Observatoriet

page7image1048

 


Observatoriet - Observatoriemuseet 

När observatoriet, dagens observatoriemuseum, planerades i mitten av 1700-talet såg området helt annorlunda ut. Runt kullen fanns små låga trähus omgivna av åkrar, ängar, väderkvarnar och trädgårdstomter. Staden låg långt därifrån. Det var verkligen en plats utanför staden. Det lantliga läget borgade för att stadens rök och sot inte skulle skymma sikten vid observationerna. Det fanns gott om utrymme på den kala, sandiga kullen som var en rest av Brunkebergsåsen. Sedan observatoriet var byggt skapades en engelsk park på kullen. Ett staket sattes upp för att hålla ovälkomna besökare borta. 

Under 1700-talet var Sverige inte längre någon politisk stormakt, men blev istället en vetenskaplig stormakt. Särskild svensk naturvetenskap blev framgångsrik. 

Sverige hade få universitet och de kunde inte fylla alla kunskapsbehov och det var naturligt att svenskar sökte sig utomlands för att studera. Även sedan Uppsala universitet startade 1477 ansåg många att studierna skulle fullbordas genom en längre utlandsresa. Det fortsatte under 1600-och 1700-talen. En förutsättning var att latinet var umgängesspråket. Andra språk lärde sig studenten på plats. 

Men traditionen och latinet var ej  tillräckliga orsaker att Sverige blev vetenskapligt framgångsrikt under 1700-talet. 

Samtidens politiska och kulturella rörelser blev avgörande faktorer. Vetenskapens genombrott under 1600-talet började få effekter även i Sverige. Strider mellan kyrkan och vetenskapen hade utkämpats under senare delen av 1600-talet, men vid sekelskiftet 1700 stod vetenskapen som segrare. Newton blev symbol för den nya vetenskapen. Viktiga var ju även Galilei, Kepler och Descartes. Och kyrkan framställde inga anspråk på vetenskapligt monopol. 

En annan orsak var den politiska situationen i Sverige under 1700-talet. Efter Karl XII:s död var Sverige ett utarmat land. Enväldet avskaffades, ständerna tog makten. Näringarna skulle uppmuntras. Vi skulle utnyttja landets naturtillgångar. Stimulera en begynnande industriell verksamhet. 

En avgörande faktor var givetvis de enskilda begåvningarna. Män som Polhem och Linné.

Dessa särpräglade begåvningar  hade också  förmågan att inspirera andra. Framstegstro och framtidsoptimism. 

Ett konkret uttryck för denna anda var grundandet i Stockholm av Kungliga Svenska Vetenskapsakademien 1739. Sex personer stod bakom, både vetenskapsmän och politiker.

Dessa var. Jonas Alströmer, Anders Johans von Höpken, Sten Carl Bielke, Mårten Triewald, Carl Linnaeus och Carl Wilhelm Cederhielm. Det var en manifestation av näringsliv och vetenskap tillsammans. Det sades uttryckligen att akademiens mål var att uppmuntra olika slags nyttigheter dvs vetenskapen skulle få ekonomisk tillämpning. 

Här samlades alla de framgångsrika naturvetarna och inflytelserika politikerna. Linné blev förste preses, och hattpolitikern von Höpken dess förste sekreterare. 

Det betonades först att aktuell forskning var betydelsefullt och praktisk tillämpning. Universiteten var ännu inriktade på traditionell lärdom med tonvikt på klassiska språk men akademien företrädde den nya vetenskapen. Akademien fungerade som ett  sammanbindande organ mellan universiteten och utländska akademier. 

Vid den svenska akademien ville man redan från början bedriva aktiv  forskning som man gjorde utomlands. Av olika skäl var det främst astronomin man tänkte på. I vart fall bidrog att astronomen Pehr Elvius d.y. som blev akademiens ständige sekreterare till detta. Han tog initiativ till att bygga ett observatorium, som påbörjades 1747.Detta blev akademiens första egna institution. Efter Elvius död 1749 övertogs sekreterarsysslan och ansvaret för bygget av Pehr Wilhelm Wargentin. 20 september 1753 invigdes museet. Detta var skrev Wargentin i sin dagbok den lyckligaste dagen i akademiens liv. 

