Stadsbiblioteket



Asplunds bibliotek - en pärla


Om Gunnar Asplund

Gunnar Asplund (1885-1940) intar en betydelsefull plats i den moderna arkiktekthistorien. I mer än 20 år var han en dominerande gestalt i nordisk arkitektur.  Som huvudarkitekt för Stockholmsutställningen 1930 blev han en av funktionalismens förgrundsfigurer.

Gunnar Asplund föddes i Stockholm. Efter mogenhetsexamen, som studenten hette förr, vid Norra Latin, fortsatte han sina studier vid Tekniska Högskolan. Där tog han arkitektexamen 1909. Senare, år 1931, installerades hans som professor där. 

Vintern och våren 1914 tillbringade Gunnar Asplund med skissboken i Italien. Han hade varit assistent vid Tekniska Högskolan 1912-13 och sparat pengar till Italienresan. Hemkommen och lärare vid samma skola, gifte han sig 1918 med Gerda Sellman. De bodde vid Mosebacke torg. Raskt fick de fyra barn.

Gunnar Asplund var en ung, lovande arkitekt, på väg att etablera sig som en av de ledande i Sverige. Nu hade man börjat lyssna till denna redaktör, som han blev 1917, för tidningen "Arkitektur". 

Tidigt hade han ställt krav på att alla byggnader med stadsanslag skulle föregås av tävling. Tiden kring och närmast efter första världskriget blev därför ovanligt rikt på både tävlingar och utställningar.  Arbetstakten hos Gunnar Asplund var omvittnad av många medarbetare, som inte stannade särskilt länge. På hans kontor var 12-14 timmars arbetsdag det vanliga. 

 År 1934 gifte han om sig med Ingrid Kling. Paret flyttade till en bostad vid Stureplan. Där hade Gunnar Asplund sitt kontor vägg i vägg med bostaden. 

 Från omkring år 1927 började uppdragen komma in, stora som små. Medarbetarna växlade. De mest kända, Aalto och Lewerentz blev nära vänner, även i privatlivet. 

Genombrottet för Gunnar Asplund skedde egentligen 1930 med Stockholmsutställningen. Ett livslångt arbete blev Skogskyrkogården, där Asplund vann första pris tillsammans med Lewerentz. Hans sista uppgift var Skogskrematoriet. Det blev på mång sätt en höjdpunkt, inte bara på Skogskyrkogården, utan i hela Asplunds verk.


Om Stadsbiblioteket

Tillbaka till Stockholm och Stadsbiblioteket som invigdes 1928. Observatoriekullen hade förvandlats till park redan 1792, med ritningar av C.F. Adelcrantz, en engelsk park. Området behöll sin prägel ända fram till 1920-talet. Då hade Gunnar Asplund i många år gått och sneglat på den leriga kullen, som sluttade ner mot hörnet Sveavägen- Odengatan. 

I Stockholm hade man tillsatt en Stadsbibliotekskommitté, som Asplund kom med i år 1918. Tio år senare blev biblioteket klart. Han arbetade mycket med området längs kullen och området ner mot Sveavägen. Parken och plaskdammens område hur ju också Asplunds park. Den fullbordades 1931.  

Vi går den pampiga trappan upp. Butikerna vid sidorna, under den så kallade "Sockelterrassen", skulle vara små, mysiga bodar hade Gunnar Asplund tänkt sig.  Asplunds stora pampiga dörrar är idag utbytta mot en svängdörr. Det gjordes i samband med att någon, nattetid, försökt skruva bort de berömda handtagen, Adam och Eva, även de ett konstverk av arkitekten. Numera kan man se dem i en monter vid ingången från Odengatan. 

I entréhallen finns en stuckrelief av Ivar Johnsson (1885-1970) från Homeros Iliaden. Vi går in till höger där det sedan två år tillbaka är ett kafé. Tidigare var dessa utrymmen till för endast personalen. Allmänheten hade länge klagat och sagt att "alla offentliga byggnader och muséer har kaféer". Det fanns aldrig i Gunnar Asplunds tankevärld. 

