Spökslottet




Spökslottet, spökparken och petissan m m

 

Den lilla biten av Drottninggatan på krönet av Kungsbacken mellan Rådmansgatan och Kungstensgatan kantas av numera offentliga byggnader med en långvarig historia. På östra sidan finns Spökslottet, Spökparken osv. Benämningarna med ”spök” i namnen kittlar fantasin. Bäst att därför börja med vad som sagts om varför huset förknippats med spökeri.

Meg Egeland skriver om detta på ett utmärkt sätt i sin bok En stump av Drottninggatan.

 

 

Ägare

Ca 1700 – 1707  

Handelsmannen Hans Petter Scheffler  d. 1707. Scheffler kom från Schlesien. Hans kvarlåtenskap uppgick till otroliga 120 661 riksdaler.


1707 – 1721       

Änkan Catarina Scheffler f. Grill (1666 – slutet 1720-talet). 
Arvstvister pågick till 1738! Tobias Leij g m systerdotter till Scheffler. 
Gift med läkaren Alexander Bex. Bosatt i Amsterdam fr 1714.

 

1723 – 1732

Generallöjtanten greven Gustav Adam Taube.      

                 

1733 - 1738

Hovmarsalken och friherren Anders von Düben (1673 -1738) Begravd  i Jakobs kyrka. 
Gift med: 
1. Ulrika Friedenreich ( 5 barn) (1684 – 1715) dotter till hovapotekaren Julius Friedrich Friedenreich på apoteket Svanen.

2. Hedvig Ulrika Fleming af Liebelitz.

3. Kristina Sparfvenfeldt (8 barn) d. 1780.


1738 – 1749

Arvingar till von Düben.

Hyresgäster: Greven Karl Gustav Bielke, engelske ministern Dickens (En s k partigängare, Kristoffer Springer, som rymde från fängelset tog sig/ fick en fristad hos Dickens.  Han upptäcktes snart, utlämnades och dömdes till livstids fängelse att avtjänas på Marstrand, varifrån han lyckades rymma till Ryssland där han fick ett ämbete. Han hamnade senare i England där han bl a blev god vän med Emanuel Swedenborg.)

 

1749 – ca 1750

Översten och friherren Fabian Löwen (1699 – 1773). Han blev generalmajor och var direktör för Ostindiska kompaniet. Han var gift med Sofia Elisabeth Augusta Trolle och ägare av herresätena Häringe och Sjösa i Nyköpingstrakten. Bodde troligen inte i huset.


Ca 1750 – 1757

Presidenten, friherren Johan Löwen (bror till Fabian).

 

1757 – 1765

Handelsmännen J. Norin och A. Malmström, som inte bodde i huset.

Diverse hyresgäster bl a lagmanskan Katarina Flach och sekreteraren Karl Nordenflycht.

 

1765 – 1779

Handelsmannen Samuel Schütz´ änka Sofia Magdalena Knigge (d. 1779).

Änkan mycket förmögen dels genom vad hon själv fört med sig i äktenskapet som dotter till en välbeställd handelsman, dels genom arvet efter den likaledes förmögene grosshandlarsonen Schutz. Diverse husfolk bebodde huset. Änkan bodde mestadels på egendomar i Täby och Almunge. Huset beboddes bl a av trädgårdsmästaren och en husjungfru.

Det var under den här tiden som spökerierna lär ha ägt rum.

 

1779 – 1796

Jacob von Baltzar Knigge (d. 1796) var halvbror till Sofia Magdalena Knigge. Han uppges ha varit grosshandlare. Även han bodde mestadels på sina ärvda egendomar, medan de anställda bodde i Spökslottet. Barnlös. Ansågs grym och elak. Trots det var han stor donator till fattigvård och hospital.


1796 –  1822

Änkan von Baltzar Knigge född Anna Maria Thorsson. (d. 1824). Även hon bodde mest på lantegendomarna.

 

1822 – 1863

Fosterdottersdottern Maria Fredrika Colliander (d. 1862) - fadern var kyrkohede i Adolf Fredriks församling - och maken, expeditionssekreteraren Franz Lorichs (d. 1863).

 

1863 – 1871 

Arvingar t Lorichs. Den Knigge-Lorichska förmögenheten skingras.

 

1871 – 1874

Bokhandlaren H.Klemming (en fjärdedel 1871 och fullt ut 1874). Klemming bebodde huset.                                                                    

 

1874 – 1878

Wilhelmina Hierta f Fröding änka efter Lars Johan Hierta.

 

1878 – 1924

Hiertas sterbhus med döttrarna Hedvig och Ebba. Beboddes av dottern Anna (d 1924) g. m. anatomiprofessorn och tidningsmannen M.Gustaf Retzius (1842 - 1919). Tillsammans ägde paret Aftonbladet 1884 – 1907. Gustaf var chefredaktör 1884 – 87. Han var ledamot av Svenska akademien från 1901. Anna var ordförande i svenska  nationalförbundet för The International Council of Women, var författare  ( bl a  Om simöfningar för fruntimmer). Hon startade också s k  arbetsstugor där fattiga förvärvsarbetande föräldrar kunde lämna sina barn. De fick lära sig handarbeten som sedan såldes. År 1930 fanns 130 sådana stugor.

Paret gjorde omfattande donationer. De samlade vetenskapligt, socialt och kulturellt engagerade personer vilket var en bjärt motsats till August Strindberg som ofta angrep etablissemanget. Mottsättningen dem emellan lär ha medfört att Strindberg hade stora svårigheter att få sina alster publicerade i Aftonbladet.

Hyresgäster bl. a. godsägaren och konsthandlaren Nils Rapp och kaféidkerskan av Petissan C. Åkerman.

