Bellevue 



Bellevue

Ordet "park" kommer från latinets "parricus" med betydelsen "inhägnad". Ordet användes inom fortifikationen på 1600-talet, i betydelsen ett område, en park, med artilleri omgivet av bröstvärn. Det är ju inte det vi tänker på idag. Snarare något icke krigiskt.

Bellevueparken är idag en del av Ekoparken (Nationalstadsparken). Man skulle kunna tänka sig att Fredrik Magnus Piper, mannen bakom både Hagaparken och Bellevueparken, skulle känna sig nöjd och glad över att sentida människor fortfarande förstår att dessa bägge parker hör ihop.

Om vi tar oss in på Lögdebodavägen vid nordvästra hörnet av platsen som idag kallas Roslagstull, kommer vi via en lång och gammal lindallé att närma oss ett bergkrön. De tidigare århundradena öppnar sig plötsligt, när vi får syn på den gamla malmgården Bellevue.

Lögdebodavägen 1904

Lögdebodavägen som leder till Bellevue år 1904 (Stockholms stadsmuseum, Larssons Ateljé)


Roslagstull har för övrigt inte varit här i alla tider. I början av 1700-talet flyttades tullhuset till Roslagsvägen vid sydöstra delen av Brunnsviken, den plats som vi idag känner som Roslagstull. En tid var själva tullhuset beläget vid Roslagstorg, som låg i korsningen Tegnérgatan/Birger Jarlsgatan. Roslagstull har varit det vanligaste namnet på tullen sedan 1680-talet, men även andra namn har förekommit, t.ex. Kattrumpstullen, ett namn som använts av Bellman.


Bellevueparken, avsnitt ur karta från år 1899


Om vi återkommer till namnet Lögdeboda, som finns kvar än idag, som namnet på vägen, som leder upp till Bellevue fanns här troligen ett torp, Löghoboda. Det tillhörde på 1300-talet S:ta Clara kloster. Namnet nämns första gången i ett brev, år 1365, av kung Albrekt av Mecklenburg. 

Namnet som då var Löghoboda, har kopplingar till att löga sig, tvätta sig. Vilket man säkerligen gjorde i Ormträsket, som varit en del av Brunnsviken, men som nu var en egen liten sjö. Namnet finns ju också kvar i lördag, lögardagen.


Bellevue idag


I ett protokoll från den 23 april 1724 noteras att sillpackaren Anders Olsson Wahlberg begärt att få arrendera "stadsens utmark och bergen ytterst på Norremalm emellan Ormträsket och Brunnsviken. Ormträsket var en avsnörd vik av Brunnsviken. Den fanns kvar som insjö ungefär vid nuvarande Sveaplan ända in på 1800-talet. 

Möjligen kan de historiska dokumenten tolkas som att Löghoboda var det som idag heter Cedersdal, den gamla malmgården vid Vanadislunden. Och det kan vara riktigt om vi antar att den mark, där Cedersdal idag ligger, tillhörde torpet Löghoboda. Det framgår också tydligt, av markeringarna på ovanstående moderna karta, hur intimt geografiskt förknippade Cedersdal är med både Ormträsket och Bellevue.

En intressant koppling finns mellan nutid och dåtid i nedanstående karta från Stockholms stadsmuseum:

Källa: SSM

Många och snabba ägarväxlingar skedde efter år 1743 (året för stora Daldansen). Sillpackarens bergsknalle i kvarteret Kråkvilan köptes den 22 februari 1755 av hovmålaren Johan Pasch. Denne byggde där en malmgård av sten år 1757. Det påstås ha ritats av vännen och konstnärskollegan Jean Eric Rehn. Troligen var det murmästaren Pehr Westrell som ritade huset (vilket var det vanliga att mur/byggmästaren gjorde på den tiden). Möjligen ändrades några detaljer av vännen. Om detta finns inget dokumenterat. 

Jean Eric Rehn var verksam och känd som gravör, formgivare, arkitekt och var också en duktig karikatyrtecknare. Just året 1757 blev han professor vid Konstakademin, efter hemkomsten efter en resa med Johan Pasch till Italien. Han anses för övrigt vara den skapade den gustavianska stilen. 


                Murmästare Pehr Westrells ritning av Bellevue


Johan Pasch (1706-1769) var etsare och dekorationsmålare. Han var verksam vid de kungliga slotten. (Brodern Lorens Pasch d.ä. hade samma inriktning, men gjorde sig mer känd som porträttmålare. Kan nämnas att dennes dotter Ulrika Pasch visade än större begåvning än sin far.) Johan Pasch blev hovmålare från 1748 samt hovintendent och professor vid Målarakademin 
år 1758. Han var bland annat verksam ute på Confidencen.

Malmgården användes för rekreation och trädgårdsodling. Hushållets hästar och vagnar ställdes också här på grund av platsbrist i staden.

