Adolf Fredriks församlingshus

800px-Adolf Fredriks Församlingshus


Adolf Fredriks församlingshus

Kvarteret Ångermanland

Församlingshuset på Kammakargatan 30 har funnits i snart 110 år. När det stod färdigt 1910 var det avsett för Adolf Fredriks församling i dess då förändrade omfattning. 

Adolf Fredriks församling kom till 1775 omedelbart efter att den nya kyrkan var färdig. Församlingen, som 1675 hade brutits ur Klara församling, hette då Sankt Olofs församling. Samtidigt med utbrytningen införlivades Kungsbacksförsamlingen och senare ytterligare några mindre församlingar, bland andra Barnhusförsamlingen 1786 och Borgarskapets änkehus församling 1889.  

I följande uppsats beskrivs Adolf Fredriks församlingshus och den övriga bebyggelsen i kvarteret Ångermanland med kortfattad redogörelse för verksamheten.


Stor befolkningsökning

I och med den omfattande bebyggelsen av Norrmalm under slutet av 1800-talet kom befolkningen att öka explosionsartat. År 1878 fanns 18 000 invånare och 25 år senare 55 000 inom församlingsområdet. Befolkningen beräknades fortsatt att öka. Ökningen avspeglades bland annat i trängseln i kyrkan. Kyrkorådets ledamöter fick reservera platser för att slippa köa vid högmässan. Någon nämnvärd ökning av församlingens personal blev det däremot inte. De ökade anspråken på församlingsarbetet i församlingen ledde i stället till att de nuvarande församlingarna, Matteus och Gustav Vasa, avknoppades som fristående församlingar 1906. Invånarantalet i de tre församlingarna blev därigenom någorlunda lika stora. 


Församlingshuset före församlingsdelningen

Det fanns förvisso en kyrkoherdebostad (kallades pastorshus i Stockholm och motsvarade prästgård i övriga landet) före flyttningen till Kammakargatan. Den var belägen med adressen Karlbergsvägen 16, på hörntomten med Upplandsgatan. Innan församlings-delningen genomfördes omfattade Adolf Fredriks församling som nämnts även Matteus och Gustav Wasas nuvarande områden. Adolf Fredriks församling sålde tomten på Karlbergsvägen 1856. Det är inte klarlagt var kyrkoherden bodde under åren 1856 – 73. 

I Församlingsbladet 1/61 reflekterar kyrkoherden Rickard Murray över försäljningen av J. O. Wallins gamla prästgård. Hade den affären inte blivit av hade Adolf Fredriks församling senare kunnat bli stadens rikaste församling.


Församlingen köper fattighus

 År 1873 beslöt kyrkostämman att köpa fattighuset som låg på församlingens tomt. Säljare var Stadens fattigvårdsnämnd köpeskillingen40 000 kr. Fattighusets verksamhet flyttade till Sabbatsbergsområdet. Syftet var att inreda huset för pastorsexpedition och kyrkoherdebostad. Kyrkorådet gav arkitekten P U Stenhammar att utföra ritningar och byggnadsanvisningar. En entreprenadförfrågan för ombyggnad av Fattighuset resulterade i en kalkylerad kostnad 15 200 kr + 252 kr för iordningställande av soppkök. Små belopp som är svåra räkna om till ett realistiskt nuvärde. Med uppräkning med löneindex får man en kostnad på nära 20 mkr.

Övre våningen, som disponerades av kyrkoherden, innehöll 8 boningsrum + tambur, kök, pigkammare och serveringsrum. På nedre våningen fanns pastorsexpedition och på vinden tre bostadsrum. 

I ett utdrag ur ett manuskript av Johannes Heüman, son till kyrkoherden Elis Daniel Heüman, publicerat i kyrkobladet 1954, berättar han om livet kring pastorsbostället. Han noterar bland annat att pappa Heümans företrädare A.W. Staaff´s son, den blivande statsministern Karl Albert Staaff flyttade in som 11-åring. 