Vetenskapsakademien grundades 1739 på Riddarhuset. Syftet var alltså att sprida kunskaper i matematik, naturkunnighet, ekonomi, handel, nyttiga konster(?) och manufakturer. De första åren fick man låna lokaler i Riddarhuset för föreläsningar  och möten. Men akademien växte och utrymmet var för litet. 

Den drivande kraften var som nämnts Per Elvius d.y. Han säkerställde ekonomin genom att akademien fick almanacksprivilegiet. Det blev helt avgörande för akademiens ekonomiska framsteg. Detta monopol hade akademien fram till 1972. Som liknande akademier i Paris och Berlin byggde  även den svenska akademien ett eget observatorium. Det skulle även inrymma en mängd andra funktioner. Placeringen var viktig. Fri höjd, fri horisont, plats för instrument och fysiska experiment. Byggnaden skulle också helst inrymma lokaler för instrumentmakeri, församlingsrum, laboratorier, bibliotek och fysiskt kabinett. 

Stockholms stad upplät tomten. Elvius utsåg själv platsen för bygget.  Stadsarkitekten Johan Carlberg gjorde ett förslag till observatoriebyggnad. Men akademien hade en framstående arkitekt, Carl Hårleman som anlitades. Elvius och Hårleman var goda vänner. 

Grundstenen lades vid en ceremoni den 26 maj 1748. Observatoriet kunde byggas fort tack vare ett räntefritt lån från Claes Grill. Grill var ju ledamot i akademien. Visst byggnadsmaterial som sandsten, tegel, smidesjärn, gips och virke fick man gratis från slottsbygget där Hårleman samtidigt arbetade. 


Observatoriet-NIT



Hela byggnaden orienterades mot söder, för att observationer skulle kunna utföras längs meridianen. I mitten på bottenvåningen lades en rund sal med höga fönster.

 

Planlösning


  

Observationssalen var avsedd för astronomiska observationer och ger ett högtidligt och idag vackert  intryck. Alla observationer skedde på bottenvåningen och det var först efter en senare ombyggnad som ett instrument flyttades upp i byggnaden. Runt observationssalen  inreddes arbetsrum, meridianrum, bibliotek, arkiv och naturaliekabinett. De två våningarna ovanför var bostäder. Högst upp fanns en lanternin som kröntes av en förgylld stjärna. Källarvåningen inreddes till instrumentmakarverkstad för Daniel Ekström och till bakstuga. 


Hårleman presenterade något nyskapande inom observatoriearkitekturen. Tidigare hade ofta bostäderna varit placerade längst ned i byggnaden och observationen högst upp, i ett torn, vilket dock ökade på att instrumenten står ostadigt. Hårleman gjorde tvärtom. Han hade erfarenheter från Uppsala där ju fanns ett observatorium och problemen fick honom att tänka om. Hårleman behövde inte heller ta hänsyn till tidigare byggnader på plats, utan kunde förutsättnnigslöst konstruera ett idealt observatorium. Under senare delen av 1700-talet blev det omodernt att bygga höga torn och det är troligt att Stockholms observatorium var en förebild för observatörer i andra länder. 


Rehnskiss-1751

Observatoriet 1751, med fasaden färdigställd och inredningsarbetet ännu inte avslutat. Kopparstick av Jean Eric Rehn, vinjett ur Vetenskapsakademiens Handlingar 1751 (www.observatoriet.kva.se)


År 1752 stod observatoriet färdigt, men pga. Hårlemans död i början av 1753 fick invigningen skjutas upp. Även Elvius var död. När invigningen  väl ägde rum ställde akademien till med en festlig ceremoni. Närvarande var bla. Kung Adolf Fredrik. Höpken höll ett tal där han berättade om vetenskapens historia från antiken fram till samtiden. Kungen visades runt i lokalerna under 1.5 timmar. 