Huset kom att kallas ” Paschens fåfänga”. Fåfänga var på 1700-talet en vanlig benämning på högt belägna lusthus eller sommarbostäder.

Det kan vara intressant att notera att stenhuset är byggt i rokokostil. Johan Pasch var en av de som introducerade rokokostilen i Sverige. Och Jean Eric Rehn, som kom att ses som fader till den gustavianska stilen, påstås vara den som bidragit till huset utformning. Men det nya huset inreddes också efter den gustavianska tidens smak med dyrbara möbler och med en från Italien inköpt konstsamling av stort värde. 

Malmgården omfattade förutom stenhuset även drängkammare, hönshus, avträden, stall, vagnshus, vedbod, mangelbod och tobakslada. Även bagarstuga och iskällare fanns. Ner mot Ormträsket, vars norra del ingick i ägorna, fanns en inhägnad trädgård. Tobaksladan tyder på att man odlat tobak. Fortfarande finns idag några av uthusen kvar i lindalléns förlängning. Här ligger några tjärade uthus av trä. De byggnader som idag finns bevarade från 1700-talet är stall och vagnshus. 



√SSMC000342S

Bellevue, Stockholms stadsmuseum, bild tagen Larssons ateljé 1904




Elias Martin OrmträsketSSM0008316 b

 Bellevue med Observatoriet på en kulle i bakgrunden. Akvarellerad etsning av Johan Fredrik Martin får 1780-talet. Sjön är Ormträsket belägen ungefär vid nuvarande Wenner-Gren Center. Till höger om sjön syns Generalsbacken, en del av Stockholmsåsen, som vid denna tid nådde upp till ca 30 m höjd .  


År  1769 skänkte änkan efter Pasch malmgården till Jean Eric Rehns döttrar. Han köpte i sin tur egendomen av sina döttrar, i samband med att ena dottern ville ha ut sitt arv efter Pasch och utfärdade ett skuldebrev med säkerhet i hans hus i staden. Under tiden Rehn ägde malmgården förskönade han den ytterligare, både in- och utvändigt. Han sålde villan 1782 till överståthållaren, baron Carl Sparre 1723-1791), då nybliven änkling.

Han tyckte att Paschens malmgård var väl blygsam och byggde därför träslottet. Huset ritades troligen av Erik Palmstedt, skaparen av bland annat Börshuset och Arvfurstens palats. Namnet Belle Vue tillskrivs Carl Sparre. Det finns första gången dokumenterat år 1783.



  Bellevue. Träslottet. Roslagsgatan 75. Vasastaden


Fredrik Magnus Piper fick av Carl Sparre i uppdrag att anlägga själva parken. Under 1780-talet utformade han den engelska parken med slingrande stigar, dungar, trädridåer, alléer och öppna gröna områden. Dessa har hittills hyggligt motstått upprepade hot från trafikplanerarna.

Sparre var en driftig man, friherre, landshövding, generalmajor och politiker. Han lät försköna Stockholm med torg och  broar. Han var också vidlyftig, särskilt när det gällde kärlek och pengar. Han bjöd gärna sina damer till Bellevue och tullade till sist ur statens kassor för att få det hela att gå ihop.

150610 Carl Sparre riksarkivet 6173 7 032 00000745 0

Carl Sparre var en av Gustav III:s närmaste män, även om kungens förtroende sviktade periodvis. För att rädda Sparres ära på grund av dödsboets annars hotande konkurs övertogs Bellevue, efter Sparres död år 1791, av kungen. Denne försökte skänka gården till sin bror hertig Karl. Han upptäckte att det ingick att han skulle betala skulderna och lät därför gåvan gå tillbaka. Saken skulle få bero över vintern. I mars följande år sköts kungen till döds på Operan. 

Efter hans död övergick Bellevue i kronans ägo. I många år disponerade kungafamiljen Bellevue. 1825 bodde kronprinsparet Oskar och Josefina tillsammans med den nyfödde prinsen Karl (Karl XV) i Sparres trähus. Två år senare blev träslottet residens för drottning Desidéria, Karl XIV Johans gemål, som använde Bellevue som sommarbostad. 

 Drottningen höll till i trähuset. Stenhuset mittemot hyrdes mellan 1830 och 1849 av Sällskapet för inhemsk silkesodling. Mullbärsträd planterades i trädgården. Silkesmaskodling pågick ända fram till 1898. Den blev aldrig någon framgång, men kom troligen att överleva så länge, då verksamheten beskyddades av kronprinsessan Josefina. 

Nästa hyresgäst var Handarbetets vänner, som hade till uppgift att vårda och utveckla svensk textilkonst. Deras verksamhet var mer framgångsrik. Lokalerna blev för små omkring 1869. Karl XV:s livsmedicus, doktor Vincent Lundberg, som fick rätt att till bostad på livstid i träslottet, bodde där 1869-91. Änkan bodde där ytterligare några år.