Tvåvåningshuset var byggt med två flyglar och hade tre ingångar. En mot Kammakargatan som ledde till expeditionen och kyrkoherdens mottagningsrum. Där fanns varken elektrisk belysning eller värmeledning.  Johannes Heüman fortsätter: ”Fotogenlampor, sömniga gaslågor, stearin- och vaxIjus och på hösten och vintern torrvedsbrasor i kakelugnar. O så romantiskt! Säger kanske ett av dessa sena tiders barn.”  Genom ingången till flygeln på Holländargatan och en trappa upp kom man till mamsell Lundberg med möblemang i rokoko och empire. I Saltmätarflygeln huserade ovanför bottenvåningen med skolsal ”expeditionsvaktmästaren Lundström, morbror till den berömde skådespelaren Anders de Wahl, som sörjde för sin morbror rikligen och nästan dagligen……….Mellan flyglarna fanns träskjul 35 á 40 m långt med redskapsbodar och avträden. Det vimlade av råttor så stora att församlingens vildkattor på respektfullt avstånd betraktade råttornas kamp om födan i soptunnorna.”


Nya behov i församlingshuset – förslag till ny byggnad

Det befintliga församlingshuset, ursprungligen från 1801, var slitet och omodernt. Ett nytt, för de nya förutsättningarna anpassat församlingshus, behövdes. Församlingen hade nämligen startat aktiviteter vid sidan av det rent kyrkliga som krävde tillgång till lokaler. Det gällde arbetslokaler för fattiga barn, syförening m m. En annan anledning var att eftersom församlingen var skyldig att sörja för prästernas boenden var det lönsamt att ge prästerna bostad i församlingarnas egna fastigheter. Det gamla pastorshuset medgav inga sådana möjligheter.

Förslag till uppförande av nytt församlingshus togs upp i kyrkorådet 1907. Men innan frågan kom så långt fanns en förhistoria. Redan 1898, när Gustav Vasa kyrka planerades, fick arkitekten Melander i uppdrag att rita en stor fastighet för Adolf Fredriks församling som också skulle rymma, förutom pastorsexpedition och kyrksal, 33 lägenheter, 10 butiker, fattigmatsal, fattig- och skolkök, arbetsstugor och andra lokaler som hade anslutning till församlingsarbetet. Tanken var att hyresintäkter skulle finansiera byggnadsprojektet. 

Församlingen hade emellertid inte bara kyrkan och församlingshuset att tänka på. Det behövde också byggas ett nytt skolhus för ca 2000 barn (nuvarande Matteus skola i kvarteret Odin). Under ledning av den energiske kyrkoherden Elis Daniel Heüman (kyrkoherde 1896 - 1908) utarbetades byggnadskalkyler för de tre projekten; 400 000 kr för kyrkan och 350 000 kr för vardera skolhuset och församlingshuset. De skulle bearbetas som separata projekt. 

 Efter många turer förkastades dock förslaget till det storslagna församlingshusbyggnad som egentligen utgick från den odelade församlingens behov. År 1902 utlystes en ny tävling baserat på ett av arkitekten Erik Lallerstedt utarbetat förslag. Tretton bidrag inlämnades. En prominent jury bestående av Axel Kumlien, Carl Möller och Carl Westman valde ut ett vinnande förslag (författat av Bror Almqvist och Victor Bodin). Men kort därefter avskrev församlingen byggnadsfrågan. Det var för tungt att samtidigt styra uppförandet av både Gustav Vasa kyrka och Matteus skola vilket hade medfört skulder på 2 milj kronor för församlingen.


Beslut om nybyggnad

När församlingsdelningen var genomförd tog man emellertid på nytt itu med församlingshusärendet. En omedelbar anledning var att fastigheten Kammakargatan 28, i vilken församlingen hyrt kyrksal, skulle rivas. Bland deltagarna i tävlingen 1902 fanns arkitektfirman Hagström och Ekman. Firman hade rykte om sig att göra eleganta och moderna fastigheter och svarade för utformningen av många bostads- och kontorshus i Nedre Norrmalm. Deras bidrag blev nu en bearbetning av ett tidigare inlämnat förslag. 