 

1925 -                                              

Stockholms högskola/universitet



Spökslottet och tomten

1697

Scheffler köpte tomten med gårdar av Kristoffer Lindemeijer och Petter Svensson Ek.

 

Ca 1700

Byggnaden färdigställd. Arkitekt Abraham Winantz-Svansköld(?). (Halvbror till Tessin d y).

 

1723

Leij och änkan Scheffler sålde nordvästra delen (senare Petissan) till överståthållaren Gustav Adam Taube.

 

1733

von Düben köper tillbaka nordvästra delen.

 

1862

Arvstvister. Lösöret skingrades.

 

1882

Donation av mark i norra delen till Stockholms högskola.

 

1875

Stor ombyggnad under ledning av arkitekterna Axel och Hjalmar Kumlien.

 

1907

Högskolebyggnaden påbörjad.

 

1924

Spökslottet donerades till Stockholms högskola.                                                                                         

 

1925 – 1926

Restaurering under ledning av professor E. Lallerstedt. Spökparken öppnas för allmänheten.

Spökslottets bottenvånings användes för Zootomiska institutet och övervåningen för Konsthistoriska institutet och de Zornska samlingarna samt vissa administrationsändamål (bl. a. rektors rum och kanslilokaler samt sessionssal). I vindsvåningen rymdes ett tavelgalleri och två professorsrum.

En betydande del av konstsamlingen utgjordes av en donation av makarna J.A. Berg (ingenjör och konstsamlare) som tidigare också donerat grundplåten för en professur i konsthistoria och senare medel för att konsolidera professuren (förste innehavare var Viktor Rydberg 1889).

Planeringen var att Zootomiska institutet skulle ges lokaler på annat håll och konstsamlingarna och den konsthistoriska verksamheten få disponera hela Spökslottet.

 

1956                                            

Men det skulle dröja ända till 1956 innan Konsthistoriska institutet flyttade mitt över gatan till Gamla Teknis och Zootomen till en nybyggnad i hörnet Rådmansgatan/Teknologgatan. Kvar finns ca 200 tavlor. Rummen är möblerade med stilmöbler från olika epoker, alla inköpta 1956.

 

1976                                            

Universitetets administration flyttar till Frescati. Stora salen används ibland av rektor för representationsmiddager och tre arbetsrum används för tidigare rektorer.

I Spökslottet fanns förutom tavelkonst en stor samling av glasföremål från Orrefors bl a av Gate och Hald. Samlingen är skänkt av förre glasbruksägarfamiljen Hellner.

 


Övriga byggnader

De båda ekonomibyggnaderna finns inritade på tomtkarta från 1723, då som två u-formade trälängor med öppning mot huvudbyggnaden.

Orangeriet i nordöstra hörnet är omnämnt under Lorichs tid då en tillbyggnad ägde rum. Men det fanns troligen redan då Spökslottet uppfördes en mindre byggnad för ändamålet. Orangeriet revs i samband med byggandet av högskolefastigheten.

Den nordvästra ekonomibyggnaden senare kallad Petissan efter kaféet som senare fanns där var från början delvis bostadshus. Där inrymdes också vagnslider och ev badstuga.

 

Rumsindelning och byggnadssätt har förmodligen behållits oförändrat. Kaféverksamhetens gäster var mest teknologer. Petissan monterades ned i samband med påbörjandet av högskolebyggnaden 1907 och uppfördes på Skansen samma år. När stadskvarteret byggdes upp flyttades Petissan dit 1931. Inredning och föremål kom huvudsakligen från slottsapoteket i Drottningholm som låg i Långa raden vid vägen till Lovö kyrka. Apoteksinredningen från 1791 donerades omkring 1880 till Stiftelsen Nordiska museet och delar av den var tidigare uppställda i Skandinavisk-etnografiska samlingen, som hade sina lokaler vid Drottninggatan och inreddes 1931 – 32. Så är det fortfarande.

 

Lusthuset finns med i bouppteckningen efter Scheffler. Det var då i två våningsplan. Underdelen var kvadratisk och övervåningen en åttkantig lanternin (finns på målning från 1860-talet). Lusthuset var försett med bl.a. gyllenlädertapeter. Reparationer genom åren, bl a 1840, förändrade utseendet. När den nuvarande utformningen med plåttak kom till är oklart. Ett foto från 1926 visar att dörren åt väster synbarligen var i funktion. När dörr och fönster spikades igen och underhållet upphörde har jag ingen uppgift om.

Lusthuset inkluderades inte i parkens upprustning 1995.

Foto: N. Åzelius 1926   

 

                                                                                                                                   

Parken var på Schefflers tid formad som en rätvinklig barockträdgård med raka gångar och kvarter

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ritning Johan Norman 1744, Nordiska museet

 


År 1875 förvandlades parken till engelsk stil. Lindallén behölls dock.

År 1926 fick allmänheten tillträde och då anlades bl a sandlådor för barn. Därefter förföll parken alltmer. År 1968 fick parken uppmärksamhet i samband med kårhusockupationen. År 1995 skedde en upprustning med ny jord men med samma blomsterlökar som tidigare funnits i parken. Den skröpliga lindallén ersattes med en ny.

 

 

 

 

 

 

Källor

Andersson, Henrik O. och Bedoire, Fredric. Stockholms byggnader. Prisma 1998

Egeland, Meg. En stump av Drottninggatan. Books-on demand, Visby 2005

Sjögren, Arthur. Drottninggatan genom tiderna. Almqvist&Wiksell 1923

Storm, Ingvar. Lusthus i Stockholm. Askild&Kärnekull 1981

Spökslottet. (red Andreas Lindblom) Stockholm 1927

 

Leif H.Eklund 2007

 

 

© Adolf Fredriks historiegrupp 2007 – 2016