Elvius hade ersatts av Pehr Wargentin. Han blev observatoriets förste föreståndare. Det kan ses som om Wargentin något oförtjänt fick skörda frukterna av Elvius arbete. Men hans insatser blev mycket betydelsefulla. Han var ständig sekreterare under 34 år. 


De första som flyttade in på observatoriet var Per Wargentin, instrumentmakaren Daniel Ekström och vaktmästare Anders Smahl. Enligt mantalslängderna framkommer det att det fanns arbetare och lärjungar i i instrumentmakarverkstaden, pigor och en dräng. Wargentins familj, hustru och döttrar var involverade i det vetenskapliga arbetet. Det finns många internationella exempel på att hustrur, döttrar, systrar var involverade i den astronomiska verksamheten. 


Första våningen inreddes med observationssalen i centrum, väderlekskammare och instrumentmakeriet på vardera sidan .Gamla och nya meridianrummet samt (Vegarummet) och Wargentins arbetsrum.


Observatorierummet 2

  


Observationssalen ligger i byggnaden s centrum. Till sin utformning är salen kanske mest typisk för Hårleman. Den påminner om hans kyrkorum, tex slottskyrkan på Svartsjö. Man kanske tänkte sig ett tempel för vetenskapen och utforskandet av skapelsen.

Observationsarbetet under 1700-1800-talet utfördes i detta rum. De höga fönstren vetter mot söder och teleskopen riktades på ställningar upp mot stjärnorna. Man observerade alltid med öppna fönster, så på vintern blev det kallt. Idag står bara några gamla instrument kvar. På väggarna hänger idag vackra tavlor med inskriptioner till minne av alla som arbetet med grundandet av museet. 

Gamla meridianrummet inrättades för att som namnet antyder hade ett passageinstrument som stod fixerat längs meridianen, där man iaktog himlakropparna när de passerade. Det var oumbärligt redskap för observationerna. På 1700-talet kunde man se sex planeter runt solen, men 1781 upptäcktes den sjunde, Uranus. 

Nya meridianrummet. Instrumenten blev föråldrade och omoderna. Man beställde nya. Golven bröts upp, och murades om, för instrumenten skulle stå stadigt. Taket byggdes om. Fönster murades igen och nya luckor öppnades. För att bära upp de tunga instrumenten hämtade man marmorkolonner från det nedbrunna palatset Makalös. Nu kunde man mäta mindre vinklar och därmed mindre rörelser hos himlakropparna.

Wargentins arbetsrum var klädda med vävtapeter och det fanns en kakelugn. I det nu rekonstruerade rummet fanns de astronomiska instrumenten förutom hans skrivbord. Eftersom han var akademien ende anställde under lång tid. Han hade en mycket stor arbetsbörda. Förutom alla observationer skötte han all korrespondens med alla utländska samfund och vetenskapsmän. Redigerade almanackor och akademiens handlingar.


Pehr Wilhelm Wargentin


I väderlekskammaren utförde det meteorologiska arbetet av astronomerna. Redan 1753 började man i liten skala mäta temperaturen. I början var mätningarna oregelbundna men från 1756 finns tillräckligt bra mätningar för att använda dem statistiskt. Mätningarna på Observatoriet tillhör de längsta i världen och dessutom på samma plats. Nu utförs de tre gånger per dag av SMHI:s observatörer. I väderkammarens tak finns en temperaturslinga som visar dygnsmedeltemperaturerna för februari och juli varje år sedan 1756. Ett vetenskapligt arbete som var enkelt att utföra var väderleksobservationer. Krävde lite utrustning, en termometer och helst barometer. Ofta var det präster och militärer från norr till söder som skickade in sina rön till akademien. Man berättade också om ovanliga väderfenomen.