En tidigare tanke att bygga även på tomten Holländargatan 18 avskrevs. Den tomten hade förvärvats 1910 för att tillgodose eventuella framtida expansionsbehov. Församlingen kom därigenom att förfoga över sammanlagt drygt 1600 kvm tomtmark, varav knappt 1000 inte planerades för bebyggelse. 

Kyrkostämman beslöt om genomförande av byggandet av nytt församlingshus 1907. Bygget finansierades genom lån med 40 års amorteringstid.

800px-Adolf Fredriks Församlingshus

Kammakargatan 30, nuvarande församlingshuset. Finns på församlingens hemsida.


Fastigheten inrymde nio personalbostäder, en kyrksal under gården med överljus. En församlingssal, arbetsstuga, pastorsexpedition, sessionssal, församlingsbibliotek och rum för arbetsföreningen och församlingssystern. Lägenheterna var avsedda för kyrkoherden 1 tr (7 rum), komministerns bostad 2 tr (5 rum). På 3:e planet fanns pastorsadjunktens våning (4 rum) samt bostäder för två vaktmästare (3 rum vardera) och klockare (4 rum) och städerska. Arbetsstugan i källarvåningen sysselsatte 1911 omkring 70 barn varav 2/3 var flickor. Verksamheten hade initierats och understötts redan 1887 av Anna Hierta Retzius ”spökslottets” härskarinna, då   lokaler på Kammakargatan 28.                                         

Trots den nybyggda fastigheten var förhållandena där efter nutida mått mätt knappa. En stram budget medförde bland annat att barnen i arbetsstugan fick då dela på en WC! Men ytterligare en WC tillkom efter något år. Vidare försågs bara expeditionslokalerna med centralvärme, medan de boende fick nöja sig med kakelugnar. Badrum och ”annan lyx” fick stå tillbaka och kyrkoherdens våning minskades med ett rum. 






                                              Anna Retzius Hierta. Konstnär okänd. Tillhör AF


Den sparsamma ambitionen resulterade i att kostnaden för hela byggnaden slutade på 377 000 kr och underskred därmed kalkylen med 10 000 kr!! I november 1910 var församlingshuset färdigt och kunde invigas. 

Kyrkoherden Heüman avled 1908 och fick således inte uppleva resultatet av sina ansträngningar.


Förändringar under 1900-talet

Frågan om ny församlingslokal på den obebyggda tomten norr om församlingshuset hade varit föremål för en långvarig diskussion. Redan 1925 förelåg ett förslag uppgjort av arkitekten Nils Hjort. Det innefattade huslängor både åt Saltmätargatan och Holländargatan innehållande lägenheter för uthyrning. Mellan dessa skulle församlingssalen byggas.  Kyrkstämman kunde emellertid inte enas varför ärendet bordlades. Ärendet vilade ända till 1934. 

Byggprojektet kunde inte genomföras med mindre än att tomtstyckning genomfördes så att tomten med församlingshuset skiljdes från den med adress Holländargatan 16 och den med Saltmätargatan 3A.  Den mot Holländargatan skänktes 1938 till Föreningen Adolf Fredriksgården. Mer därom i det följande. 

Efter många turer med tomtgränser och nya myndighetskrav, bland annat att s.k. normalskyddsrum skulle anläggas under fastighetslängan på Saltmätargatan, antogs 1939 entreprenör för såväl Adolf Fredriksgården som den nya församlingssalen. Entreprenaden omfattade en genomgripande ombyggnad av församlingshusets bottenvåning. 

Den 14 januari 1941 efter högmässan invigdes de nya utrymmena i församlingshuset. Vid invigningen närvarade bland andra justitierådet Nils Quensel som bodde granne med församlingshemmet på Saltmätargatan 3A. Dessvärre kunde församlingslokalerna till en början användas bara i begränsad omfattning p g a kolbristen.


Andra förändringar

År 1945 genomfördes en ombyggnad som bl a innebar att källarvåningen i huset med ingång vid Saltmätargatan 1 som varit skyddsrum inrättades för Adolf Fredriks scoutkår. 

