpral Mollberg i Bellmans dikt hörde till dem som avvisade gement folk och släppte in herrskapen genom de utsirade sandstensportalerna.

Någon gång runt 1700-talets mitt började även de borgerliga lagren få tillträde till parken, vilket inte alls betydde att parken var öppen för allmänheten.

Så här kunde en förordning se ut:

”5:0 Intet gement folk av Laqueyer och Dränger, Pigor eller tillväxte barn, som utan upsigt kunna gå omkring oh göra skada, samt förderfwa hwad planterat är, böra insläppas utan skola Domestiquer, tå theras Herrskaper nytja promenaden, qwarstanna wid portarne.


År 1762 uppfördes ett nytt växthus i norra änden av trädgården, där Karl XII tidigare hade låtit uppföra det första varma växthuset. Samtidigt uppfördes en trädgårdsmästarbostad.

Efter Gustaf III:s död, vid mitten av 1790-talet, blev parken en allmän promenadplats. Då var parken välskött av vårdare avlönade av staten. När allmänheten fick tillträde blev det en förlustelseplats som Bellmans sånger livligt återger.


1800-talet

Efter 1796 förändrades Kungsträdgården kraftigt. Barockstilen slopades helt. Istället ville man följa efter den smak och stil som rådde i England under den tiden. Det skulle vara en mer ”naturlig” plats. Man tog bort en del av det överdådiga. Träd höggs ner för att skaffa ljus och luft i de täta gångarna och enkla gräsmattor och lite mer naturliga buskar anlades i stället.

Varmväxthuset förvandlades först till danssal, sedan till arsenal och till slut till brunnssalong. Denna togs bort år 1851. Kungsträdgården blev snabbt stadens mest omtyckta samlingsplats. Men intresset för att sköta om parken föll i glömska. Grönskan fick växa vilt.

På Karl XIII:s (d 1818) och Karl XIV Johans (d 1844) tid togs allt som utmärkte en trädgård bort, inklusive alla murar. Platsen planerades, grusades, berövades nästan allt grönt.

Kvar fanns två alléer med lindar längs med kanterna av trädgården. Planen mellan de två alléerna var täckt av sand och grus. Platsen utsträcktes ner till strömmen, sedan slottet Makalös brunnit ner 1825.

Karl XIV Johan lät resa en staty av sin adoptivfar och det påbjöds år 1822 att Kungsträdgården skulle kallas "Karl XIII:s torg". Statyn skapades av Eric Gustaf Göthe.




Varför skedde då detta? Karl Johan, Frankrikes forna krigsminister, såg som sin uppgift att få fart på det försummade militärväsendet i Sveriges rike. Det låg i tidens anda att man skulle ha en exercis- och paradplats. Här såg Karl Johan potentialen i Kungsträdgården. Den ödelagda trädgården kom att tjäna just detta syfte.

Parken var således vid denna tid en förfallen exercisplats. Området vid Strömmen, där slottet Makalös stått, användes nu för avträden och brädupplag.

På 1830- och 40-talen var Stockholm beryktat för sin brottslighet. "Hamnbusar" och arbetslösa, som invandrat från landet, gjorde gatorna osäkra. Stanken, brännvinsorgierna och slagsmålen gjorde Stockholm ökänt i Europa. När bråk och upplopp ägde rum i Stockholm, inträffade de påfallande ofta i just Kungsträdgården, redan då.

År 1866 hölls en stor konst- och industriutställning i Kungsträdgården. Johan Petter Molins gipsmodell av en fontän ställdes ut och blev så omtyckt, att han ombads att göra den i ett mer hållbart material. År 1873 stod Molins bronsfontän klar i mitten av dagens Kungsträdgård.

Det finns ännu en Karl-staty i Kungsträdgården, nämligen den av Karl XII, även den gjord av Johan Petter Molin.

Och detta är en särskild historia för sig. År 1860 uttalade man att i Ryssland skulle varje år firas segern över Karl XII vid Poltava. När svenskarna fick reda på detta insåg man vilken stor man kung Karl måtte ha varit, eftersom han gav anledning till detta firande i grannlandet i öst. Därför reste man statyn till hans ära den 30 november 1886.

Det är för övrigt en av historiens många ironier, att idag har man ett inrättat ett museum i den ukrainska staden Poltava, där Mazepa nu lyfts fram som den store nationelle hjälten. Tidigare betraktades han som överlöpare för att han stått på Karl XII:s sida i striderna.

Med dessa två kungastatyer i Kungsträdgården kom det i folkmun att heta att "det vara en kruka omgiven av lejon och ett lejon omgiven av krukor".

När den nya statyn stod på plats började man åter att tala om att rusta upp Kungsträdgården. Platsen gick över i Stockholms stads regi år 1875. Nu gjordes tre stämplar med kryssgångar mellan gräs runt Karl XII:s staty, Molins fontän och vid parkens nordligaste ände, mot Hamngatan. Man planterade pyramidpopplar och almbuskar.


1900-talet



Under 1900-talets hela första hälft pågick en långsam modernisering. I samband med att staden firade sitt 700-års jubileum byggdes en scen, kiosker, fontäner samt ett tehus. År 1953 firades och skålades det för vår älskade gamla stad och när festandet var över tyckte man så mycket om de ändringar man gjort i parken att man behöll dem.