15915 7 013 00000183 2

   Daniel Ekström


Instrumentmakeriet. Daniel Ekström var landets skickligaste instrumentmakare och kanske Europas.  Redan 1742 blev han ledamot i Vetenskapsakademien och 1753 flyttade han sin verkstad till observatoriet. Han hann inte utföra så många beställningar eftersom han avled 1755.

När Ekström flyttade in på observatoriet var det ett annorlunda flyttlass.  Tungt lastade slädar med svarvar, städ, verktyg och instrument. Han hade flera duktiga gesäller anställda. Kungen var en återkommande besökare hos Ekström. Adolf Fredrik svarvade ju. Ekström fick beställningar från flera länder i Europa. Hans kunskaper visade sig ovärderliga vid tillverkning av astronomiska instrument. Han intresserade sig även för optiska instrument.

Hans förtidiga död mottogs med bestörtning  både i Sverige och utomlands.

Vid ombyggnader i  museet i under tidigt 1800-tal gjordes också klockrummet om. I rummet fanns som namnet antyder ur av olika slag. Det finns precisionsur från England. Specialur från Kessel. Även andra olika specialur.

För en astronom är ett bra ur lika viktigt som ett bra teleskop. Utifrån olika tidpunkter vid vilka man observerar himlakropparnas positioner kan man beräkna deras banor.

Till  astronomernas uppgifter hörde att bestämma Stockholmstiden. Före tidsmätningens standardisering bestämdes tiden lokalt av när solen passerade meridianen på plats. Därmed hade Stockholm en lokal tid, Göteborg en annan, etc. I öst-västlig riktning skiljer sig soltiden åt med hela 52 minuter i Sverige. Att bestämma tid efter solens gång hade sina komplikationer. Soltiden var oregelbunden och kunde avvika upp till 15 minuter från klocktiden. För att justera klockorna efter soltidens oregelbundenheter anvisades i almanackorna sedan början av 1800-talet hur klockägarna under vissa dagar skulle ställa om sina klockor. Ända sen 1600-talet hade man diskuterat huruvida klocktiden eller soltiden skulle vara den officiella. Soltiden förblev dock den officiella fram till 1841, då man övergick till klocktid (alltså medelsolstid).

De lokala tidangivelserna behölls ända till 1879, då man öppnade tågtrafik mellan Stockholm och Göteborg. För att underlätta tågtidtabeller beslöt man att införa rikstid, och som en kompromiss lades en riksmeridian mellan de båda städerna. År 1900 infördes Greewich  Mean Time, som alltså utgick från observatoriet utanför London.

Naturaliekabinettet fanns på Observatoriet under 1753-1771. Tidigare fanns det på Riddarhuset och i privata hem. Några stora uppstoppade djur fanns inte. Men snäckor, konkylier(skal av blötdjur) mineraler, fjärilar, fåglar och fiskar. Akademien fick också en mängd gåvor.Missbildade djur och växter fanns också i samlingen. Senare blev den typen av föremål sällsynta.  Det märkligaste föremålet var en avhuggen tumme. Den ansågs komma från ett sjötroll, som nattetid huggit tag i relingen på en bondes båt för att dra ner båten under vatten och bonden högg av tummen. Ett problem för samlingen var skadeinsekter. Samlingarna kom sedan att utgöra grunden till Naturhistoriska riksmuseet, som under 1800-talet var i Westmanska palatset och  sedan 1916 i Frescati.