Här inne är också de två luckorna, där man återlämnar böcker. Längre in finns en talboksavdelning. Bägge nymodigheter. Här står även de gröna tunnorna, där man kan ta med sig en gratisbok, som någon annan ledsnat på och slängt i. 

Nu tar vi in till vänster från entréhallen. Allt här är original. Det är barnens bibliotek. Helt i Asplunds anda, kanske också i samråd med Valfride Palmgren (1877-1967), eftersom hennes porträtt hänger i en av salarna. Det var hon som ivrade för ett särskilt bibliotek för barnen. Här läses sagor i ett rum med dämpad belysning, under Nils Dardels (1888-1943) målning "John Blund". Stjärnbilden i taket är målad av Alf Munthe (1892-1971).

De stora glasdörrarna ut mot plaskdammen skulle stå vidöppna. Gunnar Asplund tänkte sig att barnen skulle springa ut och in från dammen in i sagovärlden under våra varma årstider. Tråkigt nog måste de nuförtiden alltid vara låsta. 

Vi tar den smala trappan, de så kallade "Himlastegen" upp till huvudsalen. Rundeln ger ett hisnande intryck. Från golv till tak är det 24 meter. Rotundan är bibliotekets hjärta med 40 000 böcker. Hela biblioteket har 600 000. År 2014 utlånades drygt 300 000 böcker. Sorgligt är att man för tillfället inte kan nå böckerna i källaren. Där härjar mögel och radon. Ett omfattande ventilationsarbete skall förbättre situationen så småningom. 

Gunnar Asplund hade tänkt sig ett glastak över Rotundan, men det blev för bräckligt, vekt och kanske för dyrt. Så det blev en enorm lampa istället, som Orrefors skänkte. I rummets mitt står numera diskarna där personalen "klickar" fram det mesta på sina datorer. 80 personer jobbar i huset. Från början var här en stor, rund disk och de långkjolade damerna hade prydliga, handskrivna kartotek att bläddra i. 

I de omkringliggande facksalarna med alla sina olika ämnen råder tystnad. Studerande har tillgång till bord, stolar, dryckesfontäner och mindre bordslampor. Allt designat av Gunnar Asplund. I sal 5 finns Hilding Linnqvists (1891-1984) bildvävnad "Svenska sjömän i främmande hamn", vävd av Dana Bilde.

Styrelserummet är ett sorts utställningsrum med en ovanlig soffa och 19 olika stolmodeller, unika textilier, kuddar och gardiner, broderade av fru Asplund. Rummet går att hyra. Man kan till och med beställa förtäring hit. 

En maskin som skulle ha förvånat Gunnar Asplund i hög grad är roboten Svea. När låntagarna lämnar in böckerna i luckan i väggen, faller de ner på ett bord, där roboten Svea läser av koden på bokens baksida. Boken kan hamna bakvänt eller upp och ner, men Svea är pålitlig. Hon läser av allt, enligt en entusiastisk bibliotekarie. Boken ramlar sedan ner i en säckbeklädd vagn. Det står ett otal vagnar utefter bandet och Svea puttar alltid ner boken i rätt vagn. När vagnen är full, drar personalen iväg den till rätt hylla för upplockning. 

Gunnar Asplund blev bara 55 år. Han hade många järn i elden. Samtidigt med Stadsbiblioteket arbetade han och byggde upp Skogskyrkogården, ett projekt som han älskade och lade hela sin själ i, plus alla detaljer som träd, buskar, möbler, mattor, lampor och för att inte tala om hans absoluta favoriter mörkret, skuggorna och ljuset. 


Referenser

Diverse tidningsartiklar

Helmfrid. Kunskapens kvarter, 2000

Broschyr om Stadsbiblioteket

Coldenby, Claes och Hultin, Olof. Asplund, 1985

Wikipedia bild


Kerstina Brehmer 2015


© Adolf Fredriks historiegrupp 2007 – 2016