Apotekarsocieteten


Karta


Apotekarsocietetens lokaler

Apotekarsocietetens lokaler har funnits i nuvarande kvarter sedan 1858 och i nuvarande byggnad sedan 1925. Denna stabila lokalsituation var ingalunda förhanden före köpet av fastigheten på Wallingatan 26. I Karl Ahlbergs ”Apotekarsocieteten 1778 - 1928” redovisas tidigare adresser med bilder; Stortorget 16 (1782 - 85), 1786 – 1820 ingen egen lokal, Österlånggatan 29 (1821), Stortorget 22 (1822 – 36), Hantverkargatan 27 (1836 – 41), Röda bodarna (1844 -?) och Holländargatan 15 (1857 – 58).

 

År 1858 inköptes alltså fastigheten på Wallingatan – Upplandsgatan, Rörstrand 12, 13 och 23 (tidigare Rörstrandsgatan/Stora Gråbergsgatan).  I det huset hade Apotekarsocieteten sina lokaler fram till 1923 då beslut fattades att riva den befintliga byggnaden och uppföra en ny vilken är den nuvarande.

   Priset för fastigheten var 40 000 Riksdaler riksmynt (motsv 2,33 mkr i 2008 års penningvärde) och såldes  av döttrarna till överste Claes Hallencreutz, som avled 1841, och hans hustru, som avled 1856. Döttrarna gjorde uppenbarligen en god affär. Hallencreutz hade nämligen samma år som han avled köpt fastigheten för 10 000 Riksdaler banco (motsv drygt 1 mkr i 2008 års penningvärde) av systern till klockgjutarmästaren Carl Fredric Grönwall. Han hade 1797 uppfört ett tvåvåningshus med en kringbyggd gård och en gjuteribyggnad längst in mot norr.


Utsnitt ur karta från 1863. Stockholms stadsarkiv. 

1.Pharmaceutiska Institutet  

2 Norra  Korrektionsinsättningen 

3 Barnhuset 

4 Stora Gråbergsgatan 

5 Barnhusgatan

6 Rörstrandsgatan 

7 Kungl Vetenskapsakademien 

8 Adolf Fredriks Kyrkogata 



















Hörntomten Wallingatan/Upplandsgatan utgjordes då av trädgårdsmark. Från tiden mellan 1797 och 1860 finns inga ritningar förvarade i Stockholms stadsarkiv. Enligt en skiss i Apotekarsocietetens protokoll hade det ursprungliga stenhuset mot Wallingatan byggts till med två rum i vardera våningen och en port in till gården igensatts. Ett tredje våningsplan byggdes på 1889 (se bild Apotekarsocietetens hus 1858 – 1923).

År 1867 uthyrdes gathuset öster om porten, den östra flygeln in på gården och gjuterilokalen till Kronan (Sjökrigsskolan). Kontraktet innebar rättighet att riva gjuterilokalen och i stället uppföra ett gymnastikhus. I samband med detta synes den västra gårdsflygeln (som bestod av bodar) ha rivits. År 1879 blev S:t Peters Metodistförsamling hyresgäst i gymnastiksalen som användes som ”bönehus”. Detta gällde till 1901 då församlingen fick sin kyrka S:t Peters Metodistkyrka. Professor Harald Huss (född 1875, lärare i bakteriologi vid Farmaceutiska Institutet 1907 – 1944) berättade att han som barn besökte ”bönehuset”. Senare, som lärare i bakteriologi vid Farmaceutiska institutet, arbetade han tillsammans med professorn i botanik och farmakognosi H.V. Rosendahl i (troligen) samma lokal som då alltså användes av Institutet. 

I grannfastigheten till kontorsbyggnaden (hörnet Wallingatan – Upplandsgatan), som uppfördes av Apotekarsocieteten 1863, hystes Farmaceutiska institutet fram till 1923. År 1896 byggdes huskroppen på fastigheten mot Upplandsgatan till med ett våningsplan (se bilderna). År 1924 flyttade Institutet, som fick ”Kungliga” fogat till sitt namn, till lokaler på Kungstensgatan 49 som tidigare hyst Tekniska högskolans fackskola för kemisk teknologi.

Flyttningen dit var tänkt som ett kortvarigt provisorium i avvaktan på att Institutets lokalfråga fick en permanent lösning. Provisoriet varade dock i nära 50 år då institutet inlemmades som fakultet i Uppsala universitet 1968. Flyttningen till Biomedicinskt centrum i Uppsala skedde successivt under sju år.