 

Vegarummet. Utforskningen av polartrakterna fick anknytning till Observatoriet under 1870-talet, då sällskapet för antropologi och geografi bildades. Under många år förvarades sällskapets bibliotek på Observatoriet och resor planerades därifrån. En av dessa var polarforskaren Adolf Erik Nordenskiölds färd genom nordostpassagen, känd som Vegaexpeditionen efter skeppets namn.


parken

 

Ursprungligen hade Hårleman planerat för uppfarter till observatoriet. De kom aldrig att iordningställas. Hur området såg ut i början är svårt att veta. Men av bevarade anteckningar fanns en kryddträdgård. 1767 beslöts att bygga ett lusthus där. En uppsnyggning och omdaning av hela kullen skedde efter ritningar av Carl Fredrik Adelcrantz på 1790-talet. Den engelska parken var på modet och slingrande parkvägar anlades. De finns kvar än i dag. I början var kulllen inte inhägnad, men astronomerna klagade på att de blev störda av oljud från busar nattetid. Dessutom var det folk som stal sand nattetid och man oroade sig att byggnaden skulle stå ostadigt. Senare fick man tillåtelse att inhägna. Området var en trevlig utflyktsmål i stadens utkant. Drottning Josefina besökte ofta kullen med sitt ekipage för promenader. 1929 öppnades parken för allmänheten.

 

Särskilda astronomiska händelser har alltid dragit mycket folk till kullen. Tex vid Venuspassagerna 1761och 1769.När Venus passerar nära mellan jorden och solen.  Förnäma gäster var  då  drottning Lovisa Ulrika, kronprins Gustav, utländska dignitärer

 

 

Dan

En ballonguppstigning 1784 lockade svenska hovet med Gustav III och drottningen i spetsen. Drottningen Sofia Magdalena klippte av bandet till ballongen med en katt som enda passagerare. Ballongen återfanns på Värmdö utan katt.

 

 

Vid observatoriet redigerades den svenska almanackan. 1753 infördes den gregorianska kalendern. Då kom man i takt med övriga Europa. Det innebar att elva dagar fick strykas från almanackan i februari. Problemet med den julianska som används sedan antiken, var att den inte stämde överens med årstidsåret. I den Julianska kalendern var året 365,25 dygn och gregorianska 365,24 dygn. I det protestantiska Sverige hade man svårt att acceptera gregorianska kalendern (uppkallad efter en påve) och det dröjde  länge innan Sverige införde den som sista landet i Europa. Wargentin fick uppdraget att lägga fram ett förslag hur övergången skulle gå till. När man införde den nya kalendertiden hade februari därför bara 17 dagar för att komma i takt med övriga Europa. De svenska tidningarna från februari och mars 1753 rapporterar inget speciellt om händelsen, utan konstaterar att en ändring ägt rum.

Under 1800-talet skedde flera förändringar på Observatoriet. År 1871 påbörjades en stor ombyggnad och upprustning. För det nya teleskopet byggdes kupolen på taket och huset fick en stor tillbyggnad åt norr. Observatoriet höll åter internationell klass.

Men utvecklingen inom astronomin skedde snabbt och lokaler och utrustning var ej längre ändamålsenliga. Redan vid sekelskiftet diskuterades planerna på ett observatorium.

1929 flyttar verksamheten ut till Saltsjöbaden. Det gamla Observatoriet löses in av Stocholms stad och kullen blir allmän park. Då planterades träd och elektriskt ljus lyste upp stigarna.

1934 flyttar Stockholms högskolas geografiska institut in i Observatoriet. De är kvar där till 1985. Observatoriets framtid är osäker. Diskutera olika förslag. Bla en moské. Stiftelsen  Observatoriekullen bildas i syfte att göra byggnaden till museeum. Efter många renoveringar bekostade med donationer öppnas Observatoriemuseet september 1991. 1999 blir åter Vetenskapsakademien ägare av Observatoriet.

SSM0008316 b

Bellevue med Observatoriet på en kulle i bakgrunden. Akvarellerad etsning av Johan Fredrik Martin får 1780-talet.

 

Referenser

Huset närmast himlen. Observatoriemuseet

Observatoriemuseet Observatoriemuseet

www.observatoriet.kva.se

Faktablad SMHI

Bilder hämtade från ovanstående böcker. 




Marianne Browalli 2013

 

 

 

© Adolf Fredriks historiegrupp 2007 – 2016