År 1863 sänktes vattennivån i Brunnsviken med 1,25 m genom sprängning av kanalen vid Ålkistan. En långsmal, vacker vik, som gick fram till Roslagstullen, försvann.

När järnvägen Värtan-Karlberg invigdes 1880 skapades ytterligare ett sår i landskapet. Parken delades i två delar. 

Från 1889 arrenderas egendomen av Stockholms stad. Skälet till detta var att förhindra att staten anlade ett fängelse i parken. Staden ville bevara området för rekreation. Segelsällskapet Brunnsviken fick tillgång till stränderna på den östra sidan. En småbåtshamn anlades vid Stallmästargården. 

Nedanför stallet ligger ett duvslag. Sedan 1911 har Stockholms brevduveklubb hyrt lokaler här. Det finns många nedtecknade historier om Henning Svensson, mannen som var galen i duvor, om hur han kunde tala med duvor och hur han under sitt liv vann ett otal flygtävlingar. Men intresserad av skolan var han aldrig.

På gräsytorna söder om duvslagen bör trädgården ha legat. Man tänker sig att härifrån har vildtulpanen Tulipa sylvestris spritt sig. Vildtulpanen är den första tulpan som införts till Sverige. Den kom via Italien till vårt land under slutet av 1500-talet. Bellevue är Stockholms förnämsta växtplats för dessa gulblommiga tulpaner med spetsiga kalkblad. Man kan se dem i mängd blommande i bergsbranterna mot Roslagstull. Några finns också i omgivningarna kring Sparres träslott.

Det tog tiden från stadens övertagande 1889 innan en plan för fritidsverksamheten i området blev klar år 1910. Det skulle dröja ytterligare många år innan den genomfördes. För år 1903 tog Stockholms fattigvård över lokalerna, först som barnhem. En ombyggnad genomfördes 1920.  År 1930 blev Bellevue bostad åt ogifta blivande mödrar.

År 1918-1919 fick skulptören Carl Eldh uppföra en ateljé, ritad av Ragnar Östberg. Den är uppförd i samma stil som stallet och vagnshuset på andra sidan vägen. Carl Eldh bodde här fram till sin död 1954. Ateljén är numera museum. Brita Eldh, dotter till konstnären, bodde kvar i ateljén och såg till att ateljén, skisser och originalgipser bevarades. I förhandlingar med staden såg hon till att bronsskulpturen av ”den unge Strindberg i skärgården” sedan 1968 kunde stå på precis det ställe där den står idag, med utsikt över Brunnsviken.

1936 var Sveaplans flickläroverk klar, numera en arkitektonisk modernistisk klenod, ritad av Nils Ahrbom. Senare blev det Sveaplans gymnasium. Idag används lokalerna av Stockholms universitet.

Under andra världskriget var stenhuset på Bellevue hem för finska krigsbarn.                                         

År 1942 fick staden ta över del av egendomen, Kråkvilan 24 mot byta av mark i Årsta. Staden tog helt över egendomen 1991. En exteriörrenovering utfördes 2003, då fasaderna putsades, nytt tak lades med mera. Från 2006 har Bellevue hyrts ut för privat bruk, som konferensanläggning och café.

En större renovering utfördes 1950 för att huset skulle återställas till att åter bli en malmgård från rokokons tidevarv. Och som resultat kan vi idag glädja oss åt att ha kvar Paschens malmgård med uthus. Dessa utgör idag en av de få kvarvarande samlade malmgårdskomplex från 1700-talet i Stockholm.




Referenser

Bergman, Anna m.fl, Vasastaden 1:64, Stadsmuseet, 2013
Callert-Holmgren, Kerstin m.fl.: Stockholm - vår gröna stad, 1998 
Dahlberg, Erik: Hundra år i Vasastan: tillbaka till Sibirien och Pampas, 1998
Dahlberg, Erik: Från Sibirien till Pampas: en bok om Vasastan med omnejd, 1989
Ericsson, Niklas m.fl.: Stockholm, historien om den stolta staden, 2002
Högberg, Staffan: Stockholms historia 1 och 2, 2004 
Landell, Nils-Erik: Den gröna staden, 1979
Landell, Nils-Erik: Norrtull, stadens gräns, Hagabladet 4/2000
Landell, Nils-Erik: Från ingenting till Bellevue, Hagabladet 4/2001
Lindberg, Birgit: Malmgårdarna i Stockholm, 2002
Lundevall, Peter: Stockholm - den planerade staden, 
Nordén, Åsa: Sällsamheter i Stockholm: innerstaden, 1998
Rittsél, Johan m fl: Husen i Nationalstadsparken. Stockholmsdelen, 2005
Stockholmskällan - vårt kulturarv på nätet
Stockholms stadsarkiv (SSA)
Stockholms stadsmuseums arkiv (SSM)
Väg- och Vattenbyggaren: Så ska Bellevueparken bevaras, 4/2006


Leif Stenudd 2008, 2015


© Adolf Fredriks historiegrupp 2007 – 2016