År 1988 delades och ombyggdes den stora lägenheten på 3:dje våningen i två, 94 + 139 kvm, och 2006 inreddes vinden till lägenheter.

Den dåvarande dispositionen utgick från församlingens tidigare skyldighet att ordna bostad åt viss personal. De nuvarande sex bostäderna är hyresrätter för öppna marknaden.


Den tidiga bebyggelsen i kvarteret Ångermanland

På den första handritade kartan från gaturegleringen 1637 (Fleming) finns kvarteret Ångermanland inte med. S:t Olofs kapell blev dock färdigställt 1645. Först på en karta från 1702 finns kvarteret markerat och utgör troligen jordbruksmark med stall och arbetslokaler samt enkla bostadshus. Ej heller på Tilleus karta från 1733 finns någon byggnad markerad. Men säkert är att det gamla skolhuset från 1707 fanns på kyrkans tomt. 

Det tidigaste registrerade fastebrevet (senare benämnt byggnadslov) utfärdades 1726 för plåtslagarmästaren Geijger (?) på Saltmätargränden, senare Saltmätargatan 3. Senare under 1700-talet finns byggnadslov registrerade för sju byggnader inom kvarteret (1- och 2-vånings byggnader). Innehavare var yrkesmän inom hantverk; murare, kakelugnsmästare, bandfabrikör, men också stadsuppsyningsman och klockaren Genström.

Det första dokumenterade huset i kvarteret var Adolf Fredriks fattighus som uppfördes 1801. Arkitekt L. Kolmodin. 

År 1845 byggdes en 2-våningsfastighet på Saltmätargränd 3. Beställare var skomakarmästare Anders Söderström. Ingen arkitekt angiven.

Under den omfattande expansionsperioden på Nedre Norrmalm med början på 1880-talet uppfördes två 5-våningshus med adresserna Holländargatan 20 (1891) samt Saltmätargatan 3 B och ett 3-våningshus på Saltmätargatan 3 A båda 1895. Holländargatan 20 är adressen för fastigheten till hörnhuset mot Tegnérgatan. Det byggdes för bostadsändamål men är numera helt kontoriserat. Saltmätargatan 3B är fastigheten mot Tegnérgatan med enbart bostäder. 

På Saltmätargatan 3 A uppfördes 1895 ett 3-våningshus av Adolf Fredriks församling genom en stiftelse, Adolf Fredriks barnhem för flickor, som bildades 1877. Barnhemmet fick sedermera lokaler i detta hus. Två våningsplan disponerades för barnhemmet och ett våningsplan för bostad. Hemmet kunde hysa 12 – 15 barn i åldern 6 -15 år. Hyresintäkter och donationer finansierade driften av barnhemmet i stiftelseform. För själva verksamheten svarade Stockholms kommun genom avtal. 


Under några år därefter hyrdes alla lägenheter ut och överskottet från verksamheten tillfördes stiftelsen. Förvaltningen bedömdes emellertid för tung och huset var i stort behov av renovering varför man beslöt att sälja huset. Svensk Biblioteksförening köpte fastigheten 2003 för 11 mkr. Den rymmer numera endast bostadslägenheter.

Kapitalet tillfördes stiftelsen som utdelarstipendier för uppfostran och utbildning av barn och ungdom från Adolf Fredriks, Gustaf Vasas och Matteus församlingar, numera utan könsspecificering. Kyrkorådet utser stiftelsestyrelsen i vilken kyrkoherden är självklar ordförande och diakonen är adjungerad.

Stiftelses kapital uppgår för närvarande till drygt 22 mkr. År 2001 utdelades stipendier för 175 000 kr för stöd inom ändamålet. Det innebär att stipendier delas ut för utbildning av olika slag, för läger- och scoutverksamhet, för att stödja barns fritidsaktiviteter och annat som rör barns välbefinnande i vardagen.