År 1986 ersattes serveringplatsen Sju sekel med en permanent byggnad och stora delar av Arsenalsgatan planterades igen. Det hände inte så mycket med parken på flera årtionden. Inte förrän 1997-1998 startade man en stor upprustning av de norra delarna av den gamla trädgården, som då var extremt slitna. Då lade man för första gången den konstgjorda och åttakantiga skridskobanan runt Karl XIII:s staty. Den stora fontändammen lades ner. De gamla kioskerna började byggas om till glaspaviljonger. Ett projekt som färdigställdes i maj år 2004.



Något om byggnaderna omkring


Odd Fellows-huset 

Ligger på Västra Trädgårdsgatan 11C är det äldsta bevarade privathuset i norra innerstaden. Södra delen av byggnaden uppfördes troligen på 1590-talet. Övriga delen av huset byggdes i mitten av 1700-talet. 

Arkitekterna Gustaf Adolf Falk och Knut Nordenskjöld, sedermera slottsarkitekt anlitades för skapandet av Ordenshuset, som utformades i 1920-talets nyklassicism med klara rumssammanhang. Den 7 april 1926 öppnade det nyskapade Odd Fellow-palatset för första gången sina portar.


Stockholms handelskammare

Fastigheten är byggd 1648 på Västra Trädgårdsgatan 9, granne med Odd Fellows-huset.


Stockholms Handelsbank

Två byggnader finns på adressen Kungsträdgårdsgatan 2 och 4. Tillsammans med det bakomliggande Bolinderska palatset bilder dessa byggnader Svenska Handelsbankens huvudkontor. 

Fastigheten  på Kungsträdgårdsgatan 2 byggdes under åren 1884-1886 i nyrenännans-stil för bankdirektören Henrik Palme. Arkitekt vara Helgo Zettervall och Axel Kumlien. Helgo Zettervall ritade även den intillliggande Fersenska terrassen och Bolinderska huset, en unikt sammanhåller grupp av fastigheter i samma stil. I samband med byggnationen revs en envåningsbyggnad, den Hammerska ladan, där konserter, loppcirkus och andra arrangemang anordnats.

Kungsträdgårdsgatan 4 innehåller två byggnader. Byggnaderna blev klara 1905 och 1921, ritade Erik Josephson. Därmed kom Handelsbanken att nyttja hela kvarteret Näckebro.


Jernkontoret

I kvarteret Näckström 27 bygges under åren 1872-75 denna fastighet på Kungsträdgårdsgatan 6 i hörnet Arsenalsgatan och Kungsträdgårdsgatan. 

Arkitekt  var Axel Kumlien. Byggnaden är titad i fransk renässansstil med brutet tak. Vid ett fastighetsbyte med Stockholms Enskilda Bank flyttade banken hit på 1960-talet och Jernkontoret övertog Kungsträdgårdsgatan 10.


Stockholms Enskilda Bank, nuvarande SEB

Banken uppförde i kvarteret Näckström 21 på Kungsträdgårdsgatan 8 under åren 1912-15 sitt nya huvudkontor. 

Arkitekten som vann tävlingen hette Ivar Tengbom. Det var genombrottet för den unge arkitekten och det första exemplet på det som skulle komma att kallas tjugotalsklassicismen.


Stockholms Enskilda Bank, nuvarande SEB

Här byggde banken under åren 1913-14 i kvarteret Katthavet 1, Kungsträdgårdsgatan 10 vid samma som byggprojektet vid Kungsträdgårdsgatan 8. Arkitekt var Ivar Tengbom. Denna fastighet övertogs senare av Jernkontoret.


Lifförsäkrings AB Thule

Bolaget byggde i kvarteret i Katthavet 3, på Kungsträdgårdsgatan 14, denna fastighet under åren 1915-18. Arkitekt var Erik Lallerstedt.


Hernösands Enskilda Bank

Under åren 1899-1901 byggde denna bank i kvarteret Styrpinnen 15, på Kungsträdgårdsgatan 16 den fastighet som arkitekterna T Stenberg och Erik Lallerstedt.


Bygghere W Danielsson

Denne byggmästare byggde i kvarteret Styrpinnen 19, Kungsträdsgårdsgatan 18, år 1854, ursprungligen en bostadsfastighet, senare varuhus- och kontorsfastighet.


AB Åtvidabergshuset

Detta bolag byggde i kvarteret Styrpinnen 22, Kungsträdgårdsgatan 20, under åren 1943-45. Arkitekt Ivar Tengbom.



Referenser

Franconeri Brodén, Joline: Kungsträdgården, uppsats, Marina Läroverket LK2004

Lundkvist, Klas: Gustav Adolfs torg - en central plats i stadens historia, Stockholms Stadsmuseum, 2004

Persson, Mats m fl: City, byggnadsinventering, Stockholms Stadsmuseum,1974-75

Wästberg, Per: Kungsträdgården — en antologi, Albert Bonniers förlag, 1986

http://www.stockholmskallan.se/

http://sv.wikipedia.org/wiki/Norrmalm

http://sv.wikipedia.org/wiki/Kungsträdgården


Leif Stenudd 2009

© Adolf Fredriks historiegrupp 2007 – 2016