Flyttningen av Farmaceutiska institutet var egentligen den direkta anledningen till att en diskussion om den framtida användningen av fastigheterna togs upp. Apotekarsocieteten hade bekostat driften av Institutet helt från starten 1837, men med ökande statsbidrag fram till 1881, då Institutet blev en helstatlig utbildningsanstalt. Apotekarsocieteten hyrde därefter ut lokalerna till Institutet, som med tiden blev för små och otidsenliga. Det beslöts att byggnaderna skulle rivas och i stället  uppfördes en kontorsbyggnad och en hyresfastighet. Professor Isak Gustaf Classons ritkontor lämnade en plan för en beräknad kostnad av 1,25 mkr. Professor Classons son Peder (tillsammans med brodern Gustaf, båda var arkitekter) blev de som slutförde ritnings- och planeringsarbetet.

Det sista mötet i de gamla lokalerna hölls den 9 november 1923. Tillfälliga lokaler hyrdes på adressen Drottninggatan 80 B.

Byggnadsarbetet försenades bland annat p g a svår frost under slutet av 1923 och murar- och elektrikerstrejker. År 1925 kunde de nya lokalerna tas i besittning och invigning ägde rum under högtidliga former den 14 september. Den slutliga kostnaden uppgick till1,68 mkr (motsv ca 42 mkr i 2008 års penningvärde). Fördyringen berodde dels på strejkerna dels på under byggnadstiden uppdykande mer kostsamma lösningar än som förutsetts. Hyreshuset uppfördes av byggnadsingenjören Ivan B.Person och kontorsbyggnaden av byggnadsfirman Wahlström & Dahl. Snickeriarbetena levererades av AB Nordiska Kompaniet och Sven Jespersson. Alla beslag kom från Nordiska Kompaniet och möblerna från AB Svenska Möbelfabrikerna och AB Arkitektkontoret.                


Grannfastigheten Wallingatan 24

År 1958 förvärvades fastigheten (Rörstrand 11) av Adolf Fredriks församling för 400 kkr (motsv ca 4,5 mkr i 2008 års penningvärde). Församlingen hade erhållit fastigheten genom testamente, upprättat den 14 september 1885, av byggmästare Ludvig Axel Westin med tillträde den 29 december 1890. Avsikten med gåvan var att avkastningen skulle bilda ”en fond under kyrkorådets förvaltning för fattiga barns beklädnad”. Lokalerna användes för fattigvårdsstyrelsens verksamhet.

Westin hade 1857 köpt fastigheten för sex tusen Riksdaler Riksmynt av änkan Anna Christina Fernlund. Westin friköpte tomten 1864. Tidigare ägare var vagnsfabrikören Johan Erik Axner som 1834 sålde till mureriverkgesällen Carl Johan Renius. Denne sålde till vaktmästaren Anders Peter Fernlund 1852.

Då Apotekarsocieteten tillträdde fastigheten var den i dåligt skick och inte möjlig att använda för bostadsändamål. Apotekarsocieteten förutsåg ökat lokalbehov för egen kontorsverksamhet inom överskådlig tid och möjligheten att uppföra en ny kontorsbyggnad undersöktes. Någon sådan kom dock inte till stånd. I stället påbörjades 1960 en successiv renovering. Apotekarsocieteten, som var huvudkontor för apoteksväsendet fram till 1971, använde lokalerna för detta ändamål.

Gårdshuset var också i dåligt skick. Uppvärmning skedde fortfarande vid köpet med kakelugn och vedspis. Torrdass fanns på bakgården och senare gemensam vattentoalett även på nedervåningen. Enligt stadsplanen skulle gårdshusen i kvarteret rivas, varför någon upprustning inte var aktuell. Huset förklarades otjänligt för bostadsändamål 1969. 6 av 9 lägenheter var då fortfarande uthyrda på kvarvarande hyresgästers önskan. Uppsägning och avflyttning skedde under året. Huset användes därefter några år som lagerlokaler. Rivningsplanerna realiserades inte utan i början av 1980-talet medgavs tillstånd att renovera byggnaden för förvaring av Apotekarsocietetens museala föremålssamlingar. År 1985 invigdes det Farmacihistoriska museet som det nu kallas. Museet tar emot besöksgrupper efter anmälan.

 ***

Under en kort tid användes delar av societetens lokaler av Apoteksbolagets huvudkontor i samband med övertagandet av driftsansvaret för apoteken 1971. Därefter har två våningsplan i gathuset använts för egen verksamhet, två våningsplan hyrts ut som kontor (f. n. Kemistsamfundet och Sweden Bio) och vindsvåningen som bostad.

Apotekarsocieteten uppmärksammade 2008 sin vistelse på samma tomt i 150 år med en jubileumsskrift i vilken bl a föreningens porträttsamling presenteras.

 

Referenser (även bilder)

Farmacihistoriska museets och Apotekarsocietetens arkiv

 


Leif H.Eklund 2008

© Adolf Fredriks historiegrupp 2007 – 2016