Adolf Fredriksgården

Redan i slutet av 1920-talet fanns tankar i församlingen på ett pensionärshem framförda av Fattigvårdsstyrelsen. För att driva frågan vidare bildades 1930 Föreningen Adolf Fredriksgården med uppgift att uppföra ”bostäder åt behövande, företrädesvis äldre personer, som äro eller under längre tid varit mantalsskrivna inom Adolf Fredriks församling” på den obebyggda tomten åt Holländargatan norr om församlingshemmet. Föreningen önskade emellertid för framtida behov även få tillgång till tomten mot Saltmätargatan. 

Som nämnts tidigare genomfördes 1931 en tomtdelning vilket innebar att tomtområdet mot Holländargatan kunde disponeras för annan än församlingens egen verksamhet. Församlingen donerade tomten till Adolf Fredriksgården. Exploateringen av tomten villkorades med uppförandet av en ny församlingssal och ombyggnad av bottenvåningen i församlingshemmet vilket gjorde att tidplanen försköts.

Byggandet kom igång 1937 efter planändringar, bland annat krävdes breddning av huskroppen med några meter för att få plats med kokvrå i lägenheterna. Pensionärshemmet var klart för inflyttning påföljande år. Fastigheten finansierades genom lån och bidrag från donationsstiftelser. Från början var alla lägenheter, 78 stycken enrummare med kokvrå, vatten (ej varmt) och avlopp. På varje våningsplan fanns 4 WC och i källaren 4 badrum samt tvättstuga, mangelrum, torkrum och strykrum. Bostad för portvakt och styrelserum fanns också. De största lägenheterna på femte våningsplanet mätte 33 kvm och de minsta 20 kvm. Den enda äldreomsorgen var en hemsyster som bodde i huset.  

Under 1960-talet bedömdes lägenheterna inte längre uppfylla moderna krav på yta och standard.  Renoveringsförslag utarbetades men renoveringen kunde inte genomföras p g a svårigheter att finansiera och att skaffa evakueringslägenheter. Först efter flera år och med stadens hjälp genom nya kostnadsberäkningar av Kommunens fastighetskontor och bidrag genomfördes renoveringen som var klar 1975. 

Numera är lägenheterna fördelade på 23 stycken tvåor, fem treor och fyra ettor, alla med kök eller kokvrå och duschrum och försedda med larm. Dessutom finns ett stort antal gemensamma utrymmen; klubbrum, sjukvårdsrum, samlingslokal för 50 personer, tvättstuga m.m. Ingen särskild äldreservice ingår i hyran som sätts under ”allmännyttans” hyresnivå. En del lokaler är uthyrda till olika företagsverksamheter.

Kontakten med församlingen var från början tydlig genom att kyrkoherden var självklar medlem av föreningens styrelse. Numera, som stadgarna säger, ”….skall styrelsen som ledamot adjungera en präst med anknytning till Adolf Fredriks kyrka”. Varje torsdag skulle ursprungligen någon av församlingens präster hålla andakt för de boende. En kontaktuppgift som fortfarande gäller om än med lägre frekvens (f n var annan vecka) och med varierat innehåll.

Föreningen har f n ett 50-tal medlemmar. Föreningsmedlemmar kan inte vara hyresgäster. Berättigade att söka bostad är i första hand närboende och i andra hand boende i kransen runt församlingen och i tredje hand övriga. Sökande ska i ålder befinna sig i skiktet 60 – 80 år. Modifierade föreningsstadgar blev gällande 2009 för att vara anpassade till en i en framtid tänkbar sammanslagning med grannförsamlingar vad gäller upptagsområde för hyresgäster och relationer till Adolf Fredriks församling.


Källor

Ett litet stycke Stockholm. Bo Ancker. Adolf Fredriks församling. 1974

Bygga församlingen ur krisen, teologi och arkitektur i Adolf Fredriks 1890 – 1910. Göran Kåring.  Eget förlag. 1984

Adolf Fredriks församlings kyrkoblad

Adolf Fredriks församlings kyrkoarkiv. 

Stadsbyggnadskontoret

Adolf Fredriksgården – historik. Nedtecknad 1956 eller senare, osignerad (ev Kurt Isaksson)

Muntlig information. Carl-Anton Spak och Camilla Skorup










© Adolf Fredriks historiegrupp 2007 – 2020